Nu är det visst helg för mig. Det kan bli en hel veckas ledighet förresten, men inte mer hoppas jag. Och tror inte heller längre. Men det är lite lustigt hur man under stenhårt tentapluggande kan längta efter ledigt och planera att belöna sig med slappa nöjen när man klarat prövingarna, och hur man sedan kan vara så uppe i varv att man helst bara vill fortsätta vara effektiv även efteråt. Ja, sådan är jag tydligen i dessa situationer.
Det har antagligen gått över redan i morgon, så därför är det lika bra att jag är uppe och fixar med saker sent ikväll också. Det är ju så skönt att vara lite nöjd med sig själv en stund!
torsdag 15 januari 2009
Ánægð
Jag fattar inte hur det gick till, men på något sätt hade jag än en gång lyckats sista-minuten-läsa precis rätt saker.
Och så hände en grej som inte är helt vanlig i tentasammanhang: jag kom på ett ord som jag egentligen inte borde behärska aktivt, eftersom jag bara översatt det lite i förbifarten så sent som idag. Jag plockade fram det bara så där och precis när jag ville ha det.
Det var inte vilket ord som helst heller. Utan ánægður.
Nöjd.
Då kan ju resten nästan kvitta. Nästan.
Och så hände en grej som inte är helt vanlig i tentasammanhang: jag kom på ett ord som jag egentligen inte borde behärska aktivt, eftersom jag bara översatt det lite i förbifarten så sent som idag. Jag plockade fram det bara så där och precis när jag ville ha det.
Det var inte vilket ord som helst heller. Utan ánægður.
Nöjd.
Då kan ju resten nästan kvitta. Nästan.
Trassel
Jag vill inte på något vis verka gnällig, men eftersom jag inte har tid att prata med folk på normalt sätt så måste jag inför bloggen bara få konstatera att det är då fasligt vad bekymren hopar sig den här veckan.
Och det är bara torsdag än.
Ikväll är det dock tenta, så sedan kan jag sluta tjata om det i alla fall. Fast frågan är om jag alls kommer iväg på tentarackaren.
Blä.
Vad jag behöver nu är en första klassens deus ex machina. Helst före klockan 18.
Och det är bara torsdag än.
Ikväll är det dock tenta, så sedan kan jag sluta tjata om det i alla fall. Fast frågan är om jag alls kommer iväg på tentarackaren.
Blä.
Vad jag behöver nu är en första klassens deus ex machina. Helst före klockan 18.
onsdag 14 januari 2009
Lite närsynt
Eller så beror det på alla verb jag böjer och skriver med yttepyttesmå bokstäver att jag är trött i ögonen. Det skulle ju kunna vara en teori förstås.
Varför jag skriver med så små bokstäver?
Jag vet inte riktigt. Det kanske är så att jag har levt ett tidigare liv som utvandrare, där jag tvingades skriva mina långa brev hem till Sverige på små fjantiga brevpapperslappar som, liksom allt papper, hade den dåliga ovanan att ha en begränsad yta?
Eller kanske inbillar jag mig att jag blir en riktig författare som skriver riktiga böcker om min handskrivna text är lika liten som tryckt text är i de böcker jag läser?
Eller kanske tränar jag omedvetet inför något sådant där galet världsrekordförsök man läser om ibland, där jag ska försöka få plats med innehållet i samtliga Elfa-kataloger på baksidan av en skjortknapp?
Eller så menar jag att det är lika bra att skriva allt så smått att det är oläsligt för andra, så att den gång jag verkligen råkar skriva om intressanta hemligheter är det ingen som misstänker något och ens försöker tyda det!
Eller så är jag bara väldigt ... sparsam med papper.
Varför jag skriver med så små bokstäver?
Jag vet inte riktigt. Det kanske är så att jag har levt ett tidigare liv som utvandrare, där jag tvingades skriva mina långa brev hem till Sverige på små fjantiga brevpapperslappar som, liksom allt papper, hade den dåliga ovanan att ha en begränsad yta?
Eller kanske inbillar jag mig att jag blir en riktig författare som skriver riktiga böcker om min handskrivna text är lika liten som tryckt text är i de böcker jag läser?
Eller kanske tränar jag omedvetet inför något sådant där galet världsrekordförsök man läser om ibland, där jag ska försöka få plats med innehållet i samtliga Elfa-kataloger på baksidan av en skjortknapp?
Eller så menar jag att det är lika bra att skriva allt så smått att det är oläsligt för andra, så att den gång jag verkligen råkar skriva om intressanta hemligheter är det ingen som misstänker något och ens försöker tyda det!
Eller så är jag bara väldigt ... sparsam med papper.
Göteborg - andra året
Från och med nu blir årstidsväxlingarna, de årligen återkommande evenemangen och de göteborgska högtiderna lite av en uppföljare. Nu är jag redan inne på andra året här. Det känns en smula underligt.
Ska jag sluta kalla mig ny i stan nu? Fast nästan alla jag träffar har ju bott här större delen av sitt liv förstås, så det är ju relativt. Kommer jag att sluta se på allt med en barnsligt fascinerad och förtjust blick? Blir allt genast till grå rutin som jag inte lägger märke till och uppskattar ordentligt? Eller kan det fortsätta att vara så här bra ett tag till?
Nåja, en sak är i alla fall inte som jag minns hur januari var förra året. Vädret. Nu har det varit mörkt, mörkt, mörkt i så många dygn i sträck att jag börjar tappa synen, och så kan det bara inte ha varit förra året, för då skulle jag inte minnas min första månad i Göteborg som så solig och klarblå. Aha! Det kanske är slut på nybörjarturvädret! Det kanske är nu det blir som alla hotade med innan jag flyttade hit!
Men i så fall blir det ju ändå något nytt med det här nya året, det första året som "inte ny i stan". Så trevligt. Det ser jag fram emot att få se!
Ska jag sluta kalla mig ny i stan nu? Fast nästan alla jag träffar har ju bott här större delen av sitt liv förstås, så det är ju relativt. Kommer jag att sluta se på allt med en barnsligt fascinerad och förtjust blick? Blir allt genast till grå rutin som jag inte lägger märke till och uppskattar ordentligt? Eller kan det fortsätta att vara så här bra ett tag till?
Nåja, en sak är i alla fall inte som jag minns hur januari var förra året. Vädret. Nu har det varit mörkt, mörkt, mörkt i så många dygn i sträck att jag börjar tappa synen, och så kan det bara inte ha varit förra året, för då skulle jag inte minnas min första månad i Göteborg som så solig och klarblå. Aha! Det kanske är slut på nybörjarturvädret! Det kanske är nu det blir som alla hotade med innan jag flyttade hit!
Men i så fall blir det ju ändå något nytt med det här nya året, det första året som "inte ny i stan". Så trevligt. Det ser jag fram emot att få se!
Målmedveten
Det var förstås inte ett nyårslöfte, eftersom jag inte håller mig med sådana. Jag står vid mina löften till andra, men sällan till mig själv, det är helt hopplöst. Så det var nog mer något slags mål, något jag skulle göra under 2009.
Och det är redan gjort. Innan jag kommit två veckor in på året. Räknas det ens då? Får det vara så enkelt? Hittar man genast på nya mål då eller tar man ledigt ett tag?
Hur som helst känns det rätt gött.
Och det är redan gjort. Innan jag kommit två veckor in på året. Räknas det ens då? Får det vara så enkelt? Hittar man genast på nya mål då eller tar man ledigt ett tag?
Hur som helst känns det rätt gött.
tisdag 13 januari 2009
Inte ett dugg klarare idag
Idag har jag när det gäller 1 ombetts att redogöra för hur min arbetssituation för våren ser ut i övrigt, för att sedan saker ska kunna bestämmas vidare och jag ska få mer information om just den delen.
Ja, det är ju lätt (inte!) när jag angående 2 har fått informationen att jag kommer att få mer information nästa vecka. Inte minsta antydan till ja- eller nejsvar där.
Beträffande 3 väntar jag fortfarande och hoppas på lite tur och vidare överenskommelser.
Så just nu är väl det enda jag kan göra att försöka plugga så gott jag kan för att inte förvärra läget ytterligare genom att inte klara tentan.
Ja, det är ju lätt (inte!) när jag angående 2 har fått informationen att jag kommer att få mer information nästa vecka. Inte minsta antydan till ja- eller nejsvar där.
Beträffande 3 väntar jag fortfarande och hoppas på lite tur och vidare överenskommelser.
Så just nu är väl det enda jag kan göra att försöka plugga så gott jag kan för att inte förvärra läget ytterligare genom att inte klara tentan.
måndag 12 januari 2009
Helst vill jag ha hela kostymen
Just nu är jag lite nervös. Situationen inför den vårtermin som börjar nästa vecka är minst sagt oklar och rörig. Jag har gått från att ha planerat helt säkert för en kombination av kurser som skulle ge heltidsstudier till att nu sväva i ovisshet om alltihop.
Tänk om det inte ens blir en tumme!
Kan ni hålla en sådan åt mig så länge i alla fall? Tack.
Tänk om det inte ens blir en tumme!
Kan ni hålla en sådan åt mig så länge i alla fall? Tack.
Ett år i Göteborg
Det går inte att säga något annat än att mitt första år i Göteborg har varit helt fantastiskt. Jag hoppas att det på något sätt har framgått när jag har berättat om mina upplevelser både här och i andra sammanhang, för det är inte på grund av någon hurtighetsiver jag har lagt mig till med som jag har varit positiv till nästan allt.
Men så har jag ju haft bästa möjliga förutsättningar också. Tänk att som ny i stan få bo i vad jag på allvar misstänker är den allra bästa stadsdelen: lugn (bortsett från lite rån och skottlossning runt hörnet), vacker, idyllisk, gammaldags och modern på en gång, med alla bekvämligheter inom räckhåll och härliga promenadvägar efter älv, upp på berg och genom parker runt omkring, med en minuts gångväg till Järntorget, varifrån jag har kunnat åka till nästan allt jag har behövt åka till direkt, utan byten och långa extrapromenader, och med alla vänner, skola, bibliotek, museer, saluhallar och andra sevärdheter, affärer och inte minst Liseberg inom 10-30 minuters cykelväg, och när det har varit evenemang som filmfestival, kulturkalas och liknande har jag haft det mesta inom bekvämt promenadavstånd.
Det har varit bra väder nästan hela året, utom möjligen den senaste månaden. Alla jag redan kände här har tagit väl hand om mig och gett mitt sociala liv en rejäl skjuts, och jag har också haft enorm tur med människor jag har träffat genom utbildning och tillfälliga jobb, för att inte tala om min lånefamilj, som var helt okänd för mig när jag flyttade ner, men som har varit till mycket glädje och hjälp. Ja, faktiskt har jag upplevt att jag har haft turen med mig för det mesta.
Här kan man ju välja om man vill se det som lite hjälp på traven att komma någonvart med det nya livet och få ett stärkt självförtroende, eller om man kanske snarare tycker att det beror på en redan positiv inställning att jag uppmärksammar de positiva händelserna i första hand och att det därmed blir något slags god cirkel. Vilket som går bra för mig. Flyt har jag haft i alla fall.
Egentligen kan nog ett första år i en ny stad inte bli bättre. Antagligen kan inte något år ens i den här stan bli bättre. Vart jag sedan än flyttar kommer det att finnas nackdelar som inte Haga har, och vad jag än gör så kommer jag oundvikligen att efterhand sluta imponeras av allting här. Det kommer att bli mer som för alla andra som bor här. Det behöver ju inte betyda att det blir dåligt för det, eftersom Göteborg faktiskt är en bra stad överlag, men det kommer aldrig att bli som det första året igen. Så bra då att jag har varit så duktig på att ta vara på dagarna, speciellt under den långa lediga sommaren i stan, och verkligen njutit av allt det goda som har kommit i min väg. Hoppas att jag kan fortsätta att göra det i alla fall, vad som än händer framöver.
Men så har jag ju haft bästa möjliga förutsättningar också. Tänk att som ny i stan få bo i vad jag på allvar misstänker är den allra bästa stadsdelen: lugn (bortsett från lite rån och skottlossning runt hörnet), vacker, idyllisk, gammaldags och modern på en gång, med alla bekvämligheter inom räckhåll och härliga promenadvägar efter älv, upp på berg och genom parker runt omkring, med en minuts gångväg till Järntorget, varifrån jag har kunnat åka till nästan allt jag har behövt åka till direkt, utan byten och långa extrapromenader, och med alla vänner, skola, bibliotek, museer, saluhallar och andra sevärdheter, affärer och inte minst Liseberg inom 10-30 minuters cykelväg, och när det har varit evenemang som filmfestival, kulturkalas och liknande har jag haft det mesta inom bekvämt promenadavstånd.
Det har varit bra väder nästan hela året, utom möjligen den senaste månaden. Alla jag redan kände här har tagit väl hand om mig och gett mitt sociala liv en rejäl skjuts, och jag har också haft enorm tur med människor jag har träffat genom utbildning och tillfälliga jobb, för att inte tala om min lånefamilj, som var helt okänd för mig när jag flyttade ner, men som har varit till mycket glädje och hjälp. Ja, faktiskt har jag upplevt att jag har haft turen med mig för det mesta.
Här kan man ju välja om man vill se det som lite hjälp på traven att komma någonvart med det nya livet och få ett stärkt självförtroende, eller om man kanske snarare tycker att det beror på en redan positiv inställning att jag uppmärksammar de positiva händelserna i första hand och att det därmed blir något slags god cirkel. Vilket som går bra för mig. Flyt har jag haft i alla fall.
Egentligen kan nog ett första år i en ny stad inte bli bättre. Antagligen kan inte något år ens i den här stan bli bättre. Vart jag sedan än flyttar kommer det att finnas nackdelar som inte Haga har, och vad jag än gör så kommer jag oundvikligen att efterhand sluta imponeras av allting här. Det kommer att bli mer som för alla andra som bor här. Det behöver ju inte betyda att det blir dåligt för det, eftersom Göteborg faktiskt är en bra stad överlag, men det kommer aldrig att bli som det första året igen. Så bra då att jag har varit så duktig på att ta vara på dagarna, speciellt under den långa lediga sommaren i stan, och verkligen njutit av allt det goda som har kommit i min väg. Hoppas att jag kan fortsätta att göra det i alla fall, vad som än händer framöver.
1-årskalas
Idag har jag bott i Göteborg i ett helt år. Hur firar man det? Ja, det får nog bli med samma aktivitet som jag ägnade födelsedagen 2008 åt: kvällskurs. Det var för övrigt den kursen som tog mig hit, och den tar slut just idag, passande nog.
söndag 11 januari 2009
Snart Knut
Folk överallt omkring mig har varit ovanligt duktiga på att slänga ut julen tidigt i år. Det råkar dock sammanfalla med att jag själv för en gångs skull inte vill göra detsamma. Jag är ju så förtjust i min lilla lysande skog (som är det enda pynt jag har, så det lär gå fort att plocka undan i alla fall).Eftersom den söta usb-granen är ett så trevligt sällskap tänkte jag låta den vara kvar över tentan och skylla på att jag ändå inte hinner städa dessförinnan. Men den har redan tappat hela tre av sina plastbarr sedan jag fick den. Oroväckande.
lördag 10 januari 2009
Trappa upp efter stillasittandet
Fy, vad dålig jag har varit på att röra på mig på sistone. Jag har varken cyklat eller klättrat i berg på flera veckor, så igår när jag var ute kände jag att jag måste testa kondisen lite.Sedan den allra första gången jag var uppe på Skansberget har jag inte valt trapporna på uppvägen något mer eftersom det var så ofantligt jobbigt den gången. Men nu tänkte jag att det behövdes något sådant, så jag påbörjade utan tvekan den långa klättringen.
Rätt vad det var upptäckte jag till min förvåning att trapporna var slut, långt innan jag själv blivit det. Alltså måste jag ändå vara i lite bättre form än för ett år sedan, trots julsläppjan, konstaterar jag nöjt. Även på det området har jag gått med vinst under det senaste året.
Fast jag har ändå inga planer på att försökta tävla med min trappspringande brevbärarkusin. En trappexpert per släkt räcker nog.
Söngvakeppni
Ikväll börjar den isländska melodifestivalen.
Melodifestival! Isländska! Det blir nästan för mycket för mig att klara av.
Tur att jag inte skulle kunna se den ändå då.
Fast att lyssna lite stör inte i tragglandet av kasusböjningar och luriga verb. Åtminstone en del (hälften?) av låtarna är i alla fall på isländska i den nationella uttagningen.
Melodifestival! Isländska! Det blir nästan för mycket för mig att klara av.
Tur att jag inte skulle kunna se den ändå då.
Fast att lyssna lite stör inte i tragglandet av kasusböjningar och luriga verb. Åtminstone en del (hälften?) av låtarna är i alla fall på isländska i den nationella uttagningen.
torsdag 8 januari 2009
Uppehållen
Vilka bloggämnen jag har fastnat i. Det märks sannerligen hur begränsat livet kan vara under tentapluggveckor, hur jag tar varje möjlighet att tänka på någonting annat än det jag borde tänka på och ... oj, jag har ju glömt att tända usb-granen idag!
... och på bananer och bananer?
Vad är det för påfund att sälja de kravodlade bananerna packade i plastpåsar? För det första innebär det att jag nästan alltid måste köpa fler bananer än jag egentligen vill ha, och för det andra tycks det mig inte särskilt miljövänligt med en massa extra plast.
Är det för hållbarheten eller något? För om det verkligen har att göra med att de vill få folk att inte bara köpa två eller tre bananer åt gången så kan det ju slå helt fel ifall kunden väljer att leva farligt och köpa färre och billigare giftbananer i stället.
Nej, jag kommer inte på en enda anledning som får det att låta riktigt försvarbart med de här påsarna.
Och kom förresten inte och säg att man ju ändå tar en påse till bananerna när man handlar, för det har då åtminstone aldrig jag gjort. Frukter som har tjockt skal och sitter ihop klarar sig så bra ändå.
Är det för hållbarheten eller något? För om det verkligen har att göra med att de vill få folk att inte bara köpa två eller tre bananer åt gången så kan det ju slå helt fel ifall kunden väljer att leva farligt och köpa färre och billigare giftbananer i stället.
Nej, jag kommer inte på en enda anledning som får det att låta riktigt försvarbart med de här påsarna.
Och kom förresten inte och säg att man ju ändå tar en påse till bananerna när man handlar, för det har då åtminstone aldrig jag gjort. Frukter som har tjockt skal och sitter ihop klarar sig så bra ändå.
onsdag 7 januari 2009
Det är skillnad på papper och papper
Efter mina två senaste inlägg finns det säkert någon som kan tycka att jag verkar väldigt inkonsekvent i min miljömedvetenhet. Fast så är det förstås inte. Jag är en mycket konsekvent person. Även när det gäller papper. Och papper som jag är intresserad av att samla på mig är förstås inte slöseri med jordens resurser på samma sätt som alla de papper som tvingas på mig av andra.
Smygläser helt öppet
Jag har väl aldrig gjort mig känd som någon som pluggar särskilt intensivt inför tentor, eller så är det bara det att man blir lite extra dum när man börjar fylla hela huvudet med en och samma sak. Hur som helst gav jag mig ikväll ut för att bevista smygläsningen av filmfestivalprogrammet på Draken. Mest för att jag hade så nära dit. Och lite för att jag hade blivit inbjuden.
Det berodde i alla fall inte på någon sådan där galenskap som gör att man måste vara först med saker och ting, och inte har jag längtat efter det där programmet så mycket att jag nödvändigt måste ha det just idag heller. Men det skulle man nog lätt kunna tro om man hade sett mig trängas med halva stan i en tämligen liten lokal mitt under värsta sjukdomssäsongen bara för att hämta ett program som ändå finns på nätet också (se länken i förra stycket). Jag hade ju annars lätt kunnat gå och plocka åt mig det när som helst någon annan dag.
Fast man måste ju kolla in saker så att man vet. Och nu har jag sett det. Check.
Det berodde i alla fall inte på någon sådan där galenskap som gör att man måste vara först med saker och ting, och inte har jag längtat efter det där programmet så mycket att jag nödvändigt måste ha det just idag heller. Men det skulle man nog lätt kunna tro om man hade sett mig trängas med halva stan i en tämligen liten lokal mitt under värsta sjukdomssäsongen bara för att hämta ett program som ändå finns på nätet också (se länken i förra stycket). Jag hade ju annars lätt kunnat gå och plocka åt mig det när som helst någon annan dag.
Fast man måste ju kolla in saker så att man vet. Och nu har jag sett det. Check.
Vrid om den bara!
Med tanke på hur lite pengar det rör sig om får jag skrattretande mycket pensionspapper från en massa olika håll. Förmodligen är kostnaden för alla blanketter och kuvert högre än summan av de pensionspengar jag jobbat ihop det senaste året.
Och när man har så lite pengar att placera orkar man ju inte riktigt bry sig om var de hamnar. Så då får man ett påminnelsebrev med ytterligare blanketter och kuvert.
Det är alltså för miljöns skull jag ska bry mig om att göra aktiva pensionsval?
Och när man har så lite pengar att placera orkar man ju inte riktigt bry sig om var de hamnar. Så då får man ett påminnelsebrev med ytterligare blanketter och kuvert.
Det är alltså för miljöns skull jag ska bry mig om att göra aktiva pensionsval?
tisdag 6 januari 2009
Sammanfattning av turiståret 2008 i Göteborg
Här har man börjat sammanfatta året redan ett halvår i förväg och så blir man i alla fall inte klar till nyår! Visserligen är mitt första år i Göteborg inte riktigt slut än, så inför det årsskiftet är jag i tid, men nu tänkte jag ändå hålla mig till kalenderår. Nåja, så stor skillnad är det ju inte.
När jag flyttade till Göteborg i januari förra året visste jag inte mer än att jag skulle stanna i ett år. Under det året ville jag hinna se och göra så mycket intressant som möjligt, och jag har hela tiden haft min lilla att-göra-lista i menyn här i bloggen, för att inte glömma bort något och för att enkelt kunna uppdatera den. Jag tycker faktiskt att jag kan ge mig väl godkänt på det här lilla turistarbetet, för jag har till och med sett och gjort mer än jag själv kunde föreställa mig på förhand. Jag kopierar in listan här, ifall den någon gång försvinner från sidmenyn.
Sett och gjort i och omkring Göteborg 2008
[x] Annedals museum [5/10]
[x] Botaniska trädgården [7/4, 13/4, 9/5, 24/5, 7/7, (24/8), (29/8), 3/10]
[x] Gunnebo slott och trädgårdar [19/10]
[x] Konstmuseet [8/7, 30/11, 14/12]
[x] Liseberg [11/5, 23/5: Dans, 30/5: BWO, 3/6: Amanda Jenssen, 12/6: Salem Al Fakir, 14/6: EM-fotboll, 17/6: E-Type, 8/7: Lisebergs lustgård, 9/7: Calaisa (och Arvingarna), 28/7: Allsång med Lotta, 7/8: Patrik Isaksson, 10/8: Jill Johnson, 4/9: Eric Gadd, 26/9: Håkan Hellström, 23/11: Jul på Liseberg, 30/11: Mer jul, inklusive julallsång]
[x] Marstrand [7/6]
[x] Naturhistoriska museet [19/4]
[x] Ramberget [30/8]
[x] Röda Sten [22/3]
[x] Röhsska museet [27/9 (delar): Forskarfredag, 29/11]
[x] Saltholmen [23/8]
[x] Saluhallar [3/4: Saluhallen, Briggen, Feskekôrka]
[x] Scandinavium (inifrån) [29/1: Samsunggalan (friidrott)]
[x] Sjöfartsmuseet [23/3]
[x] Skärgård [16/7: Hönö, 23/8: Styrsö]
[x] Slottsskogen [18/4: Observatoriet, 19/4: Djurparken m.m., 6/6: Göteborgs Symfoniker, 23/7: Fler djur, 1/10: Vattentornet]
[x] Stadsmuseet [20/4, 17/8: Visning Ostindiska huset]
[x] Sörhallsberget [30/8]
[x] Trädgårdsföreningen [9/3, 25/5, 7/6: SM i trädklättring, 8/7: Göteborgs lustgårdar]
[/] Universeum [15/4 (delar): "Science night"]
[x] Älvsborgs fästning [25/8]
[x] Älvsnabben (nöjesåka) [22/3]
Värt att poängtera än en gång är att det här är en lista som innehåller många tips på sevärdheter som är billiga eller till och med gratis. Årsbiljetten till de fem stora museerna är ju en bagatell, när man sedan kan känna sig fri att springa där hur många gånger man vill, vilket det verkar som man också lätt gör när man väl en gång har sin biljett (okej, jag!). Och ett årskort på Liseberg är heller ingenting, när man i slutet av året kan räkna ut att man varit där 16 gånger och dessutom fått en gratis tur till Älvsborgs fästning.
Några av de skojiga evenemang jag bevistade var:
Jag har givetvis sparat allt det där bara för att kunna ta den här bilden.
Det här betyder nu inte att jag anser mig vara färdig och kommer att sluta att vidga mina vyer och försöka se och göra roliga och intressanta saker som kommer i min väg. Men nu har jag i alla fall sett det jag såg som viktigast åtminstone en gång, så att jag ofta kan svara ja när folk frågar mig om jag känner till det ena eller det andra. Faktum är att jag har märkt att jag i vissa avseenden har betydligt bättre koll på vad som händer och förändras i stan än många "riktiga" göteborgare. Det gillar jag.
Det enda jag känner att jag missade under 2008 i Göteborg var konståknings-VM, men det krockade med lite för mycket annat, tyvärr. Annars är det ju en sådan chans som knappast kommer igen.
Jaha, vad blir det av 2009 i Göteborg då? Jag har inte satt upp någon ny lista, trots att jag har samlat på mig ännu fler turisttips som jag har fått från olika håll under min tid här. Jag fyller nog helt enkelt på allt eftersom jag gör saker. Ett par upplevelser jag har kvar att klara av är i alla fall att bada i havet (fast vill jag verkligen det?) och gå på fotboll (det är väl nästan ett måste i en stad som Göteborg, eller bara en tidsfråga, som jag brukar säga).
Fortsättning följer antagligen.
När jag flyttade till Göteborg i januari förra året visste jag inte mer än att jag skulle stanna i ett år. Under det året ville jag hinna se och göra så mycket intressant som möjligt, och jag har hela tiden haft min lilla att-göra-lista i menyn här i bloggen, för att inte glömma bort något och för att enkelt kunna uppdatera den. Jag tycker faktiskt att jag kan ge mig väl godkänt på det här lilla turistarbetet, för jag har till och med sett och gjort mer än jag själv kunde föreställa mig på förhand. Jag kopierar in listan här, ifall den någon gång försvinner från sidmenyn.
Sett och gjort i och omkring Göteborg 2008
[x] Annedals museum [5/10]
[x] Botaniska trädgården [7/4, 13/4, 9/5, 24/5, 7/7, (24/8), (29/8), 3/10]
[x] Gunnebo slott och trädgårdar [19/10]
[x] Konstmuseet [8/7, 30/11, 14/12]
[x] Liseberg [11/5, 23/5: Dans, 30/5: BWO, 3/6: Amanda Jenssen, 12/6: Salem Al Fakir, 14/6: EM-fotboll, 17/6: E-Type, 8/7: Lisebergs lustgård, 9/7: Calaisa (och Arvingarna), 28/7: Allsång med Lotta, 7/8: Patrik Isaksson, 10/8: Jill Johnson, 4/9: Eric Gadd, 26/9: Håkan Hellström, 23/11: Jul på Liseberg, 30/11: Mer jul, inklusive julallsång]
[x] Marstrand [7/6]
[x] Naturhistoriska museet [19/4]
[x] Ramberget [30/8]
[x] Röda Sten [22/3]
[x] Röhsska museet [27/9 (delar): Forskarfredag, 29/11]
[x] Saltholmen [23/8]
[x] Saluhallar [3/4: Saluhallen, Briggen, Feskekôrka]
[x] Scandinavium (inifrån) [29/1: Samsunggalan (friidrott)]
[x] Sjöfartsmuseet [23/3]
[x] Skärgård [16/7: Hönö, 23/8: Styrsö]
[x] Slottsskogen [18/4: Observatoriet, 19/4: Djurparken m.m., 6/6: Göteborgs Symfoniker, 23/7: Fler djur, 1/10: Vattentornet]
[x] Stadsmuseet [20/4, 17/8: Visning Ostindiska huset]
[x] Sörhallsberget [30/8]
[x] Trädgårdsföreningen [9/3, 25/5, 7/6: SM i trädklättring, 8/7: Göteborgs lustgårdar]
[/] Universeum [15/4 (delar): "Science night"]
[x] Älvsborgs fästning [25/8]
[x] Älvsnabben (nöjesåka) [22/3]
Värt att poängtera än en gång är att det här är en lista som innehåller många tips på sevärdheter som är billiga eller till och med gratis. Årsbiljetten till de fem stora museerna är ju en bagatell, när man sedan kan känna sig fri att springa där hur många gånger man vill, vilket det verkar som man också lätt gör när man väl en gång har sin biljett (okej, jag!). Och ett årskort på Liseberg är heller ingenting, när man i slutet av året kan räkna ut att man varit där 16 gånger och dessutom fått en gratis tur till Älvsborgs fästning.
Några av de skojiga evenemang jag bevistade var:
- Samsunggalan
- Filmfestivalen
- Vetenskapsfestivalen
- Göteborgsvarvet (som åskådare, tack och lov)
- Göteborgs lustgårdar
- Göteborgs kulturkalas (som höll på ända hit)
- Midnattsloppet (som åskådare, återigen)
- Forskarfredag
- Bloggträff
- Bok- och biblioteksmässan
- Jul i Göteborg
Jag har givetvis sparat allt det där bara för att kunna ta den här bilden.Det här betyder nu inte att jag anser mig vara färdig och kommer att sluta att vidga mina vyer och försöka se och göra roliga och intressanta saker som kommer i min väg. Men nu har jag i alla fall sett det jag såg som viktigast åtminstone en gång, så att jag ofta kan svara ja när folk frågar mig om jag känner till det ena eller det andra. Faktum är att jag har märkt att jag i vissa avseenden har betydligt bättre koll på vad som händer och förändras i stan än många "riktiga" göteborgare. Det gillar jag.
Det enda jag känner att jag missade under 2008 i Göteborg var konståknings-VM, men det krockade med lite för mycket annat, tyvärr. Annars är det ju en sådan chans som knappast kommer igen.
Jaha, vad blir det av 2009 i Göteborg då? Jag har inte satt upp någon ny lista, trots att jag har samlat på mig ännu fler turisttips som jag har fått från olika håll under min tid här. Jag fyller nog helt enkelt på allt eftersom jag gör saker. Ett par upplevelser jag har kvar att klara av är i alla fall att bada i havet (fast vill jag verkligen det?) och gå på fotboll (det är väl nästan ett måste i en stad som Göteborg, eller bara en tidsfråga, som jag brukar säga).
Fortsättning följer antagligen.
söndag 4 januari 2009
Dagens språknördiga nöje
Jag upptäckte att ordet videochatt var roligt att läsa: vide-och-att!
Och där gav jag bort värsta braiga rebustipset helt gratis.
Och där gav jag bort värsta braiga rebustipset helt gratis.
lördag 3 januari 2009
Hitta tillbaka
Göteborg igen. Än en gång kändes det så där överraskande trevligt att inse att det var min stad jag kom tillbaka till när jag såg Liseberg och allt annat bekant genom bussfönstret, och att ta sig hem genom stan gick liksom utan att jag behövde tänka efter. Men det kändes ändå underligt att redan vara här. Jag hade lika gärna kunnat åka norrut igen. Det är lite förvirrande att ha tre städer som jag nu kan riktigt bra och känner mig hemma i, med tre bostäder som inte är mina egna och som inte är mer än halvhemma.
Före jul längtade jag av någon anledning till januari och vardag, och det är nu precis vad jag har framför mig. Att det antagligen kommer att bli en månad tom på aktiviteter och socialt liv borde jag bara vara glad över, när jag har en tenta att plugga till och en massa annat att fixa. Det är nog till och med väldigt lämpligt om det blir så. Men så svårt det är att komma ihåg hur man gör när man lever vardagsliv! Och så tråkigt det plötsligt låter.
Tur att jag har min ständiga följeslagare, datorn Bella. Till en början får jag väl söka trygghet hos henne, blogga, gosa med min usb-julgran och leka med den nya webbkameran.
Före jul längtade jag av någon anledning till januari och vardag, och det är nu precis vad jag har framför mig. Att det antagligen kommer att bli en månad tom på aktiviteter och socialt liv borde jag bara vara glad över, när jag har en tenta att plugga till och en massa annat att fixa. Det är nog till och med väldigt lämpligt om det blir så. Men så svårt det är att komma ihåg hur man gör när man lever vardagsliv! Och så tråkigt det plötsligt låter.
Tur att jag har min ständiga följeslagare, datorn Bella. Till en början får jag väl söka trygghet hos henne, blogga, gosa med min usb-julgran och leka med den nya webbkameran.
torsdag 1 januari 2009
Rivstart på utflyktsåret 2009
Finns det inte något sådant där gammalt snack om att det man gör på nyårsdagen ska man göra resten av året sedan? Eller att som dagen är blir ens år? Eller något ditåt? Förra året var jag i Falun den första januari, och det var jag ju knappt alls sedan under året, så jag fattar att det måste vara något djupare än vad man gör rent praktiskt som betyder något. Men om det nu avgör hur 2009 kommer att bli var det ju lika bra att sätta igång med upplevelsesamlandet direkt.
Igår var det mulet och mörkt och en enda gråvädersdag här räckte för att göra mig dyster efter en veckas sol i Dalarna, men idag var det solsken och ljust ute igen (så, ett ljust år alltså?!). Jag och Motor-Ola drog genast iväg på en liten utflykt. Jag har nämnt förut att vi har ägnat oss åt "skattletande", och vad jag syftar på då är geocaching, vilket väl kan sägas vara skattletande för vuxna.
Eftersom de flesta jag känner inte tycks känna till mycket om denna typ av hobby är det väl bäst att ge en kort förklaring, men själv har jag knappt hunnit få ordning på termerna än, så jag bad Motor-Ola om en liten genomgång:
Idag åkte vi först till Skeda udde och plockade en cache som fanns i en stor gran. Som vid flera andra tillfällen när jag har varit med och geocachat såg jag den lite för snabbt, med tanke på att det ju egentligen inte var jag som skulle leta. Men jag kan förstås inte hjälpa att min uppmärksamhet är riktad mot lämpliga gömställen av olika slag redan från början.
Hade det inte varit för att de här aktiviteterna krävde teknisk utrustning hade det väl varit något helt perfekt för mig. Man får utflykter, får se och veta mer om ställen som oftast är överkurs för vanliga turister, och inte minst verkar det väldigt roligt med allt som händer på webbplatsen. Där kommenterar folk om det har varit lätt eller svårt att hitta, berättar om saker som hänt under letandet och när de då och då har sprungit på varandra vid något gömställe. Och folk som bor i samma område letar ju ofta efter samma gömmor, vilket leder till att man snart känner igen namnen och tycker sig nästan känna dem lite. Ja, det är nog inte helt olikt tillvaron i de trevligare bloggkretsarna.
Vi fortsatte till ett ställe i trakterna mellan Skeda och Slaka, där det skulle finnas en cache vid en runsten. Fast runsten och runsten. Medan jag skeptiskt letade efter något som ens liknade en ristning i stenen hade Motor-Ola redan klarat av skatthittandet, så det var ju ett effektivt handikapp om inte annat. Någon runsten tror jag förresten fortfarande inte att det var.
På väg tillbaka till bilen hörde vi två tydliga skott, ganska tätt efter varandra. Fast dagen efter nyårsfirandet verkade det inte alltför underligt, och det fanns gårdar i närheten, så vi tänkte inte mer på saken. Men när vi kört några hundra meter på vägen längs skogskanten kom vi ifatt en bil som körde ovanligt långsamt. Samtidigt upptäckte jag två älgar några meter från vägen till höger om oss. Det var en ko och en kalv, som förskräckt sprang åt det håll vi kom från.
Jag hann säga till Motor-Ola att sakta in och kunde samtidigt fånga ett par skymtar till av de stora djuren. Kameran blev dock kvar där den låg i jackfickan. Hade jag haft den i handen hade jag troligen hunnit få åtminstone en tillräckligt bra bild för att den skulle duga här, men nu fick jag nöja mig med att uppleva själv. Och vad är sådant värt i ett tidevarv när allt ska dokumenteras och registreras, när man har en blogg, när ingen kan förväntas tro en utan att få bevis och när saker man har varit med om inte blir riktigt verkliga om man inte har konkreta minnen av dem?
Sedan är frågan förstås vad allt det här innebär för fortsättningen på 2009. Att vilda djur kommer att spela en viktig roll i mitt liv? Att jag blir jägare? Att jag har tur (för nog är det mer tur att inte krocka med en skräckslagen älg än det är otur att missa att fota den)? Eller kanske att jag hittar det jag söker efter och sedan ändå får uppleva ännu fler, oväntade och spännande saker?
Året har i vilket fall som helst börjat bra.
Igår var det mulet och mörkt och en enda gråvädersdag här räckte för att göra mig dyster efter en veckas sol i Dalarna, men idag var det solsken och ljust ute igen (så, ett ljust år alltså?!). Jag och Motor-Ola drog genast iväg på en liten utflykt. Jag har nämnt förut att vi har ägnat oss åt "skattletande", och vad jag syftar på då är geocaching, vilket väl kan sägas vara skattletande för vuxna.
Eftersom de flesta jag känner inte tycks känna till mycket om denna typ av hobby är det väl bäst att ge en kort förklaring, men själv har jag knappt hunnit få ordning på termerna än, så jag bad Motor-Ola om en liten genomgång:
Idén med geocaching är att man ska leta rätt på små symboliska skattgömmor med hjälp av en GPS. På geocaching.com kan man hitta gömmor som andra användare har lagt ut. Gömmorna innehåller oftast en loggbok, där man kan skriva sin signatur, samt diverse småsaker som man kan byta. I vissa fall måste man klura ut problem och ta sig igenom flera delsteg innan man når fram till slutcachen. En del cachar kan kräva en lång tur ut i skogen och andra ligger mitt i stan. Geocachingen tar en ofta till platser som man aldrig skulle ha besökt annars, och ger tillfällen till att lära sig mer om platserna man kommer till.
Idag åkte vi först till Skeda udde och plockade en cache som fanns i en stor gran. Som vid flera andra tillfällen när jag har varit med och geocachat såg jag den lite för snabbt, med tanke på att det ju egentligen inte var jag som skulle leta. Men jag kan förstås inte hjälpa att min uppmärksamhet är riktad mot lämpliga gömställen av olika slag redan från början.
Hade det inte varit för att de här aktiviteterna krävde teknisk utrustning hade det väl varit något helt perfekt för mig. Man får utflykter, får se och veta mer om ställen som oftast är överkurs för vanliga turister, och inte minst verkar det väldigt roligt med allt som händer på webbplatsen. Där kommenterar folk om det har varit lätt eller svårt att hitta, berättar om saker som hänt under letandet och när de då och då har sprungit på varandra vid något gömställe. Och folk som bor i samma område letar ju ofta efter samma gömmor, vilket leder till att man snart känner igen namnen och tycker sig nästan känna dem lite. Ja, det är nog inte helt olikt tillvaron i de trevligare bloggkretsarna.
Vi fortsatte till ett ställe i trakterna mellan Skeda och Slaka, där det skulle finnas en cache vid en runsten. Fast runsten och runsten. Medan jag skeptiskt letade efter något som ens liknade en ristning i stenen hade Motor-Ola redan klarat av skatthittandet, så det var ju ett effektivt handikapp om inte annat. Någon runsten tror jag förresten fortfarande inte att det var.
På väg tillbaka till bilen hörde vi två tydliga skott, ganska tätt efter varandra. Fast dagen efter nyårsfirandet verkade det inte alltför underligt, och det fanns gårdar i närheten, så vi tänkte inte mer på saken. Men när vi kört några hundra meter på vägen längs skogskanten kom vi ifatt en bil som körde ovanligt långsamt. Samtidigt upptäckte jag två älgar några meter från vägen till höger om oss. Det var en ko och en kalv, som förskräckt sprang åt det håll vi kom från.
Jag hann säga till Motor-Ola att sakta in och kunde samtidigt fånga ett par skymtar till av de stora djuren. Kameran blev dock kvar där den låg i jackfickan. Hade jag haft den i handen hade jag troligen hunnit få åtminstone en tillräckligt bra bild för att den skulle duga här, men nu fick jag nöja mig med att uppleva själv. Och vad är sådant värt i ett tidevarv när allt ska dokumenteras och registreras, när man har en blogg, när ingen kan förväntas tro en utan att få bevis och när saker man har varit med om inte blir riktigt verkliga om man inte har konkreta minnen av dem?
Sedan är frågan förstås vad allt det här innebär för fortsättningen på 2009. Att vilda djur kommer att spela en viktig roll i mitt liv? Att jag blir jägare? Att jag har tur (för nog är det mer tur att inte krocka med en skräckslagen älg än det är otur att missa att fota den)? Eller kanske att jag hittar det jag söker efter och sedan ändå får uppleva ännu fler, oväntade och spännande saker?
Året har i vilket fall som helst börjat bra.
onsdag 31 december 2008
Mitt 2008
Jag tänkte på det där med årets-listor. Normalt brukar jag hålla mig borta från sådana, men det här var inget normalt år, så därför kände jag mig lite sugen, dock utan att riktigt veta vad jag skulle göra av det hela. Så jag tackar väl Ataharis för hjälpen och kör samma som hon:
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Massor! Och nästan varje dag någonting. Framför allt gjorde jag en massa saker helt på egen hand och upptäckte att det gick bra.
Höll du några av dina nyårslöften?
Som vanligt hade jag inga, men på något sätt känns det som om jag höll dem ändå. Jag skulle inte precis kalla det ett nyårslöfte, men jag försöker i alla fall att inte säga nej till saker som skulle kunna innebära möjligheter till positiva upplevelser, utveckling, nyttiga erfarenheter eller något sådant. Och det har jag varit duktig på hela året.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inte det här året, nej.
Vilka länder besökte du?
Hm. Småland. Halland. Fast allvarligt talat, att flytta till Göteborg var ju som att flytta utomlands för mig, så det var äventyr nog detta år.
Är det något du har saknat år 2008 som du vill ha år 2009?
Inte mycket, men jag får kanske säga jobb och lägenhet i alla fall.
Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Alltså, det där med "alltid" och "aldrig" aktar jag mig väldigt noga för. Och även bortsett från det tror jag att de dagar som har bränt sig fast inte är så starkt förknippade med datum. Fast topp tre är nog tre av de mest lyckade utflyktsdagarna.
Vad var din största framgång 2008?
Att mycket träffsäkert sparka mina fobier och dåliga tankemönster i skrevet och sedan helt enkelt göra det jag ville göra och njuta av det.
Största misstaget?
Att nästan lita på en människa jag inte kände. Det gör jag inte om i första taget.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
O ja! Och framför allt några. Som egentligen var ganska många, relativt sett.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Vet faktiskt inte. 2007 hade klart starkare låtkandidater kopplade till händelser, skeden, relationer och känslor. 2008 var inte så mycket musik alls på det sättet.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jämfört med de senaste två, tre, fyra åren så mycket gladare att jämförelsen nästan är löjlig.
Vad önskar du att du gjort mer?
Kunde jag ha gjort mer av något? Det finns inget jag går och ångrar att jag inte gjorde i alla fall. Precis som det ska vara.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Tänkt på vissa personer.
Hur tillbringade du julen?
Ungefär så här.
Blev du kär i år?
Nej, i alla fall inte om inte platser räknas, och det misstänker jag att de inte gör här.
Hur många one night stands?
Nog för att jag överraskar mig själv på alla möjliga områden, men säger jag noll här så ljuger jag faktiskt ändå inte.
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag hatar inte. Däremot har det tillkommit minst två personer som gör ont.
Bästa boken du läste i år?
Det blir nog dött lopp mellan Jonas Hassen Khemiris Montecore och Carlos Ruiz Zafóns Vindens skugga. Fast de är fantastiska på olika sätt.
Största musikaliska upptäckten?
Som sagt, det var nog inget musikår för min del, men Mêlée då. Om jag inte helt enkelt ska säga Liseberg förstås.
Något du önskade dig och fick?
Jodå. Materiellt sett det mesta, eftersom jag som vanligt främst har önskat mig böcker och sådant. På andra plan kanske lite färre önskningar slog in.
Något du önskade dig men inte fick?
Det skulle jag inte tala om här i så fall.
Årets bästa film du sett?
Har knappt sett några alls. Eller minns inte just nu. Jag måste nog passa på den.
Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Gick på kvällskurs.
Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
En aaaning mindre tantig/töntig än tidigare. Både lite vuxnare och lite ungdomligare.
Vad fick dig att må bra?
Göteborg!
De bästa nya människorna du träffade?
Åh, nästan alla jag lärde känna i min nya stad! Lånefamilj, kurskamrater, jobbarkompisar, bloggare, vänners respektive, kompisars kompisar och inte minst världens trevligaste och sötaste islänningar.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Massor! Och nästan varje dag någonting. Framför allt gjorde jag en massa saker helt på egen hand och upptäckte att det gick bra.
Höll du några av dina nyårslöften?
Som vanligt hade jag inga, men på något sätt känns det som om jag höll dem ändå. Jag skulle inte precis kalla det ett nyårslöfte, men jag försöker i alla fall att inte säga nej till saker som skulle kunna innebära möjligheter till positiva upplevelser, utveckling, nyttiga erfarenheter eller något sådant. Och det har jag varit duktig på hela året.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inte det här året, nej.
Vilka länder besökte du?
Hm. Småland. Halland. Fast allvarligt talat, att flytta till Göteborg var ju som att flytta utomlands för mig, så det var äventyr nog detta år.
Är det något du har saknat år 2008 som du vill ha år 2009?
Inte mycket, men jag får kanske säga jobb och lägenhet i alla fall.
Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Alltså, det där med "alltid" och "aldrig" aktar jag mig väldigt noga för. Och även bortsett från det tror jag att de dagar som har bränt sig fast inte är så starkt förknippade med datum. Fast topp tre är nog tre av de mest lyckade utflyktsdagarna.
Vad var din största framgång 2008?
Att mycket träffsäkert sparka mina fobier och dåliga tankemönster i skrevet och sedan helt enkelt göra det jag ville göra och njuta av det.
Största misstaget?
Att nästan lita på en människa jag inte kände. Det gör jag inte om i första taget.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
O ja! Och framför allt några. Som egentligen var ganska många, relativt sett.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Vet faktiskt inte. 2007 hade klart starkare låtkandidater kopplade till händelser, skeden, relationer och känslor. 2008 var inte så mycket musik alls på det sättet.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jämfört med de senaste två, tre, fyra åren så mycket gladare att jämförelsen nästan är löjlig.
Vad önskar du att du gjort mer?
Kunde jag ha gjort mer av något? Det finns inget jag går och ångrar att jag inte gjorde i alla fall. Precis som det ska vara.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Tänkt på vissa personer.
Hur tillbringade du julen?
Ungefär så här.
Blev du kär i år?
Nej, i alla fall inte om inte platser räknas, och det misstänker jag att de inte gör här.
Hur många one night stands?
Nog för att jag överraskar mig själv på alla möjliga områden, men säger jag noll här så ljuger jag faktiskt ändå inte.
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag hatar inte. Däremot har det tillkommit minst två personer som gör ont.
Bästa boken du läste i år?
Det blir nog dött lopp mellan Jonas Hassen Khemiris Montecore och Carlos Ruiz Zafóns Vindens skugga. Fast de är fantastiska på olika sätt.
Största musikaliska upptäckten?
Som sagt, det var nog inget musikår för min del, men Mêlée då. Om jag inte helt enkelt ska säga Liseberg förstås.
Något du önskade dig och fick?
Jodå. Materiellt sett det mesta, eftersom jag som vanligt främst har önskat mig böcker och sådant. På andra plan kanske lite färre önskningar slog in.
Något du önskade dig men inte fick?
Det skulle jag inte tala om här i så fall.
Årets bästa film du sett?
Har knappt sett några alls. Eller minns inte just nu. Jag måste nog passa på den.
Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Gick på kvällskurs.
Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
En aaaning mindre tantig/töntig än tidigare. Både lite vuxnare och lite ungdomligare.
Vad fick dig att må bra?
Göteborg!
De bästa nya människorna du träffade?
Åh, nästan alla jag lärde känna i min nya stad! Lånefamilj, kurskamrater, jobbarkompisar, bloggare, vänners respektive, kompisars kompisar och inte minst världens trevligaste och sötaste islänningar.
tisdag 30 december 2008
En tågresa senare: Linköping
Så var jag på schlätta igen. Och fram kom jag helt utan förseningar eller någonting annat värt att klaga på. Det skulle vara alla medpassagerarnas konstanta snörvlande då. Återstår att se om det leder till något för min del.
måndag 29 december 2008
Julledighetsslapphet
Dags att runda av och packa igen. Och trots allt jag inte gjorde under dagarna hemma var det så mycket annat som inte heller blev av. Som vanligt.
Jag misstänker att det som allra mest gör att det tar emot lite att ge sig av inte är avskedet av den sköna tillvaron här med helpension, perfekt vinterväder och allt det där, utan att jag snart faktiskt måste börja göra saker igen. Jag har inte ens lyckats läsa ut boken jag påbörjade på tåget på vägen upp, och naturligtvis ännu mindre pluggat. Inte för att jag på allvar trodde att jag skulle vara så värst duktig heller, men nog hade det varit trevligt att vara en positiv överraskning för sig själv.
Dock är jag nog inte den som ligger mest illa till framöver. Ikväll har jag nämligen presenterat min mamma för YouTube. Hur ska hon någonsin kunna förlåta mig?
Jag misstänker att det som allra mest gör att det tar emot lite att ge sig av inte är avskedet av den sköna tillvaron här med helpension, perfekt vinterväder och allt det där, utan att jag snart faktiskt måste börja göra saker igen. Jag har inte ens lyckats läsa ut boken jag påbörjade på tåget på vägen upp, och naturligtvis ännu mindre pluggat. Inte för att jag på allvar trodde att jag skulle vara så värst duktig heller, men nog hade det varit trevligt att vara en positiv överraskning för sig själv.
Dock är jag nog inte den som ligger mest illa till framöver. Ikväll har jag nämligen presenterat min mamma för YouTube. Hur ska hon någonsin kunna förlåta mig?
söndag 28 december 2008
Post
Hej!
Tiden går fort här i Falun, liksom nästan överallt där jag har varit, och jag har det fint. Vädret har varit perfekt hela veckan och vintern har nog aldrig varit skönare. Vi äter hemgjord kola och ser på brittiska tv-serier på kvällarna och igår var jag och Majsan på mellandagsrea. Vi hittade inget på rean men jag har nu en ny och dyr stickad tröja som ser ut som en variant av en medeltida munkkåpa med vikingadetaljer (jag fattar om du inte fattar, men du får väl se senare). Idag åt vi falukorv - förstås! Hoppas att allt är bra med dig också. Vi ses snart!
Flinn
fredag 26 december 2008
Se på tv
Fast jag lätt fyller min lediga tid här med julklappsböcker, promenader i omgivningarna och sociala aktiviteter är det så här års faktiskt ganska svårt att undvika att se på tv. Lite skidåkning och Fredrik Lindström blir det väl som allra minst.
Och Svt:s miniserie Selma får jag förstås inte missa, för jag måste ju spana efter filmkostymer som jag har sett i verkligheten och inte minst eventuella glimtar av det där gathörnet hemma i Haga. Jag tippar på att det i så fall är med i del två och att jag måste titta väldigt noga. Men lite får man ju anstränga sig ibland.
Och Svt:s miniserie Selma får jag förstås inte missa, för jag måste ju spana efter filmkostymer som jag har sett i verkligheten och inte minst eventuella glimtar av det där gathörnet hemma i Haga. Jag tippar på att det i så fall är med i del två och att jag måste titta väldigt noga. Men lite får man ju anstränga sig ibland.
torsdag 25 december 2008
Julmys vid datorn
I mitt gamla rum bor numera dvd-samlingen. Så skulle jag bli sittande i sängen med datorn i knät utan något särskilt att göra är det bara för mig att sträcka ut armen och plocka åt mig något roligt, våldsamt, djupt, konstnärligt, romantiskt, dramatiskt eller bara tidsödande.
Dessutom har jag fått en klämmig usb-gran som står och blinkar och är en liten miljöbov här intill mig. Men vad bra den kommer att passa i mitt rum i Göteborg! Den är ju både grön och ett träd på samma gång!
Dessutom har jag fått en klämmig usb-gran som står och blinkar och är en liten miljöbov här intill mig. Men vad bra den kommer att passa i mitt rum i Göteborg! Den är ju både grön och ett träd på samma gång!
Kära lilla hemstad
Förr har jag aldrig velat gå med på att kalla Falun för en liten stad. Den är väl en vanlig, medelstor svensk stad, har jag tyckt. Och det är den ju. Fast det betyder inte att den inte är liten.
Och jag fattar nu varför jag jämför varje hemkomst med filmen Masjävlar. Visst, vi bor i stan och inte ens i närheten av Siljan, men nog tusan pratar folk dialekt så att det räcker till, och visst är det snö på gatorna och folk pimplar på sjön och åker skoter. Man ser nästan alltid någon man känner igen när man går på stormarknaden.
Ändå är det inte förrän nu jag verkligen börjar förstå hur litet det är. Nu när till exempel lillebror kommer och berättar om alla mina gamla bekanta och folk som gått i parallellklasser till mig och så, som nu han träffar här och var, jobbar och umgås med. För andra syskon är dylikt förstås ingenting märkvärdigt, men här är åldersskillnaden ändå så stor att vi aldrig har delat kompisar. Men nu när generationerna börjar flyta ihop märks det mer än någonsin hur varje gruppering av folk man hamnar i har minst någon koppling till alla ens andra sammanhang här.
Så jo, man får nya perspektiv av att bo på andra och lite större ställen, och jag gillar att upptäcka sådant här, även om det känns konstigt ibland. Jag tycker absolut att man ska ta chansen att bo åtminstone ett tag någon annanstans än i sin hembygd, hur rätt den än är för en. Möjligen blir också hemma till och med ännu mer hemma när man vet vad som är speciellt med det?
Och jag fattar nu varför jag jämför varje hemkomst med filmen Masjävlar. Visst, vi bor i stan och inte ens i närheten av Siljan, men nog tusan pratar folk dialekt så att det räcker till, och visst är det snö på gatorna och folk pimplar på sjön och åker skoter. Man ser nästan alltid någon man känner igen när man går på stormarknaden.
Ändå är det inte förrän nu jag verkligen börjar förstå hur litet det är. Nu när till exempel lillebror kommer och berättar om alla mina gamla bekanta och folk som gått i parallellklasser till mig och så, som nu han träffar här och var, jobbar och umgås med. För andra syskon är dylikt förstås ingenting märkvärdigt, men här är åldersskillnaden ändå så stor att vi aldrig har delat kompisar. Men nu när generationerna börjar flyta ihop märks det mer än någonsin hur varje gruppering av folk man hamnar i har minst någon koppling till alla ens andra sammanhang här.
Så jo, man får nya perspektiv av att bo på andra och lite större ställen, och jag gillar att upptäcka sådant här, även om det känns konstigt ibland. Jag tycker absolut att man ska ta chansen att bo åtminstone ett tag någon annanstans än i sin hembygd, hur rätt den än är för en. Möjligen blir också hemma till och med ännu mer hemma när man vet vad som är speciellt med det?
onsdag 24 december 2008
Något annorlunda
När jag lämnade vårvärmen i Göteborg hade jag knappt haft en tanke på vinter överhuvudtaget. Dock brukar jag säga att jag tycker att det är alldeles förträffligt med torra, ohala vägar där jag befinner mig till vardags och cyklar kors och tvärs genom stan, medan det helst ska vara snö, vintervackert och uppfriskande kallt när jag kommer hem till jul. För jag tycker fortfarande väldigt mycket om vintern när den är på riktigt.
Precis så är det här nu. Och jag tyckte också att julaftonssolen, som silade in mellan de nypudrade trädgrenarna på förmiddagen, var väldigt vacker. Jag har en moster som inte tycker att det ska vara sol på julafton, men det stör alltså inte mig det minsta. Mörkt blir det snart nog ändå.
Så långt allt gott. Men som jag antytt var det ingen här som riktigt var inställd på jul. Och det var på sätt och vis lika bra det, för nu blev det ännu mindre juligt än vi väntat oss.
Dagen började på ett sätt som påminde om den där julaftonen för tjugo år sedan. Ett telefonsamtal. Någon som var på väg in på sjukhus. Anhöriga i valet och kvalet. Blir det idag? En gång till? Vilka ska åka?
Det slutade med att en fjärdedel åkte och resten stannade hemma. Jag och brorsan gick på eftermiddagen ut i de mycket ödsliga kvarteren och skogsdungarna och fotade kraftledningar ett tag. Det är ett av våra gemensamma intressen, så hur ojuligt det än verkar som aktivitet var det åtminstone familjetrevligt.
Julmat blev det nu ändå, och till och med jul-tv, som jag själv annars inte har sett mycket av de senaste åren. Och nu ser det ut att ändå kunna bli en julkväll med samlad familj, julklappar och ett varmt och ljust vardagsrum. Kanhända blir det något slags jul ändå. Jag hoppas i alla fall mer nu än för ett dygn sedan.
Precis så är det här nu. Och jag tyckte också att julaftonssolen, som silade in mellan de nypudrade trädgrenarna på förmiddagen, var väldigt vacker. Jag har en moster som inte tycker att det ska vara sol på julafton, men det stör alltså inte mig det minsta. Mörkt blir det snart nog ändå.
Så långt allt gott. Men som jag antytt var det ingen här som riktigt var inställd på jul. Och det var på sätt och vis lika bra det, för nu blev det ännu mindre juligt än vi väntat oss.
Dagen började på ett sätt som påminde om den där julaftonen för tjugo år sedan. Ett telefonsamtal. Någon som var på väg in på sjukhus. Anhöriga i valet och kvalet. Blir det idag? En gång till? Vilka ska åka?
Det slutade med att en fjärdedel åkte och resten stannade hemma. Jag och brorsan gick på eftermiddagen ut i de mycket ödsliga kvarteren och skogsdungarna och fotade kraftledningar ett tag. Det är ett av våra gemensamma intressen, så hur ojuligt det än verkar som aktivitet var det åtminstone familjetrevligt.
Julmat blev det nu ändå, och till och med jul-tv, som jag själv annars inte har sett mycket av de senaste åren. Och nu ser det ut att ändå kunna bli en julkväll med samlad familj, julklappar och ett varmt och ljust vardagsrum. Kanhända blir det något slags jul ändå. Jag hoppas i alla fall mer nu än för ett dygn sedan.
Spanar efter tomten
Rapportera om resan kunde jag väl hoppa över, för den gick på det hela taget bra. Mina intryck att de flesta dels redan hade lämnat Göteborg under helgen och dels åkte bil verkade stämma, för på tågen på måndagen var det lugnt.
Däremot hade jag velat berätta lite om min första dag på jullovet i Falun, men det får nog bli en kortversion av det. Dagen bjöd på många av de viktigaste hemvändarfilmingredienserna: snö på marken, kyla i luften, framrotad fårskinnskappa, promenad i omgivningarna och inte minst betydelsefullt en social kväll hos barndomskompis (Pinglan), ett överraskande trevligt återseende och så lite nattprat med brorsan. Jag känner mig ung.
Och efter att för ovanlighetens skull ha sovit en rejält lång natt, på grund av brist på nätuppkoppling, har jag nu redan tagit igen det med råge, uppenbarligen. Nu är det visst julafton. Ingen verkar känna av det än, åtminstone är jag inte på långa vägar ensam om att inte hitta julkänslan, men det kan ju bli en fin helg för det.
God jul, allihop!
Däremot hade jag velat berätta lite om min första dag på jullovet i Falun, men det får nog bli en kortversion av det. Dagen bjöd på många av de viktigaste hemvändarfilmingredienserna: snö på marken, kyla i luften, framrotad fårskinnskappa, promenad i omgivningarna och inte minst betydelsefullt en social kväll hos barndomskompis (Pinglan), ett överraskande trevligt återseende och så lite nattprat med brorsan. Jag känner mig ung.
Och efter att för ovanlighetens skull ha sovit en rejält lång natt, på grund av brist på nätuppkoppling, har jag nu redan tagit igen det med råge, uppenbarligen. Nu är det visst julafton. Ingen verkar känna av det än, åtminstone är jag inte på långa vägar ensam om att inte hitta julkänslan, men det kan ju bli en fin helg för det.
God jul, allihop!
tisdag 23 december 2008
Namnlöst
Jahaja. Jag slog in paketen i söndags, men satte inte på några etiketter, eftersom jag hade planerat att kombinera dem med rimmen jag skulle skriva ut från datorn. Som jag inte hade skrivit in i datorn än, då jag inte hade skrivit dem alls.
Och nu ser alla paket väldigt likadana ut:
Äsch! Det finns säkert personer som skulle kunna göra något ogenomtänkt i den stilen, men själv nojar jag i själva verket i onödan. Det är klart att jag vet vad det är i vilket paket och vem som ska ha vad. (Tror jag.) Nu ska jag klämma dit de där etiketterna innan jag blir för säker på mig själv och börjar virra till det på riktigt.
Och nu ser alla paket väldigt likadana ut:
Äsch! Det finns säkert personer som skulle kunna göra något ogenomtänkt i den stilen, men själv nojar jag i själva verket i onödan. Det är klart att jag vet vad det är i vilket paket och vem som ska ha vad. (Tror jag.) Nu ska jag klämma dit de där etiketterna innan jag blir för säker på mig själv och börjar virra till det på riktigt.
måndag 22 december 2008
Wherever I lay my ... eh ... laptop?
Jag höll ju nästan på att glömma det! Men det är klart att man måste ta vara på tillfället när man för ovanlighetens skull faktiskt åker
hem till Dalarna!
På tal om det förresten, nu börjar det bli så där förvirrande igen. Jag säger saker som "jag åker hem på måndag men jag har fortfarande inte bestämt när jag ska åka hem".
hem till Dalarna!
På tal om det förresten, nu börjar det bli så där förvirrande igen. Jag säger saker som "jag åker hem på måndag men jag har fortfarande inte bestämt när jag ska åka hem".
Resdagstankar
Jag är solo och student. Det är givet vart jag ska bege mig när det blir jullov. Det var dessutom nästan ett år sedan jag var i Falun senast, och alla jag känner i Göteborg har redan åkt hem var och en åt sitt håll och lämnat mig med en känsla av en ödsligt tom stad. Ändå längtar jag inte direkt hem. Jag längtar fortfarande inte till julen.
Kanske hittar jag rätt på tåget, när jag träffar alla andra med gamla välbekanta dialekter på väg norrut. Eller när jag kommer fram till julpynt och isknaggel. Det fixar sig säkert.
Packningen blev förresten alldeles perfekt, tackar som frågar! Fast någonstans i bakhuvudet hade jag väl en tanke om att det skulle vara lite luftigt i väskan ifall, jag säger om utifallatt, jag skulle råka ha mer saker att ta med mig tillbaka än jag har med mig bort. Men så kan man ju inte packa heller. Det ska vara kompakt packat och just precis fullt.
Usch, jag är nog lite nervös. Kommer jag att kunna läsa på tåget idag eller ska jag bara få sitta och stirra tomt i nära sju timmar? Kommer jag att komma fram som tänkt? Har jag valt rätt eller fel plats? Man vet ju aldrig. Det är lite som ett lotteri att resa.
Kanske hittar jag rätt på tåget, när jag träffar alla andra med gamla välbekanta dialekter på väg norrut. Eller när jag kommer fram till julpynt och isknaggel. Det fixar sig säkert.
Packningen blev förresten alldeles perfekt, tackar som frågar! Fast någonstans i bakhuvudet hade jag väl en tanke om att det skulle vara lite luftigt i väskan ifall, jag säger om utifallatt, jag skulle råka ha mer saker att ta med mig tillbaka än jag har med mig bort. Men så kan man ju inte packa heller. Det ska vara kompakt packat och just precis fullt.
Usch, jag är nog lite nervös. Kommer jag att kunna läsa på tåget idag eller ska jag bara få sitta och stirra tomt i nära sju timmar? Kommer jag att komma fram som tänkt? Har jag valt rätt eller fel plats? Man vet ju aldrig. Det är lite som ett lotteri att resa.
Igår vände det ju
Ah, det känns som vår!
Åtminstone som januari. Den blå, blå himlen är tillbaka och måsarna cirklar över hustaken.
Fast det är klart varmare än januari.
Så okej, vår.
Åtminstone som januari. Den blå, blå himlen är tillbaka och måsarna cirklar över hustaken.
Fast det är klart varmare än januari.
Så okej, vår.
söndag 21 december 2008
I mitt minne
Morfar dog på midsommardagen, mormor på julafton samma år. Det är 20 år sedan nu.Det är en väldigt stor del av mitt liv som de inte har funnits. Och den delen blir bara större hela tiden. Men jag har i alla fall egna minnen, och det är det ju inte alla som har. Jag kommer till och med ihåg deras dofter och ljud. Det kunde ingen ha berättat för mig, och det går inte heller att dela med sig av. Och vad är andras minnen egentligen? Sådant där vill ju ingen lyssna på.
Men jag skulle kanske ändå berätta för lillebror någon gång om våra morföräldrar. Många andra kan förstås tala om för oss vilka människor de var, men bara jag minns dem som just mormor och morfar.
Jag skymtar dem förresten ibland i vilt främmande människor jag möter. Då ler jag för mig själv och plockar fram något minne av sådant de sagt och gjort. Sådana gånger är jag tacksam över mitt annars ofta plågsamt goda detaljminne.
Inte ända in i kaklet
Det här är ett litet misslyckande i min strävan efter att se så mycket som möjligt av allt göteborgskt som är gratis och så där ni vet. Jag har nämligen inte alls sett allt jag hade tänkt av decembervärlden i Göteborg. Till exempel blev det inte något tittande på julfilm på Götaplatsen, fast jag passerat där nästan varenda dag, och den sjungande julgranen såg jag bara från spårvagnen en kväll den här veckan. Det kan knappast räknas ens med god vilja.
Nej, det blir bakläxa. Jag får helt enkelt turista järnet ett år till. Som om jag inte redan hade tänkt det då!
Nej, det blir bakläxa. Jag får helt enkelt turista järnet ett år till. Som om jag inte redan hade tänkt det då!
Dessutom
Jag är förresten rätt bra på att slå in paket också. Det är ju liksom inte mitt fel att det är låg krullfaktor på paketsnöret.
Och innan ni får för er att klaga på hur skrytsam jag har blivit så vill jag till mitt försvar säga att jag behöver peppa mig lite, för det har faktiskt inte varit någon höjdardag idag.
Men snygga paket blire!
Och innan ni får för er att klaga på hur skrytsam jag har blivit så vill jag till mitt försvar säga att jag behöver peppa mig lite, för det har faktiskt inte varit någon höjdardag idag.
Men snygga paket blire!
Mitt liv som pusselspel
Mina föräldrar är fenomenala på att packa, och det verkar vara något som har förts över till mig. Däremot har det hjälpt föga att de också är fantastiskt bra på att laga mat, bygga saker, odla, såga och hugga ved, fippla med vattenpumpar, baka chokladbiskvier och backa jättebilar med millimeterprecision. Men man får vara glad över det lilla man i alla fall har fått. Och jag försöker att ta vara på denna packningstalang så gott jag bara kan, och har på flera områden till och med lyckats vidareutveckla mina föräldrars redan goda packningstekniker.
Jag är till exempel en hejare på att packa matkassar. Får jag bara tillgång till tillräckligt många kassar, så att all mat får plats, så klarar jag oftast att uppfylla allehanda krav, som att kassarna ska vara någorlunda fyrkantiga (bra om man vill stoppa dem i kylväskor eller i alla fall packa in dem i ett bilbagage), kunna stå utan stöd, vara ungefär lika tunga och inte gå sönder av utstickande hörn på kantiga förpackningar. Dessutom sorterar jag torrvaror för sig, kylvaror ihop så att de håller sig kalla, lätta saker överst och förstås aldrig frukt och grönsaker ihop med frysta varor.
Även andra sorters packning, som kläder och prylar i väskor, väskor och annat i ett trångt bagageutrymme och hushåll i flyttkartonger är sådant jag behärskar. Och det behövs när man flyttar in i ett enda rum, har en enda garderob och förväntas få plats med alla sina torra matvaror plus eventuell egen köksutrustning i ett 30 cm brett köksskåp.
(Jag ser här klara samband med min fallenhet för pussel, Tetris och liknande skojigheter, även om det är oklart vilka erfarenheter som har hjälpt till att utveckla övriga färdigheter.)
Problemet är att det är så lätt att fylla all sin plats direkt. Det är ungefär som när man får en ny bokhylla. Då vill man ju så fort man bara kan fylla även den! Och mitt rum och min garderob fylldes lätt av alla mina saker när jag flyttade in. Inte en tanke ägnades åt alla de böcker och kläder som skulle tillkomma under vistelsetiden här. Men undan för undan har jag pusslat in det ena efter det andra i min lilla vrå av världen. Ibland slår det mig att jag börjar likna de där irriterande duktiga och påfrestande Ikea-tidningsreportagen om trångbodda människor som sover i bäddsoffa och har allting perfekt instoppat i små lådor precis överallt! Jag som inte trodde att man kunde vara sådan på riktigt. Men ibland är det alldeles nödvändigt. Till och med för någon som har slutat bry sig om prylar. Egentligen. Vissa saker tycker jag mig ju faktiskt ändå behöva.
Det är i alla fall verkligen fullt när två nyinköpta klädesplagg innebär att man måste flytta om nästan hälften av de övriga kläderna för att allt ska få plats. Det verkade omjöligt, som ett femtonspel utan den där luckan i den sextonde rutan, men till slut gick det. (Tack Tetris för den rutinen!)
För övrigt är det hög tid att börja packa nu.
Jag är till exempel en hejare på att packa matkassar. Får jag bara tillgång till tillräckligt många kassar, så att all mat får plats, så klarar jag oftast att uppfylla allehanda krav, som att kassarna ska vara någorlunda fyrkantiga (bra om man vill stoppa dem i kylväskor eller i alla fall packa in dem i ett bilbagage), kunna stå utan stöd, vara ungefär lika tunga och inte gå sönder av utstickande hörn på kantiga förpackningar. Dessutom sorterar jag torrvaror för sig, kylvaror ihop så att de håller sig kalla, lätta saker överst och förstås aldrig frukt och grönsaker ihop med frysta varor.
Även andra sorters packning, som kläder och prylar i väskor, väskor och annat i ett trångt bagageutrymme och hushåll i flyttkartonger är sådant jag behärskar. Och det behövs när man flyttar in i ett enda rum, har en enda garderob och förväntas få plats med alla sina torra matvaror plus eventuell egen köksutrustning i ett 30 cm brett köksskåp.
(Jag ser här klara samband med min fallenhet för pussel, Tetris och liknande skojigheter, även om det är oklart vilka erfarenheter som har hjälpt till att utveckla övriga färdigheter.)
Problemet är att det är så lätt att fylla all sin plats direkt. Det är ungefär som när man får en ny bokhylla. Då vill man ju så fort man bara kan fylla även den! Och mitt rum och min garderob fylldes lätt av alla mina saker när jag flyttade in. Inte en tanke ägnades åt alla de böcker och kläder som skulle tillkomma under vistelsetiden här. Men undan för undan har jag pusslat in det ena efter det andra i min lilla vrå av världen. Ibland slår det mig att jag börjar likna de där irriterande duktiga och påfrestande Ikea-tidningsreportagen om trångbodda människor som sover i bäddsoffa och har allting perfekt instoppat i små lådor precis överallt! Jag som inte trodde att man kunde vara sådan på riktigt. Men ibland är det alldeles nödvändigt. Till och med för någon som har slutat bry sig om prylar. Egentligen. Vissa saker tycker jag mig ju faktiskt ändå behöva.
Det är i alla fall verkligen fullt när två nyinköpta klädesplagg innebär att man måste flytta om nästan hälften av de övriga kläderna för att allt ska få plats. Det verkade omjöligt, som ett femtonspel utan den där luckan i den sextonde rutan, men till slut gick det. (Tack Tetris för den rutinen!)
För övrigt är det hög tid att börja packa nu.
lördag 20 december 2008
Julträngsel med mys på nära håll
Jag har ju haft det så lugnt och inte behövt stressa upp mig över någonting inför julen, men idag blev det plötsligt lite panik i alla fall. Så jag fick ge mig ut bland alla andra julklappsjägare en sväng till. Men sådant behöver ändå inte bli något stort företag när man finner sig bo mitt i en enda stor julmarknad. Och mina ärenden var idag snabbt avklarade.
Dessutom var det riktigt trevligt att vara ute i trängseln på gatorna i Haga i skymningen, och än en gång tänkte jag att det var som i en saga. För de bilder jag ser här kan jag fortfarande i första hand bara associera med film, och kanske lite med bilder jag sett från en tid som var långt före min. I den värld jag har levt tidigare har alla köpt sina julgranar vid bensinmackar och stormarknader och kört hem dem på biltaken, men här får jag se folk komma kånkande på granarna på stadsgator mellan marknadsstånd och upplysta butiksfönster. Bara den idylliska snömodden saknas för att göra bilden komplett. Det är en perfekt blandning av storstad och gammaldags småstad, hur det nu går till.
Så det var jag förstås glad att jag fick se. Tur då alltså att jag inte tackade ja till det erbjudande jag fick om en plats i bil upp till Falun idag. I och för sig tycker jag nog att i stort sett allting är bättre med att åka bil än tåg (och igår ville tidningarna få mig ur balans genom att påminna mig om alla dödliga sjukdomar jag kommer att smittas av på tåget, i lagom tid för att jag ska hinna bli just dödligt sjuk till julafton), men nu hade jag ställt in mig på att få den här helgen i Göteborg, och det visade sig alltså att jag behövde den tiden.
Dessutom var det riktigt trevligt att vara ute i trängseln på gatorna i Haga i skymningen, och än en gång tänkte jag att det var som i en saga. För de bilder jag ser här kan jag fortfarande i första hand bara associera med film, och kanske lite med bilder jag sett från en tid som var långt före min. I den värld jag har levt tidigare har alla köpt sina julgranar vid bensinmackar och stormarknader och kört hem dem på biltaken, men här får jag se folk komma kånkande på granarna på stadsgator mellan marknadsstånd och upplysta butiksfönster. Bara den idylliska snömodden saknas för att göra bilden komplett. Det är en perfekt blandning av storstad och gammaldags småstad, hur det nu går till.
Så det var jag förstås glad att jag fick se. Tur då alltså att jag inte tackade ja till det erbjudande jag fick om en plats i bil upp till Falun idag. I och för sig tycker jag nog att i stort sett allting är bättre med att åka bil än tåg (och igår ville tidningarna få mig ur balans genom att påminna mig om alla dödliga sjukdomar jag kommer att smittas av på tåget, i lagom tid för att jag ska hinna bli just dödligt sjuk till julafton), men nu hade jag ställt in mig på att få den här helgen i Göteborg, och det visade sig alltså att jag behövde den tiden.
fredag 19 december 2008
Ljuschock
Sol! Sol! Jag ser solen!
Eller egentligen är det ju inte solen jag ser. Men jag ser husväggar som solen lyser på.
Hoppas att jag hinner ut och kolla på himlafenomenet innan det försvinner igen.
Eller egentligen är det ju inte solen jag ser. Men jag ser husväggar som solen lyser på.
Hoppas att jag hinner ut och kolla på himlafenomenet innan det försvinner igen.
torsdag 18 december 2008
Julhandel
De senaste åren har jag nästan uteslutande skött mina julklappsinköp hemma vid datorn, vilket passar mig alldeles förträffligt. Men nu tänkte jag i alla fall ge mig ut och känna på trängseln i affärerna ett tag, nästan bara för att lägga till något till julkänslan. För att det hör till.
Och det var väl som förväntat. Trångt. Varmt. Hetsigt. Fullt med onödiga saker i affärerna. Och vartenda behjärtansvärt ändamål var ute med sina pärmar och gjorde sitt bästa för att få oss vanliga människor att kvävas i vårt eget dåliga samvete.
Då måste jag ändå säga att jag på sätt och vis lyckades mycket bra med min shoppingtur, eftersom jag åtminstone inte för en sekund ruckade på övertygelse, principer och känsla. Jag vägrar nämligen köpa onödigt krafs bara för att fylla ut julklappshögen. Inte heller gillar jag att chansa alltför vilt och köpa saker som mottagaren kanske inte riktigt uppskattar. Och till dem jag bara ska ha något litet till vill jag inte välja något för tråkigt. Så då är jag tillbaka vid de vanliga, bra slags julklapparna, vilka främst utgörs av sådant som man inte ska köpa i butik, utan vid det här laget redan skulle ha nätshoppat som vanligt.
Så när armarna började domna bort (ja, de gör det när jag går länge så där i tung jacka) åkte jag hem utan en enda kasse - och var underligt nog rätt nöjd. Nu var det ändå bara de sista kompletteringarna jag var ute efter, så det var inte så farligt. Men det är uppenbart att jag har glömt hur man tänker ut bra presenter, eller kanske snarare spontanhittar sådana. Tur att jag inte tillhör dem som har planerat in alla sina julklappsinköp till den kommande helgen. Då hade jag verkligen inte känt mig särskilt väl till mods nu.
Och det var väl som förväntat. Trångt. Varmt. Hetsigt. Fullt med onödiga saker i affärerna. Och vartenda behjärtansvärt ändamål var ute med sina pärmar och gjorde sitt bästa för att få oss vanliga människor att kvävas i vårt eget dåliga samvete.
Då måste jag ändå säga att jag på sätt och vis lyckades mycket bra med min shoppingtur, eftersom jag åtminstone inte för en sekund ruckade på övertygelse, principer och känsla. Jag vägrar nämligen köpa onödigt krafs bara för att fylla ut julklappshögen. Inte heller gillar jag att chansa alltför vilt och köpa saker som mottagaren kanske inte riktigt uppskattar. Och till dem jag bara ska ha något litet till vill jag inte välja något för tråkigt. Så då är jag tillbaka vid de vanliga, bra slags julklapparna, vilka främst utgörs av sådant som man inte ska köpa i butik, utan vid det här laget redan skulle ha nätshoppat som vanligt.
Så när armarna började domna bort (ja, de gör det när jag går länge så där i tung jacka) åkte jag hem utan en enda kasse - och var underligt nog rätt nöjd. Nu var det ändå bara de sista kompletteringarna jag var ute efter, så det var inte så farligt. Men det är uppenbart att jag har glömt hur man tänker ut bra presenter, eller kanske snarare spontanhittar sådana. Tur att jag inte tillhör dem som har planerat in alla sina julklappsinköp till den kommande helgen. Då hade jag verkligen inte känt mig särskilt väl till mods nu.
Julmiddag
Igår kväll var jag på internationell julmiddag med i stort sett helt oorganiserat knytkalas. Men det gick bra ändå. Vi var sexton personer, ett studentrum och "julmat" från ett gäng olika länder.
Det var antagligen första gången jag åt risgrynsgröt med gaffel, men även det gick helt utan problem (så länge man inte ville ha mjölk på förstås). Jag kan förresten rapportera att den isländska risgrynsgröten smakade exakt som svensk risgrynsgröt och serverades likadant som jag är van vid.
Islänningarna själva är nu för övrigt mycket förtjusta i julmust. Och förbrödringen mellan våra folk fortskrider, så här i sin småskalighet.
Ett annat julbord, någon annanstans, ett annat år.
Det var antagligen första gången jag åt risgrynsgröt med gaffel, men även det gick helt utan problem (så länge man inte ville ha mjölk på förstås). Jag kan förresten rapportera att den isländska risgrynsgröten smakade exakt som svensk risgrynsgröt och serverades likadant som jag är van vid.
Islänningarna själva är nu för övrigt mycket förtjusta i julmust. Och förbrödringen mellan våra folk fortskrider, så här i sin småskalighet.
Ett annat julbord, någon annanstans, ett annat år.
måndag 15 december 2008
Långa ord
När det talas om hur vi i svenskan kan bilda i princip hur långa ord som helst (fast någonstans finns väl i alla fall en gräns för vad man orkar säga innan man börjar särtala ordet) så dyker det ofta upp helt absurda exempel, av någon anledning nästan alltid innehållande flaggstångsknoppar. Men hur ofta har vi anledning att prata om sådana till vardags?
Själv tycker jag att det är betydligt mer intressant att upptäcka långa ord som vi faktiskt använder. Mina mest använda långord är
Själv tycker jag att det är betydligt mer intressant att upptäcka långa ord som vi faktiskt använder. Mina mest använda långord är
- favoritkommunikationssätt, knappt slaget av Metaformannens favoritkommunikationsmetod (och med två upptäckta varianter av ordet verkar det väl som om det faktiskt finns ett behov av det?),
- badrumsrengöringsmedelspåfyll (jo, jag skriver faktiskt det på inköpslistan!) och
- Eurovisionsschlagerfestivalen (händer det ju faktiskt fortfarande också att jag orkar uttala, även om jag mest säger ESC).
söndag 14 december 2008
Digitalt får det bli
Jag skickar inga pappersjulkort i år. Egentligen passade jag nog på att sluta redan förra året när jag bodde hemma hos mamma och pappa. Om jag nu anger miljön som huvudargument vågar väl ingen kritisera mitt beslut?Förresten är det ingen som ägnar mer än två sekunder åt att titta på julkorten de får i alla fall, och definitivt inte åt motivet på framsidan. Det är jag helt övertygad om.
Ni kan få desto fler bloggvykort i stället (även om just det senaste var lite väl ... ja, lite väl!).
Eller hämta en egen julklapp från Kimi Records kanske?
Bernskuminning
Okej, sådant här har väl de flesta varit med om, men nog var det en traumatisk upplevelse om jag fortfarande minns den så tydligt. Så, nu måste jag förstås testa om någon förstår något? Ni som var med? Ni som talar isländska? Ni andra?
Einu sinni þegar ég var lítil stúlka var ég í Danmörku með mömmu og pabba og annarri fjölskyldu. Við bjuggum í litlu húsi í bæ með mörgum sams konar húsum.
Ég var fjögurra ára gömul og þar var líka strákur sem var fimm ára gamall. Við lékum okkur úti milli húsanna.
Strákurinn klifraði upp í tré, en síðan gat hann ekki komið niður aftur. Ég varð að ná í pabba hans.
Ég hljóp heim, opnaði dyrnar og var að stíga inn í húsið þegar ég uppgötvaði að þar sat margt fólk sem ég hafði aldrei séð áður. Þau spiluðu á hljóðfæri og sungu, en þegar ég kom þögnuðu þau og horfðu bara á mig. Ég varð mjög hrædd og lokaði dyrunum aftur.
Svo sá ég mömmu mína. Hún var í næsta húsi!
Einu sinni þegar ég var lítil stúlka var ég í Danmörku með mömmu og pabba og annarri fjölskyldu. Við bjuggum í litlu húsi í bæ með mörgum sams konar húsum.
Ég var fjögurra ára gömul og þar var líka strákur sem var fimm ára gamall. Við lékum okkur úti milli húsanna.
Strákurinn klifraði upp í tré, en síðan gat hann ekki komið niður aftur. Ég varð að ná í pabba hans.
Ég hljóp heim, opnaði dyrnar og var að stíga inn í húsið þegar ég uppgötvaði að þar sat margt fólk sem ég hafði aldrei séð áður. Þau spiluðu á hljóðfæri og sungu, en þegar ég kom þögnuðu þau og horfðu bara á mig. Ég varð mjög hrædd og lokaði dyrunum aftur.
Svo sá ég mömmu mína. Hún var í næsta húsi!
Museigalning
Nu har jag varit på konstmuseet igen! Vilket spring. Men jag tänkte att det nog skulle passa bra att gå på ett museum där man har sett det mesta en eller två gånger förut om man i alla fall vill kunna koncentrera sig på annat (läs: att umgås) samtidigt.
Sedan hittade jag nya våningar, rum, korridorer och trappor både uppåt, nedåt och inåt och blev alldeles till mig över ett helt rum med Carl Larsson-målningar och i anslutning till det också flera andra häftiga stora svenska konstnärers verk.
Jag misstänker att jag kommer att fortsätta att springa på museer även nästa år. Så då kunde jag egentligen ha köpt ett årskort för 2009 redan idag. Då hade jag nämligen fått den i en tjusig presentförpackning och allt. Fast det är väl ändå innehållet som räknas. På museerna alltså. Och det ändras ju uppenbarligen hela tiden.
Men! Jag har fortfarande inte lyckats se julfilmen som visas på fasaden. Och det trots att jag har vägarna förbi flera dagar i veckan, oftast på eftermiddagar och kvällar. Jag har visserligen hört att filmen inte skulle vara så mycket att se, men jag gillar ju att undersöka sådant själv, så det här måste jag förstås försöka klara av. Men det är något skumt med tiderna alltså, eftersom de verkar försöka undvika att passa in i mitt schema.
Sedan hittade jag nya våningar, rum, korridorer och trappor både uppåt, nedåt och inåt och blev alldeles till mig över ett helt rum med Carl Larsson-målningar och i anslutning till det också flera andra häftiga stora svenska konstnärers verk.
Jag misstänker att jag kommer att fortsätta att springa på museer även nästa år. Så då kunde jag egentligen ha köpt ett årskort för 2009 redan idag. Då hade jag nämligen fått den i en tjusig presentförpackning och allt. Fast det är väl ändå innehållet som räknas. På museerna alltså. Och det ändras ju uppenbarligen hela tiden.
Men! Jag har fortfarande inte lyckats se julfilmen som visas på fasaden. Och det trots att jag har vägarna förbi flera dagar i veckan, oftast på eftermiddagar och kvällar. Jag har visserligen hört att filmen inte skulle vara så mycket att se, men jag gillar ju att undersöka sådant själv, så det här måste jag förstås försöka klara av. Men det är något skumt med tiderna alltså, eftersom de verkar försöka undvika att passa in i mitt schema.
Luciadagen
Så tokigt. Den dag man faktiskt förknippar med mörker och när man förväntas vara uppe i ottan, då vaknade jag så sent att det var fullt dagsljus när jag kom upp. Och solen sken in genom fönstret! Jag fick nästan vårkänslor.
Men sedan har jag trots allt firat lucia för första gången på flera år. När man varken är eller har barn eller ens har ett jobb att vara på blir det lätt så att det mer eller mindre glöms bort. Då är det bra med utländska vänner som upplever sin första svenska december, så att man tvingas ta sitt ansvar och leka traditionell ett slag. Det var mycket trevligt!
Tyvärr missade jag att önska er alla glad lucia på rätt datum, eftersom tekniken än en gång motarbetade mig, så då får jag väl säga god natt i stället!
Men sedan har jag trots allt firat lucia för första gången på flera år. När man varken är eller har barn eller ens har ett jobb att vara på blir det lätt så att det mer eller mindre glöms bort. Då är det bra med utländska vänner som upplever sin första svenska december, så att man tvingas ta sitt ansvar och leka traditionell ett slag. Det var mycket trevligt!
Tyvärr missade jag att önska er alla glad lucia på rätt datum, eftersom tekniken än en gång motarbetade mig, så då får jag väl säga god natt i stället!
fredag 12 december 2008
Glada skiljetecken
Det här är något som jag har gått och funderat över för mig själv under en längre tid, men nu är det dags att släppa ut tankarna. En annan människa visade sig nämligen också undra över saken, ställde mig frågan hur jag som "språkvetare" (oh, vad jag gottar mig nu!) resonerade, och är vi två, ja, då kan det väl till och med hända att det finns fler som går och grubblar över sådana här vardagsproblem.Vad det handlar om är att jag har lagt märke till att jag inte riktigt använder smileys (egentligen vill jag av princip använda det svenska ordet smilisar, men har inte riktigt kommit över töntighetskänslan i det ännu) på samma sätt som många andra vuxna (akademiker) som jag växlar text med. Inte såtillvida att jag menar något annat med mina smilgubbar än folk i allmänhet gör, utan snarare hur jag placerar dem.
Jag låter nämligen aldrig, som de flesta andra, en smiley ersätta något skiljetecken. Och jag kan till och med motivera mitt beteende!
För det första använder jag i stort sett uteslutande smileys i chattar och vissa typer av mejl, och där omvandlar de flesta program jag har automatiskt teckenkombinationen kolon/semikolon + parentes till en bild av ett gult bollansikte. Har jag då inte till exempel avslutat min mening med en punkt innan jag lägger till en smiley så tycker min hjärna att något fattas. Även om ni nu inte håller med, förstår ni i alla fall vad jag menar? Det ser helt enkelt fel ut i mina ögon.
Okej, så här då (jag blundar medan jag skriver det här nu):
Visst, jag skulle väl kunna lära mig att se den gula gubben som en uppsvälld punkt, men då kan jag inte längre använda mina smileys mitt inne i meningar, vilket jag också gärna gör. Det låter kanske underligt, men enligt mitt system fungerar det ju utmärkt.
Mitt sätt att kombinera smileys med skiljetecken befriar mig ändå inte från allt som enligt min uppfattning ser "fult" ut. Ett exempel på det är då jag vill avsluta något jag lagt till inom parentes (för det har jag ju en välkänd svaghet för ;) ) med en smiley, och "munnen" krockar med slutparentesen i de fall tecknen inte automatiskt korrigeras till ett gult ansikte. Så därför låter jag det, som i exemplet ovan, ofta bli ett extra mellanrum där, vilket ju inte skulle ha varit där om jag bara hade använt vanliga ord. Men eftersom smileys nu inte är ord borde det kanske vara lugnt att särbehandla dem?
Då de inte är vanliga språkliga uttryck borde de förstås också kunna dra med sig alla möjliga specialskrivregler. Har vi redan fastställt dessa utan att jag har märkt det? Finns de med i den senaste upplagan av Svenska skrivregler (som jag inte har än, skäms på mig)? Eller kommer de leende gula gubbarna aldrig att bli tillräckligt formella för att behöva regleras? Det gör i och för sig inte mig något, fast de tycks ju spridas, så man vet aldrig. Eller ska vi helt enkelt bestämma att man får göra lite som man vill "för alla förstår ju ändå vad man menar" (åtminstone i den utsträckning man ens är överens om vad tecknen symboliserar!)?
Hjälp, vad jag drog iväg nu, men jag fick ju lust att skriva värsta akademiska avhandlingen om det här! Men det har antagligen redan gjorts tillräckligt många gånger. Så varför har jag inte fått någon presenterad för mig? Det är ju inte precis så att jag inte försöker hålla mig uppdaterad i viktiga frågor som den här.
Dum, men välklädd och påläst
För att glömma obehaget över den instängda fågeln (eller för att jag faktiskt hade planerat det) åkte jag på shoppingtur resten av eftermiddagen.
Usch, vad starkt jag ogillar att shoppa.
Dock pratar jag inte ens idag ett dugg om trängsel, julhandelsstress, presenthysteri, överviktiga och överparfymerade kvinnor som bara måste fram och gräslig julmusik med Elvis P och Peter J, utan bara om känslan efter att ha handlat en massa.
Och allt var bara till mig. Utom möjligen 5 meter glitter (för 10 kr), vilket var ett riktigt spontanköp. Jag tänkte att det kunde komma väl till pass de närmaste dagarna. Men annars var allt helt och hållet till mig.
Att alltihop mer eller mindre stod med på inköpslistan gjorde inte saken bättre, och inte heller att jag till exempel köpte kläder som jag verkligen gillar och vill ha. För hur dum är man egentligen när man än en gång köper perfekta festkläder till en nyårsfest som inte kommer att komma i ens väg?
Rätt dum antagligen. Nu får jag försöka kompensera lite för det genom att plugga mig igenom ännu en helgkväll. Jag har upptäckt att det nästan alltid blir som mest gjort sådana kvällar. Och det är ju för övrigt också ett lite märkligt fenomen.
Usch, vad starkt jag ogillar att shoppa.
Dock pratar jag inte ens idag ett dugg om trängsel, julhandelsstress, presenthysteri, överviktiga och överparfymerade kvinnor som bara måste fram och gräslig julmusik med Elvis P och Peter J, utan bara om känslan efter att ha handlat en massa.
Och allt var bara till mig. Utom möjligen 5 meter glitter (för 10 kr), vilket var ett riktigt spontanköp. Jag tänkte att det kunde komma väl till pass de närmaste dagarna. Men annars var allt helt och hållet till mig.
Att alltihop mer eller mindre stod med på inköpslistan gjorde inte saken bättre, och inte heller att jag till exempel köpte kläder som jag verkligen gillar och vill ha. För hur dum är man egentligen när man än en gång köper perfekta festkläder till en nyårsfest som inte kommer att komma i ens väg?
Rätt dum antagligen. Nu får jag försöka kompensera lite för det genom att plugga mig igenom ännu en helgkväll. Jag har upptäckt att det nästan alltid blir som mest gjort sådana kvällar. Och det är ju för övrigt också ett lite märkligt fenomen.
Tragedi i antågande
När jag nu, som så ofta, satt vid mitt skrivbord med fönstret till höger om mig såg jag i ögonvrån något som rörde sig. Sådant händer titt som tätt när fåglar flyger förbi och så där, men när samma slags rörelse synts på samma ställe flera gånger i tät följd tittade jag dit.
Mitt hjärta snörpte omedelbart ihop sig. Det var en liten fågel som flög mot insidan av de stängda vindsfönstren i huset mittemot.
Eftersom bilderna är förfärligt otydliga får ni två, så att ni i alla fall kan se att det är någon skillnad på dem.
Vad gör man? Min första reaktion var att försöka rädda fågeln, men sedan började jag tänka lite. Även om jag visste vart jag skulle vända mig och jag fick tag i någon som kunde göra något åt saken, så vem skulle bry sig om något så futtigt en fredagseftermiddag mitt i julstressen? Så jag antar att det man gör är väntar och försöker förtränga vad som händer där på andra sidan gatan. Att dra ner persiennerna lär inte hjälpa, eftersom just det ovanliga med neddragna persienner skulle påminna mig lika mycket om det hemska jag inte förhindrar som att se det där hjälplösa fladdrandet till och från. Förresten är det väl rätt åt mig att jag påminns om vilken dålig varelse jag är.
Än bekymrar jag mig alltså över att fönstren är öppna, än över att de är stängda. Aldrig är man riktigt nöjd.
Mitt hjärta snörpte omedelbart ihop sig. Det var en liten fågel som flög mot insidan av de stängda vindsfönstren i huset mittemot.Eftersom bilderna är förfärligt otydliga får ni två, så att ni i alla fall kan se att det är någon skillnad på dem.
Vad gör man? Min första reaktion var att försöka rädda fågeln, men sedan började jag tänka lite. Även om jag visste vart jag skulle vända mig och jag fick tag i någon som kunde göra något åt saken, så vem skulle bry sig om något så futtigt en fredagseftermiddag mitt i julstressen? Så jag antar att det man gör är väntar och försöker förtränga vad som händer där på andra sidan gatan. Att dra ner persiennerna lär inte hjälpa, eftersom just det ovanliga med neddragna persienner skulle påminna mig lika mycket om det hemska jag inte förhindrar som att se det där hjälplösa fladdrandet till och från. Förresten är det väl rätt åt mig att jag påminns om vilken dålig varelse jag är.Än bekymrar jag mig alltså över att fönstren är öppna, än över att de är stängda. Aldrig är man riktigt nöjd.
torsdag 11 december 2008
Ännu mer julstadsvandring
För en gångs skull var det riktigt passande att jag inte hade tid att gå ut på promenad förrän på kvällen, för nu finns det ju så mycket att titta på i stan när det är mörkt ute. Och när jag så ändå var ute med kameran tyckte jag att det var lika bra att ta en rejäl runda, för man vet aldrig om det blir tid till några fler sådana före jul.
Belysningen är verkligen maffig på många ställen, och det förstår man kanske när det i vissa fall till och med framgår av bilderna. Jag måste förresten säga att jag är rätt nöjd med en del av dem. (Hej bildsnyltare! Ni kan väl åtminstone läsa inlägget innan ni tar mina foton och låtsas att de är era?)
Feskekôrka har fått färgglada skorstenar.
Stora spökhuset!
Det finns röda såna här julgransliknande mojänger också!
Har ni sett att det är någon som har tappat sina paket lite här och var? Klantigt värre.
Jag har den här vyn i perfekt sommarversion också. Kan det bli mycket snyggare av ett höghus och ett par båtar?
Ni kan väl lite välvilligt tro mig när jag påstår att det där gulaktiga fnaset på bryggan i förgrunden faktiskt är en gnutta snö. För det är sant.
Belysningen är verkligen maffig på många ställen, och det förstår man kanske när det i vissa fall till och med framgår av bilderna. Jag måste förresten säga att jag är rätt nöjd med en del av dem. (Hej bildsnyltare! Ni kan väl åtminstone läsa inlägget innan ni tar mina foton och låtsas att de är era?)
Feskekôrka har fått färgglada skorstenar.
Stora spökhuset!
Vid Bältespännarparken väntade jag förgäves på en liten show som visade sig bli inställd, men under tiden fick jag stå där i lätt snöfall och känna mig storstadsjulig och titta på skridskoåkning på plaskdamm. Och så hann jag ta ännu fler bilder förstås.
Det finns röda såna här julgransliknande mojänger också!
Har ni sett att det är någon som har tappat sina paket lite här och var? Klantigt värre.
Jag har den här vyn i perfekt sommarversion också. Kan det bli mycket snyggare av ett höghus och ett par båtar?
Ni kan väl lite välvilligt tro mig när jag påstår att det där gulaktiga fnaset på bryggan i förgrunden faktiskt är en gnutta snö. För det är sant.
tisdag 9 december 2008
Lysande
Med en sådan skolväg känns det ganska bra att ha föreläsningar sena eftermiddagar och kvällar:
Utan rätt att klaga
Jag upptäckte just att det bara är två veckor kvar till jul. Antagligen är det därför mina att-göra-listor börjar bli så långa och oöverskådliga.
Då är det ändå bara de tråkigare sakerna som är uppskrivna. Därutöver ska jag ju hinna träffa nästan alla jag känner och småfira julen i förskott med alla jag inte kommer att se på ett tag. Det är lite som om man skulle ut på rymdresa eller så. Man vet inte om man ses igen, och i så fall när. Fast i själva verket handlar det troligen inte om mer än några veckor, vilket är helt normalt under hela året i många av de aktuella relationerna.
Fast hur skulle det se ut om man inte fixade allt småplock, bockade av på listorna, träffade alla och var helt slutkörd före jul? Det hör väl i princip till traditionen. Dessutom, om jag känner efter riktigt noga, så är de här veckorna fortfarande nästan roligare än själva helgledigheten, trots att advent inte längre enbart betyder myspys och lite slappt assisterande vid andras julförberedelser. Jo, så är det nog faktiskt.
Och jag har varken jobbjulfester eller barn med tre miljarder julavslutningsaktiviteter att ta hänsyn till. För övrigt är jag visst den enda som inte har tentor före det så kallade jullovet heller. (Men efter! Jojo.)
Så i själva verket är det väl lugnt då. Jag riktigt ser framför mig hur adventsfriden sprider sig i kropp och själ, ner på gatorna och rakt genom galleriorna. Eller inte.
Då är det ändå bara de tråkigare sakerna som är uppskrivna. Därutöver ska jag ju hinna träffa nästan alla jag känner och småfira julen i förskott med alla jag inte kommer att se på ett tag. Det är lite som om man skulle ut på rymdresa eller så. Man vet inte om man ses igen, och i så fall när. Fast i själva verket handlar det troligen inte om mer än några veckor, vilket är helt normalt under hela året i många av de aktuella relationerna.
Fast hur skulle det se ut om man inte fixade allt småplock, bockade av på listorna, träffade alla och var helt slutkörd före jul? Det hör väl i princip till traditionen. Dessutom, om jag känner efter riktigt noga, så är de här veckorna fortfarande nästan roligare än själva helgledigheten, trots att advent inte längre enbart betyder myspys och lite slappt assisterande vid andras julförberedelser. Jo, så är det nog faktiskt.
Och jag har varken jobbjulfester eller barn med tre miljarder julavslutningsaktiviteter att ta hänsyn till. För övrigt är jag visst den enda som inte har tentor före det så kallade jullovet heller. (Men efter! Jojo.)
Så i själva verket är det väl lugnt då. Jag riktigt ser framför mig hur adventsfriden sprider sig i kropp och själ, ner på gatorna och rakt genom galleriorna. Eller inte.
måndag 8 december 2008
Skratta inte ...
När jag ändå är inne på det isländska området kan jag passa på att avslöja att jag går och laddar för att posta en rätt fånig grej här. Det fåniga är att i stort sett ingen mer än jag själv antagligen kan få ut så mycket av det.
De som inte kan isländska förstår kanske inte alls vad det handlar om och de som är bra på språket tycker å andra sidan förmodligen att texten är simpel och ointressant.
Något som talar för just detta lilla isländska blogginlägg är ändå att det faller innanför ramen för den typ av minnesbloggande jag en gång påstods ägna mig åt. Det var en rätt trevlig kategorisering, så den borde jag jobba mig tillbaka mot litegrann.
Jæja ...
Ska jag våga göra ett försök?
De som inte kan isländska förstår kanske inte alls vad det handlar om och de som är bra på språket tycker å andra sidan förmodligen att texten är simpel och ointressant.
Något som talar för just detta lilla isländska blogginlägg är ändå att det faller innanför ramen för den typ av minnesbloggande jag en gång påstods ägna mig åt. Det var en rätt trevlig kategorisering, så den borde jag jobba mig tillbaka mot litegrann.
Jæja ...
Ska jag våga göra ett försök?
Begagnade älsklingar
Eftersom jag aldrig lyckas komma ihåg alla titlarna när jag ska tala om vilka isländska böcker jag köpte häromsistens så får jag väl helt enkelt visa dem:
Jaja, fnys lagom, naturligtvis finns det motiveringar bakom alla val. Mest kanske ni undrar över varför jag har köpt två böcker som inte är skrivna av isländska författare? Jo, ser ni, jag har redan bortåt 50 Agatha Christie-böcker, och jag är inte sådan att jag måste läsa dem på originalspråk, så de här två har jag redan på svenska. Och det passar ju alldeles ypperligt att ett par av de första böcker jag försöker mig på att läsa på ett nytt språk är sådana jag redan känner till handlingen i och till och med kan plocka fram på svenska om jag behöver lite extra stöd. Ja, och så ser det ju fint ut i samlingen förstås!
Jaja, fnys lagom, naturligtvis finns det motiveringar bakom alla val. Mest kanske ni undrar över varför jag har köpt två böcker som inte är skrivna av isländska författare? Jo, ser ni, jag har redan bortåt 50 Agatha Christie-böcker, och jag är inte sådan att jag måste läsa dem på originalspråk, så de här två har jag redan på svenska. Och det passar ju alldeles ypperligt att ett par av de första böcker jag försöker mig på att läsa på ett nytt språk är sådana jag redan känner till handlingen i och till och med kan plocka fram på svenska om jag behöver lite extra stöd. Ja, och så ser det ju fint ut i samlingen förstås!
söndag 7 december 2008
Snittålder
Det är nog så att en väldigt liten del av min personlighet stämmer överens med de förväntade egenskaper man ska ha i den ålder jag faktiskt är i. Åtminstone nu, när jag är i hopplös ofas med mina jämnåriga vänner, och i stället växlar mellan att leka med 23-åriga studenter och medelålders ... studenter. Tja, lärare då. Och morsor.
Oftast står kampen mellan det lilla barnet, som brukar få bestämma i matfrågor, och den gamla tanten, som är laglydig och lite sträng, och som för säkerhets skull går med en tegelsten i handväskan - de dagar det lilla barnet tillåter henne att släpa på en sådan.
Tanter kan i och för sig vara rätt barnsliga och larviga, men det är heller inte riktigt så jag tycker mig vara för det mesta. Jag är ju samtidigt både ganska smart och modern, kan hacka lite html, bygga digitalklockor och elbilar och gillar hyfsat ungdomliga kläder. Och jag är definitivt inte morgonpigg!
Inte konstigt att sådana där vuxenpoängstest alltid ger så roliga resultat. Å andra sidan tycker jag att jag rimligen någon gång borde kunna få en genomsnittlig ålder som stämmer med siffrorna i mina papper. Men nej, jag är antingen 21, 56 eller 84.
Oh, vad jag kan låta det här förklara en massa knasigheter!
Oftast står kampen mellan det lilla barnet, som brukar få bestämma i matfrågor, och den gamla tanten, som är laglydig och lite sträng, och som för säkerhets skull går med en tegelsten i handväskan - de dagar det lilla barnet tillåter henne att släpa på en sådan.
Tanter kan i och för sig vara rätt barnsliga och larviga, men det är heller inte riktigt så jag tycker mig vara för det mesta. Jag är ju samtidigt både ganska smart och modern, kan hacka lite html, bygga digitalklockor och elbilar och gillar hyfsat ungdomliga kläder. Och jag är definitivt inte morgonpigg!
Inte konstigt att sådana där vuxenpoängstest alltid ger så roliga resultat. Å andra sidan tycker jag att jag rimligen någon gång borde kunna få en genomsnittlig ålder som stämmer med siffrorna i mina papper. Men nej, jag är antingen 21, 56 eller 84.
Oh, vad jag kan låta det här förklara en massa knasigheter!
Lockande rabatt
Om jag köper biljett till Samsunggalan före jul får jag rätt fin rabatt som "trogen kund" (jag var alltså där förra året, äsch, i år menar jag).
Men den är i januari. Kan jag komma att få sällskap? Ska jag våga köpa två biljetter då? För köper jag bara en så får ju jag och mitt eventuella sällskap ändå inte ha sällskap ifall denna person köper sin biljett senare (för slut lär de väl inte ta). Jag vet förresten inte ens om jag själv kommer att kunna gå! Det är för tusan i ett annat tidevarv. Jag har överhuvudtaget inte någon almanacka som ser så långt fram i tiden.
Å andra sidan är det kanske inte så farligt att missa det hela när det i princip inte finns några svenska friidrottsstjärnor kvar att titta på. Så det man tjänar mest på är som vanligt att vara en otrogen kund, i det här fallet att inte komma tillbaka varje år.
Se där, nu resonerade jag mig fram till något som besparade mig ett par hundringar! Tack för hjälpen.
Men den är i januari. Kan jag komma att få sällskap? Ska jag våga köpa två biljetter då? För köper jag bara en så får ju jag och mitt eventuella sällskap ändå inte ha sällskap ifall denna person köper sin biljett senare (för slut lär de väl inte ta). Jag vet förresten inte ens om jag själv kommer att kunna gå! Det är för tusan i ett annat tidevarv. Jag har överhuvudtaget inte någon almanacka som ser så långt fram i tiden.
Å andra sidan är det kanske inte så farligt att missa det hela när det i princip inte finns några svenska friidrottsstjärnor kvar att titta på. Så det man tjänar mest på är som vanligt att vara en otrogen kund, i det här fallet att inte komma tillbaka varje år.
Se där, nu resonerade jag mig fram till något som besparade mig ett par hundringar! Tack för hjälpen.
fredag 5 december 2008
Konstgjord bloggandning
Nämen oj, titta, här hade jag en blogg också. Den verkar inte vara alltför pigg.
Är det här något slags vuxentecken tro, att jag väljer att sitta på bibblan och plugga i stället för att gå ut på stan och titta på julbelysning (och lilla naiva jag trodde visst att de mängder av ljusslingor som satt uppe sedan några veckor var julpynt), och att jag hellre träffar vänner än umgås med bloggen? Eller kanske snarare ett tecken på att jag är som de flesta andra 22-åriga studenter? Är det till och med ett bevis för att jag har "skaffat mig ett liv"?
Men äsch, det är ju när man har ett liv som det finns en mening med bloggar. Det här måste gå att få ordning på. Utan en massa onödigt svammel. Strax.
Jag ska bara plugga lite till först.
Är det här något slags vuxentecken tro, att jag väljer att sitta på bibblan och plugga i stället för att gå ut på stan och titta på julbelysning (och lilla naiva jag trodde visst att de mängder av ljusslingor som satt uppe sedan några veckor var julpynt), och att jag hellre träffar vänner än umgås med bloggen? Eller kanske snarare ett tecken på att jag är som de flesta andra 22-åriga studenter? Är det till och med ett bevis för att jag har "skaffat mig ett liv"?
Men äsch, det är ju när man har ett liv som det finns en mening med bloggar. Det här måste gå att få ordning på. Utan en massa onödigt svammel. Strax.
Jag ska bara plugga lite till först.
måndag 1 december 2008
Första luckan-dagen
December igen. Det är dags att för ett tag skaffa sig lite fler dagliga rutiner i form av lucköppnande och liknande. Som om man inte hade att göra ändå liksom! Jag har som vanligt, eftersom jag fortfarande är en liten flicka, fått en adventskalender med posten av mamma. Förhoppningsvis ska den trösta mig lite varje mörk och seg morgon jag tvingas stiga upp ur min sköna säng där jag har sovit alldeles för få timmar. Idag var det en ren bakom luckan, och ja, då blir man ju genast lite piggare.
Tidningarna kör också en massa så kallade kalendrar, som väl i de flesta fall är misstänkt lika reportageserier, och dem kommer jag nog inte ens att börja läsa.
Något som däremot får ta en massa tid i anspråk är Lottens julkalender, som är tillbaka i år igen! Eftersom jag inte är så beläst som jag nog ibland ger sken av lär jag mig betydligt mer än jag redan kan av klurigheterna, men att få nya tips och kunskaper är väl ändå mer värt än att veta allt? Dessutom hittar man lätt en del nya trevliga bloggbekantskaper bland kommentatorerna. Gå dit och läs och gissa!
Tidningarna kör också en massa så kallade kalendrar, som väl i de flesta fall är misstänkt lika reportageserier, och dem kommer jag nog inte ens att börja läsa.
Något som däremot får ta en massa tid i anspråk är Lottens julkalender, som är tillbaka i år igen! Eftersom jag inte är så beläst som jag nog ibland ger sken av lär jag mig betydligt mer än jag redan kan av klurigheterna, men att få nya tips och kunskaper är väl ändå mer värt än att veta allt? Dessutom hittar man lätt en del nya trevliga bloggbekantskaper bland kommentatorerna. Gå dit och läs och gissa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)