Mina föräldrar är fenomenala på att packa, och det verkar vara något som har förts över till mig. Däremot har det hjälpt föga att de också är fantastiskt bra på att laga mat, bygga saker, odla, såga och hugga ved, fippla med vattenpumpar, baka chokladbiskvier och backa jättebilar med millimeterprecision. Men man får vara glad över det lilla man i alla fall har fått. Och jag försöker att ta vara på denna packningstalang så gott jag bara kan, och har på flera områden till och med lyckats vidareutveckla mina föräldrars redan goda packningstekniker.
Jag är till exempel en hejare på att packa matkassar. Får jag bara tillgång till tillräckligt många kassar, så att all mat får plats, så klarar jag oftast att uppfylla allehanda krav, som att kassarna ska vara någorlunda fyrkantiga (bra om man vill stoppa dem i kylväskor eller i alla fall packa in dem i ett bilbagage), kunna stå utan stöd, vara ungefär lika tunga och inte gå sönder av utstickande hörn på kantiga förpackningar. Dessutom sorterar jag torrvaror för sig, kylvaror ihop så att de håller sig kalla, lätta saker överst och förstås aldrig frukt och grönsaker ihop med frysta varor.
Även andra sorters packning, som kläder och prylar i väskor, väskor och annat i ett trångt bagageutrymme och hushåll i flyttkartonger är sådant jag behärskar. Och det behövs när man flyttar in i ett enda rum, har en enda garderob och förväntas få plats med alla sina torra matvaror plus eventuell egen köksutrustning i ett 30 cm brett köksskåp.
(Jag ser här klara samband med min fallenhet för pussel, Tetris och liknande skojigheter, även om det är oklart vilka erfarenheter som har hjälpt till att utveckla övriga färdigheter.)
Problemet är att det är så lätt att fylla all sin plats direkt. Det är ungefär som när man får en ny bokhylla. Då vill man ju så fort man bara kan fylla även den! Och mitt rum och min garderob fylldes lätt av alla mina saker när jag flyttade in. Inte en tanke ägnades åt alla de böcker och kläder som skulle tillkomma under vistelsetiden här. Men undan för undan har jag pusslat in det ena efter det andra i min lilla vrå av världen. Ibland slår det mig att jag börjar likna de där irriterande duktiga och påfrestande Ikea-tidningsreportagen om trångbodda människor som sover i bäddsoffa och har allting perfekt instoppat i små lådor precis överallt! Jag som inte trodde att man kunde vara sådan på riktigt. Men ibland är det alldeles nödvändigt. Till och med för någon som har slutat bry sig om prylar. Egentligen. Vissa saker tycker jag mig ju faktiskt ändå behöva.
Det är i alla fall verkligen fullt när två nyinköpta klädesplagg innebär att man måste flytta om nästan hälften av de övriga kläderna för att allt ska få plats. Det verkade omjöligt, som ett femtonspel utan den där luckan i den sextonde rutan, men till slut gick det. (Tack Tetris för den rutinen!)
För övrigt är det hög tid att börja packa nu.
