Jag är solo och student. Det är givet vart jag ska bege mig när det blir jullov. Det var dessutom nästan ett år sedan jag var i Falun senast, och alla jag känner i Göteborg har redan åkt hem var och en åt sitt håll och lämnat mig med en känsla av en ödsligt tom stad. Ändå längtar jag inte direkt hem. Jag längtar fortfarande inte till julen.
Kanske hittar jag rätt på tåget, när jag träffar alla andra med gamla välbekanta dialekter på väg norrut. Eller när jag kommer fram till julpynt och isknaggel. Det fixar sig säkert.
Packningen blev förresten alldeles perfekt, tackar som frågar! Fast någonstans i bakhuvudet hade jag väl en tanke om att det skulle vara lite luftigt i väskan ifall, jag säger om utifallatt, jag skulle råka ha mer saker att ta med mig tillbaka än jag har med mig bort. Men så kan man ju inte packa heller. Det ska vara kompakt packat och just precis fullt.
Usch, jag är nog lite nervös. Kommer jag att kunna läsa på tåget idag eller ska jag bara få sitta och stirra tomt i nära sju timmar? Kommer jag att komma fram som tänkt? Har jag valt rätt eller fel plats? Man vet ju aldrig. Det är lite som ett lotteri att resa.
