torsdag 20 augusti 2009

I skogen i stan

Jag hade inte varit i Botaniska på hela sommaren, så jag tyckte att det var hög tid nu. Men när jag klev av spårvagnen utanför trädgården tvekade jag ändå lite. Skulle jag ta Slottsskogen i stället? Nej, först en liten runda i Botaniska. När jag sedan väl började gå improviserade jag ihop något annat, vilket var mycket bättre eftersom jag då fick se lite nytt.

Det blev raka spåret till Änggårdsbergens arboretum, där jag gått en del tidigare, men inte tittat på allvar och inte undersökt området särskilt ingående. Med tanke på hur jag brukar tjata om att jag gillar träd så är det nästan pinsamt att jag ändå inte har varit mer nyfiken på de mer exotiska sorterna. Nu tog jag i alla fall vägen genom den asiatiska delen och såg en massa intressant. Där fanns exempelvis japansk valnöt.

Japanskt valnötsträd.

Nötter fanns det också.

Skogen var visserligen mysig, men mycket myggrik, och jag började precis fundera över om jag skulle bli tvungen att vända och gå tillbaka samma väg för att ta mig till Botaniska, när landskapet ändrades totalt och jag hade ljungklädda klippor framför mig.

Plötsligt var jag utomlands någonstans igen.

Upp till toppen bar det, och där fanns inte helt oväntat en utsikt att beskåda.

På berget blev det fikapaus med havsutsikt.

Nåja, jag kunde åtminstone skymta havet där borta där jag visste att det skulle ligga.

När jag sedan bara gått en bit till insåg jag att jag var i närheten av ställen där jag varit förr. Att jag varit så lat att jag inte tagit mig till de här andra bergstopparna då var synnerligen fånigt av mig, så jag skällde lite på mig själv. Men nej, jag ska inte börja ändra på betygssättningar igen!

På tillbakavägen blev det till slut också en liten promenad genom och runt i Botaniska. Det såg väl ut ungefär som vanligt. Det vill säga vackert.

Till exempel grönt och lila.

Annat grönt och lila!

Och så åkte jag hem ungefär tusen foton och lika många myggbett rikare. Eller okej, hundra då.

Förresten, om någon blir sugen gör jag förstås gärna om utflykter som den här med sällskap. Fina utsiktsplatser tröttnar jag inte på i första taget! Och inte försöker jag ha dem för mig själv heller.