torsdag 7 augusti 2008

Gå på konsert typ gratis: Patrik Isaksson

Serien fortsätter. (De tidigare avsnitten hittas här och bakåt.)

Den här gången: Patrik Isaksson.

Min inställning till artisten och musiken i förväg: Klart positiv. Jag tycker bra om Patrik Isaksson och hans musik. Präktighet skrämmer mig inte. Det här var också den enda av sommarens konserter på Liseberg som jag var angelägen om att inte missa. Det bidrog till och med till mitt beslut att tacka nej till en utlandsresa som annars hade kommit i vägen. Okej, det var väl kanske inte något av de tyngre argumenten, men jag ville verkligen gå på konserten, till och med om det regnade, vilket det visst skulle göra.

Lite allmänt om kvällen: Jodå, regnet hängde i luften, men det var en rätt varm och skön torsdagskväll i alla fall, och mycket folk var ute. Jag var på bra humör, ute i lagom god tid och förutsättningarna kunde knappast ha varit bättre.

Publik: Fullt framför Taubescenen redan när jag kom tio minuter före konsertens början. Rätt mycket medelålders par, lite ungdomar och några enstaka barnfamiljer. En något annorlunda känsla än på de tidigare konserter jag varit på i parken.

Några tankar som dök upp under konserten:
  • Han påstår att han har turnerat och släppt skivor i tio år, och ändå känns de äldsta låtarna inte alls så gamla. Å andra sidan kom jag inte på att jag gillade den här musiken förrän för ett par år sedan, så jag har väl helt enkelt varit ouppmärksam. Jag skulle inte ha kunnat räkna upp många av hans låtar, men när jag nu får höra dem kan jag till min förvåning de flesta utantill ändå.
  • Visst känns han en aning rockigare live än jag har hört honom förut? Det passar bra. Och han är grymt bra såväl på att sjunga och spela som på att plocka ihop melodier som gräver sig in i kroppen på en. Ja, texterna är det väl inte precis något fel på heller.
  • Hur kan det komma sig att när man har hittat den perfekta platsen (tror man) så kommer det alltid en svajande flaggstång och placerar sig precis framför en? Fast man behöver ju inte se egentligen. Annars har jag kommit på nu hur man ska göra. Man ser till att man är i samma sällskap som de där flaggstängerna, så att de vet att man finns och låter en stå framför eller bredvid dem! Hädanefter letar jag alltså främst vänner bland folk som är mer än 190 cm långa.
  • På tal om längd förresten, det här var den längsta av alla småkonserterna jag har hört på Liseberg i år, vilket enbart var positivt, för nog måste jag tycka att det här också var den bästa av dem.
  • Och tänka sig, efter de två regndropparna precis i inledningen kom det inget regn på hela tiden jag var ute! Mot slutet blev det till och med glipor mellan molnen. Jag tror att det var min dag idag (det säger man visst inte ofta, till skillnad från det motsatta).