måndag 28 juli 2008

En kväll med svettiga pensionärer, schlagerhjältar och allsång

Jodå, jag åkte till Liseberg. Jag har hela tiden haft som mål att, som en del i mina undersökningar av parkens nöjesutbud, besöka en av sommarens allsångskvällar med Lotta Engberg, och innerst inne hoppades jag att det skulle bli den här. När det nu var kanonväder och jag inte hade något annat för mig var det ju heller inget att fundera över.

Det är svårt att i förväg föreställa sig hur hundra tusen (mina små överdrifter är bara att vänja sig vid, faktiskt) svettiga göteborgare och turister ska vara att gosa ihop sig med under en timmes allsång, men det gick förvånansvärt bra ändå. I alla fall sedan jag efter fem minuter i solen kommit på den lysande idén att söka upp en skuggigare plats att stå på.

Charlotte Perrelli. Vilken röst hon har! Vilken artist hon är! Och vilken otrolig lust publiken hade att trösta henne för resultatet i ESC. Jag kunde förresten inte hjälpa att jag tyckte att den annars så bra orkestern och kören inte riktigt gjorde henne rättvisa.

Ola. Ola, Ola, Ola. Det får vara hur fjortisaktigt som helst att tycka om honom, men hans två bästa och somrigaste låtar är bara så rätt i sådana här sammanhang. Det är klart att man omedelbart blir på bättre humör, till och med när man redan är glad.

Clara Hagman. Hade jag ingen aning om vem det var, och tydligen förväntades man inte ha det heller, men jag är nästan säker på att vi kommer att få höra talas om henne mer i framtiden. Hon gjorde mig nervös först, när jag insåg att det var "I will always love you" hon tänkte sjunga, men som hon gjorde det! Ojoj. Vänta bara tills ni får höra henne, ni som inte har gjort det.

Och Lotta Engberg själv förresten. Som den schlagernörd jag är, och när jag inser hur jag inte alls är ensam om att vara det, kan jag inte göra annat än att erkänna att hon var en av mina första idoler. På den tiden insåg jag inte ens hur enormt kompetent hon är på en massa områden, men det är ändå ett faktum att de två systrarna i min dockskåpsfamilj efter mitten av 80-talet kom att få heta Lena och Lotta.

Allsång var det ja. Sjöng jag då? Nja, lite med tårna kanske. Fast det borde nog räknas, eftersom kvällens tema var kroppsdelar. Hur som helst var det en till och med trevligare upplevelse än jag hade väntat mig.