söndag 24 augusti 2008

En annan eftermiddag på en annan klippa

Känslan från gårdagskvällen återkom när jag idag på förmiddagen gluttade på persiennerna och såg den blå himlen. En dag med så fint väder kunde inte få slösas bort hemma. Jag började med att sitta ute och läsa i solen någon timme före lunch, vilket ledde till en plötsligt uppflammande längtan efter ett bad. Men vad kan man egentligen göra åt saken när man är ensam och inte ens har någon bil? Visst finns det ställen man kan ta sig till med cykel eller kollektivtrafik, men att ens kasta en blick på en allmän badplats en sådan här dag skulle effektivt döda allt mitt badintresse, så det tyckte jag skulle vara en rätt bortkastad utfärd.

Fast någon form av utflykt måste ändå bli av, annars skulle jag bara sitta och tycka synd om mig själv (jag vet, ledig en strålande sommardag, det är ju rent förfärligt). Så kom jag på att det kunde behövas en kompletterande sensommarupplaga av foton från Botaniska, och detta ärende skulle säkert gå att kombinera med något picknickaktigt.

Det är underligt hur sådant här fint väder ofta sammanfaller med söndagar (hade jag inte råkat vara vardagsledig hade det alldeles säkert glatt mig, om det alls hade verkat vara på det viset), och så snart jag kom till Botaniska insåg jag att det skulle bli svårt att ens hitta några växter att fota bakom alla människor. Därför fortsatte jag bara genom trädgården och vidare upp i Änggårdsbergen, som jag faktiskt inte har utforskat så mycket tidigare.

Nu hittade jag på första försöket en helt egen klippa med sol och tjusig utsikt, eller i alla fall blev den min egen efter att jag skrämt iväg en stackars kille som hittat bergets topp före mig. Inledningsvis hade jag dock tänkt nöja mig med första bästa klippa som såg skaplig ut, eftersom det har brukat vara så för mig på utflykter, att tar jag inte ett okej ställe när jag hittar det så slutar det antingen med att jag ändå hamnar där efter ett utdraget och meningslöst letande efter något bättre, eller med att jag får stå ut med något mycket sämre.

Men den här sommarens erfarenheter har ändrat på det. Jag har nu inställningen att det är dumt att nöja sig med en plats som bara är okej innan man har kollat om det finns någon perfekt. För på sistone har ju det perfekta allt som oftast faktiskt existerat. Om det handlar om att jag numera rör mig i områden med högre trevlighetspotential eller om jag är inne i en period av fint flyt vet jag inte. Men det stämde alltså än en gång. Efter lite klättrande och hoppande på klippor och snavande i knastertorr ljung fann jag alltså även denna dag en utmärkt klippa att tillbringa några timmar på.

Nej, nej, nej! Det är inte trekvartsbyxor, det är uppkavlade långbyxor. Nog anade jag redan innan jag gick hemifrån att det skulle bli väl varmt med långbyxor och tjocka skor, men den här klädseln funkade i alla fall bra på klippor och i stickiga snår.

Då och då attackerades jag visserligen av stora svärmar av flygmyror, och de enda molnen på himlen lyckades hela tiden segla precis i vägen för solen sett från min synvinkel, men himmel vad bra jag hade det!

Jag har varit med om det här en gång tidigare den här veckan. Alla moln som syns till kommer knallande på led och ska allihop gå fram och hälsa på solen.

Möjligen är jag bara outhärdlig som tjatar om mina utflykter, och jag vet att det är oförskämt lyxigt att kunna vara så här ledig, men jag delar i alla fall med mig av ett par bilder och värsta tipset om ett toppenställe!




Till slut blev jag ändå tvungen att bege mig hemåt igen. Men då hade solen dalat och alla blommorna hamnat i skuggan, så några trädgårdsbilder blev det inte då heller.