Jag hade dock inte gett upp hoppet om den planerade utflykten, för mellan pannkaksvändningarna hann jag studera väderradarbilder och vågade dra slutsatsen att det snart skulle sluta regna. Det gjorde det också, och Mario och jag tog då genast vår matsäck och gav oss iväg.
Färden gick till Bohus fästning, och när vi väl var där bestämde vi raskt att det inte alls var så dåligt väder för ett besök just där. Bilderna ser kanske inte så muntra ut, men i verkligheten förstärkte de tunga molnen och den fuktiga luften den mystiska stämningen. Att det heller inte var särskilt många besökare där (säkert även det till viss del tack vare vädret) bidrog också till den stillsamma ödsligheten. Det var riktigt spännande att ströva omkring och titta på allting och föreställa sig hur platsen sett ut och använts under århundradena, och vi blev kvar i flera timmar.
I ett av alla mörka portvalv råkade jag springa rakt på ett fågelbo, och jag och den ruvande fågeln skrämde varandra ordentligt. Jag hann knappt se den när den fladdrade upp och iväg, men alla andra fåglar som syntes till på borggården var kajor, så kanske var det en sådan. Fågeln kändes och lät liten fast den var så nära, men äggen var rätt stora och en snabbgoogling har i alla fall inte gett mig några andra idéer om vad för slags ägg det kan ha varit. Stackars fågel, hur som helst. Jag lär väl inte vara den enda som hittar boet heller.
Det blev alltså för andra dagen i rad en lång eftermiddag ute på skojigheter. Och utan tvekan en mycket lyckad lördag, trots vädret.
