Eller så beror det på alla verb jag böjer och skriver med yttepyttesmå bokstäver att jag är trött i ögonen. Det skulle ju kunna vara en teori förstås.
Varför jag skriver med så små bokstäver?
Jag vet inte riktigt. Det kanske är så att jag har levt ett tidigare liv som utvandrare, där jag tvingades skriva mina långa brev hem till Sverige på små fjantiga brevpapperslappar som, liksom allt papper, hade den dåliga ovanan att ha en begränsad yta?
Eller kanske inbillar jag mig att jag blir en riktig författare som skriver riktiga böcker om min handskrivna text är lika liten som tryckt text är i de böcker jag läser?
Eller kanske tränar jag omedvetet inför något sådant där galet världsrekordförsök man läser om ibland, där jag ska försöka få plats med innehållet i samtliga Elfa-kataloger på baksidan av en skjortknapp?
Eller så menar jag att det är lika bra att skriva allt så smått att det är oläsligt för andra, så att den gång jag verkligen råkar skriva om intressanta hemligheter är det ingen som misstänker något och ens försöker tyda det!
Eller så är jag bara väldigt ... sparsam med papper.
