måndag 15 september 2008

Hem till Dalarna och Göteborg

För ett år sedan flyttade jag hem till Dalarna, vilket gjorde det nödvändigt att än en gång starta om mitt bloggande på ett nytt ställe. Här. Men det var inte som alla gånger tidigare, för nu hade jag ett tydligt mål och ett klart syfte, både med livet och bloggandet. Jag hade nog då inte riktigt kunnat föreställa mig att jag fyra månader senare skulle flytta söderut igen, och den här gången ännu längre hemifrån.

Det tog alltså bara några månader innan det var något som blev fel med bloggen. Fast egentligen inte med bloggen i sig, för den är nog den av alla mina bloggar som jag har gillat mest, och jag trivs fortfarande fantastiskt bra med den. Men adressen och titeln var ju vilseledande, såvida jag inte bara var i Göteborg tillfälligt förstås. Och jag sade högt och tydligt till både mig själv och andra att jag skulle stanna i ett år, för det kändes bra att säga. Om det skulle bli för eländigt hade jag det där datumet då kursen skulle ta slut, i januari 2009, att sikta på. Sedan kunde jag flytta hem igen. Dessutom, så länge jag lät folk sväva i ovisshet om hur länge jag tänkte stanna, så kunde ju bloggen faktiskt fortfarande handla om att återvända hem till Dalarna.

Samtidigt bad jag om åsikter, och de bloggläsare som svarade var hyfsat eniga om att titeln och adressen inte var något större problem. Det har dock ändå fortsatt att gnaga lite inom mig med jämna mellanrum. För det är nu så att jag inte har någonting som väntar på mig någon annanstans. Jag behöver inte lämna Göteborg om jag inte vill, och det har jag inte velat sedan den allra första kvällen här. I hemlighet har jag redan gett stan förlängning i mitt liv, och jag har till och med sagt det till några av er, men för att inte göra den för kaxig kan ni väl hålla lite tyst om det här ett tag till? Fast i och med det kommer det verkligen att vara en vilseledande titel jag har, vilket min logik och mitt ordningssinne inte riktigt gillar. Som jag har grubblat över det här!

Sedan blev det plötsligt helt uppenbart och självklart. Ett av huvudsyftena med den här bloggen har hela tiden varit att visa dem därhemma (och givetvis andra intresserade, bekanta eller inte) lite av vad jag pysslar med. Så, alltså, jag skriver ju faktiskt hem till Dalarna! Äntligen kom ett svar jag kunde acceptera! Nu slipper jag känna mer obehag över det här med titeln och adressen och kan bara njuta av mitt underbara förhållande med den här bloggen.

Lösningen är funnen och jag kan vara nöjd. Nästan i alla fall. Jag saknar faktiskt mitt gamla alias, det som är mitt första riktiga smeknamn och som nästan ingen använder längre. Jag känner mig varken särskilt rastlös eller rotlös längre (även om jag kanske inte har varit på ett och samma ställe tillräckligt länge för att säkert veta, för det brukar ändå dröja ett par, tre år innan jag måste vidare). Eftersom de flesta som läser bloggen ändå vet vem jag är och att jag är samma person som tidigare bloggade under det namnet vore det mycket enkelt att bara byta tillbaka, men så är det ju det där med kommentarer, länkar från och omnämnanden i andra bloggar. De är inte många, men just därför tillräckligt betydelsefulla för att det skulle vara taskigt av mig att byta namn. Eller? Jag vet ändå att byter jag nu så kommer jag att ha hittat rätt sedan. Nåja, det är väl bra att ha något att fundera på.

Hur som helst, jag säger grattis på födelsedagen till bloggen och tänker ett par ögonblick på både Falun och Linköping, med lite nostalgi men inte outhärdligt mycket längtan och saknad. Mitt vanliga, vardagliga nya liv i Göteborg rullar vidare, och med det bloggen.