Fy, vad dålig jag har varit på att röra på mig på sistone. Jag har varken cyklat eller klättrat i berg på flera veckor, så igår när jag var ute kände jag att jag måste testa kondisen lite.Sedan den allra första gången jag var uppe på Skansberget har jag inte valt trapporna på uppvägen något mer eftersom det var så ofantligt jobbigt den gången. Men nu tänkte jag att det behövdes något sådant, så jag påbörjade utan tvekan den långa klättringen.
Rätt vad det var upptäckte jag till min förvåning att trapporna var slut, långt innan jag själv blivit det. Alltså måste jag ändå vara i lite bättre form än för ett år sedan, trots julsläppjan, konstaterar jag nöjt. Även på det området har jag gått med vinst under det senaste året.
Fast jag har ändå inga planer på att försökta tävla med min trappspringande brevbärarkusin. En trappexpert per släkt räcker nog.
