Det är nog så att en väldigt liten del av min personlighet stämmer överens med de förväntade egenskaper man ska ha i den ålder jag faktiskt är i. Åtminstone nu, när jag är i hopplös ofas med mina jämnåriga vänner, och i stället växlar mellan att leka med 23-åriga studenter och medelålders ... studenter. Tja, lärare då. Och morsor.
Oftast står kampen mellan det lilla barnet, som brukar få bestämma i matfrågor, och den gamla tanten, som är laglydig och lite sträng, och som för säkerhets skull går med en tegelsten i handväskan - de dagar det lilla barnet tillåter henne att släpa på en sådan.
Tanter kan i och för sig vara rätt barnsliga och larviga, men det är heller inte riktigt så jag tycker mig vara för det mesta. Jag är ju samtidigt både ganska smart och modern, kan hacka lite html, bygga digitalklockor och elbilar och gillar hyfsat ungdomliga kläder. Och jag är definitivt inte morgonpigg!
Inte konstigt att sådana där vuxenpoängstest alltid ger så roliga resultat. Å andra sidan tycker jag att jag rimligen någon gång borde kunna få en genomsnittlig ålder som stämmer med siffrorna i mina papper. Men nej, jag är antingen 21, 56 eller 84.
Oh, vad jag kan låta det här förklara en massa knasigheter!
