söndag 25 maj 2008

Talang upphittad

I fredags kväll hängde jag för första gången i mitt liv vid en dansbana större delen av kvällen. Jag dansade inte förstås, för det kan jag tyvärr inte längre. Visst, det grämer mig lite, för egentligen känns det som om jag borde ha växt upp med och hört hemma i logdanskulturen, men nu var jag ändå främst där som garderob. Det hindrade i och för sig inte danskillarna från att bjuda upp. Rackarns att man inte kan dansa!

Men jag är ändå så himla nöjd, för jag har blivit fantastiskt bra på att välja ut bra saker åt andra. Eller i alla fall åt Pinglan. När vi shoppade förut hittade jag den perfekta snyggrosa jackan, som jag själv absolut inte skulle kunna ha, men som var som gjord för henne. Aldrig har jag varit så nöjd och glad över något som någon annan har köpt till sig själv! Och i fredags kväll, när jag tyckte att Pinglan hade dansat med alldeles för tråkiga typer, spanade jag raskt in en kille som jag sa att hon borde dansa med. Till min förvåning gick hon genast och bjöd upp honom, och min tillfredsställelse var stor när jag insåg vilket kap han var. Han var en utmärkt kavaljer, kanonbra på att dansa och verkade vansinnigt trevlig. Efter vad jag såg från min plats en bit från dansgolvet alltså. Men Pinglan bekräftade mina intryck efteråt, och vi var båda än en gång imponerade av min förmåga att ur mängden bara plocka ut något så perfekt till henne.

När man hittar saker man gillar, men som man vet att man själv inte skulle kunna ha, klä i, bära upp, hantera, göra rättvisa eller vad det nu är, så är det en helt makalös känsla att ha just den rätta personen för detta något med sig. Och det verkar som sagt fungera väldigt bra med Pinglan. Kanske skulle jag ta och börja leva hela mitt liv genom henne? Det verkar i alla fall väldigt lätt att lyckas då.

Nej, jag skojar bara. Jag lever ju på rätt bra för egen del också. Förutom att jag inte dansar då. Än. De har faktiskt gratis danskurser på Liseberg i sommar, och jag har ju sagt att jag ska hänga där så mycket jag bara kan, så vi får väl se. Nu har jag ändå varit där två gånger. En gång till så har årskortet betalat sig.