lördag 17 maj 2008

Varvet idag

För att vara en helt oerfaren göteborgsvarvsåskådare kände jag mig ganska strategisk när jag valde att bege mig till Valand för en första titt. Där borde det vara mycket folk och god stämning, tänkte jag, samtidigt som man hade utsikt åt flera håll och också kunde se löparna passera två gånger. Det var inte dumt tänkt. Då jag placerade mig framför en stor högtalare fick jag dessutom känna på lite dunkande puls. För övrigt hade jag ovanligt bra tajming, då jag kom fram två minuter innan de första löparna var där.

Sedan fick jag sällskap av två oerhört coola brittiska män, vilket gjorde att jag snart övergav min plan på att fortsätta vidare och spana in fler delar av banan. Den ena av männen hade förresten mig som något slags ryggstöd, så då hade det ju varit taskigt att bara dra, liksom. Och de var underhållande där de stod och kommenterade till exempel musiken. Jag höll med om att den var skräp, bortsett från några enstaka låtar då och då, men till min stora förvåning sade britterna att det var när det kom typiskt svenska låtar på svenska (typ dansband och schlager) som det blev bra.

Utöver det tittade vi på löparna förstås. Vid just den delen av banan hade de flesta hunnit bli lite lagom slitna, men jag var förvånad över hur fräscha väldigt många ändå såg ut, och hur få det var som inte sprang med god fart. Sedan är det alltid fascinerande att det finns folk som tydligen inte tycker att det är jobbigt nog som det är att springa en halvmara, utan krånglar till det med tunga, varma, obekväma eller opraktiska kläder och prylar. Men, det är klart, de får ju lite extra uppmärksamhet på grund av det. Många av de andra löparna verkade för övrigt lite missnöjda med publikens insats, för de lade en del energi på att försöka få åskådarna att klappa och heja mer. Och det är väl rätt. Där stod vi helt slappt och bara glodde, och fick till och med gratis godis att fylla fickorna med. Å andra sidan hade väl de flesta löparna ställt upp frivilligt, hoppas jag.

Jag tittade ganska noga på de första ungefär 25000 löparna som passerade, och ett par någorlunda kända ansikten hann jag i alla fall lägga märke till. Sedan tyckte jag att det var dags att röra på mig, och då först kände jag av att jag inte precis var klädd för att stå ute i 13 grader och blåst i en och en halv timme. Men det var soligt och vackert i alla fall, lagom mycket trängsel, ungefär lika trevligt som Svenska Skidspelen och faktiskt kanske snäppet intressantare (i alla fall sett till det sportsliga) än Vätternrundan.

De två kenyanska tätlöparna på Avenyn efter att ha varit vid Götaplatsen och vänt. Jodå, man kan se dem (mitt i bilden) om man har ögon inställda på att uppfatta mycket små detaljer. Eller om man klickar på bilden för förstoring.

En massa folk på Avenyn.

Här luktade det väldigt mycket sportdryck.