Igår var det mulet och mörkt och en enda gråvädersdag här räckte för att göra mig dyster efter en veckas sol i Dalarna, men idag var det solsken och ljust ute igen (så, ett ljust år alltså?!). Jag och Motor-Ola drog genast iväg på en liten utflykt. Jag har nämnt förut att vi har ägnat oss åt "skattletande", och vad jag syftar på då är geocaching, vilket väl kan sägas vara skattletande för vuxna.
Eftersom de flesta jag känner inte tycks känna till mycket om denna typ av hobby är det väl bäst att ge en kort förklaring, men själv har jag knappt hunnit få ordning på termerna än, så jag bad Motor-Ola om en liten genomgång:
Idén med geocaching är att man ska leta rätt på små symboliska skattgömmor med hjälp av en GPS. På geocaching.com kan man hitta gömmor som andra användare har lagt ut. Gömmorna innehåller oftast en loggbok, där man kan skriva sin signatur, samt diverse småsaker som man kan byta. I vissa fall måste man klura ut problem och ta sig igenom flera delsteg innan man når fram till slutcachen. En del cachar kan kräva en lång tur ut i skogen och andra ligger mitt i stan. Geocachingen tar en ofta till platser som man aldrig skulle ha besökt annars, och ger tillfällen till att lära sig mer om platserna man kommer till.
Idag åkte vi först till Skeda udde och plockade en cache som fanns i en stor gran. Som vid flera andra tillfällen när jag har varit med och geocachat såg jag den lite för snabbt, med tanke på att det ju egentligen inte var jag som skulle leta. Men jag kan förstås inte hjälpa att min uppmärksamhet är riktad mot lämpliga gömställen av olika slag redan från början.
Hade det inte varit för att de här aktiviteterna krävde teknisk utrustning hade det väl varit något helt perfekt för mig. Man får utflykter, får se och veta mer om ställen som oftast är överkurs för vanliga turister, och inte minst verkar det väldigt roligt med allt som händer på webbplatsen. Där kommenterar folk om det har varit lätt eller svårt att hitta, berättar om saker som hänt under letandet och när de då och då har sprungit på varandra vid något gömställe. Och folk som bor i samma område letar ju ofta efter samma gömmor, vilket leder till att man snart känner igen namnen och tycker sig nästan känna dem lite. Ja, det är nog inte helt olikt tillvaron i de trevligare bloggkretsarna.
Vi fortsatte till ett ställe i trakterna mellan Skeda och Slaka, där det skulle finnas en cache vid en runsten. Fast runsten och runsten. Medan jag skeptiskt letade efter något som ens liknade en ristning i stenen hade Motor-Ola redan klarat av skatthittandet, så det var ju ett effektivt handikapp om inte annat. Någon runsten tror jag förresten fortfarande inte att det var.
På väg tillbaka till bilen hörde vi två tydliga skott, ganska tätt efter varandra. Fast dagen efter nyårsfirandet verkade det inte alltför underligt, och det fanns gårdar i närheten, så vi tänkte inte mer på saken. Men när vi kört några hundra meter på vägen längs skogskanten kom vi ifatt en bil som körde ovanligt långsamt. Samtidigt upptäckte jag två älgar några meter från vägen till höger om oss. Det var en ko och en kalv, som förskräckt sprang åt det håll vi kom från.
Jag hann säga till Motor-Ola att sakta in och kunde samtidigt fånga ett par skymtar till av de stora djuren. Kameran blev dock kvar där den låg i jackfickan. Hade jag haft den i handen hade jag troligen hunnit få åtminstone en tillräckligt bra bild för att den skulle duga här, men nu fick jag nöja mig med att uppleva själv. Och vad är sådant värt i ett tidevarv när allt ska dokumenteras och registreras, när man har en blogg, när ingen kan förväntas tro en utan att få bevis och när saker man har varit med om inte blir riktigt verkliga om man inte har konkreta minnen av dem?
Sedan är frågan förstås vad allt det här innebär för fortsättningen på 2009. Att vilda djur kommer att spela en viktig roll i mitt liv? Att jag blir jägare? Att jag har tur (för nog är det mer tur att inte krocka med en skräckslagen älg än det är otur att missa att fota den)? Eller kanske att jag hittar det jag söker efter och sedan ändå får uppleva ännu fler, oväntade och spännande saker?
Året har i vilket fall som helst börjat bra.
