lördag 27 september 2008

Fredag, lördag

Det är helt sanslöst vad man tydligen kan bli dum i huvudet efter en vecka med bara halva nätters sömn. Och min kropp känns pensionärstrött redan innan jag ens har tagit mig till bokmässan.

En kort resumé av de senaste dagarna för alla som jag inte har hunnit ge några livstecken den senaste tiden:

Jobbet på Forskarfredag på Röhsska igår gick fint. Jag har nu ännu en orange T-shirt med särskriven logga att lägga till samlingarna. Även Lånesyrran jobbade lustigt nog i byggnaden samtidigt, så vi kunde småprata lite medan det var lugnt. Det passade särskilt bra eftersom vi nästan aldrig träffas hemma nuförtiden.

Liseberg, direkt därefter, var så proppfullt jag någonsin har sett det. Och mina fötter skrek ljudligt (men överröstades tack och lov av musik och folkmassa) över min behandling av dem, när jag efter en lång dag i icke gåvänliga skor sedan dessutom stod i nedförsbacke i ett par timmar.

När jag redan var både sömnig och öm både här och var drog jag vidare till veckans fest, den här gången alltså med Motor-Ola i släptåg. Det var givetvis lika roligt som vanligt, alla pratade plötsligt franska och åt av våra chips, och jag blev så pigg att det verkligen var svårt att slita sig från de söta ungdomarna ett par timmar efter midnatt. Dock blev det nog ganska uppenbart att jag inte var i fullständig toppform när jag just som jag skulle somna kom på att jag glömt min cykel vid Liseberg. (Två bortglömda nödvändiga ägodelar på två dagar!)

Eftersom vi inte ville missa en massa lördag var det efter bara en liten skvätt nattsömn dags för en rejäl tur på stan idag. Fast benen och huvudet använde en stor del av sina sista krafter till att slåss om vem som kunde sinka mig mest. Både jag och Motor-Ola hittade i alla fall en del fynd i affärer, på restaurang, på skattjakt på hemvägen till Haga och slutligen på favoritkaféet. Därefter släpade vi oss hem och jag stupade omedelbart.

I morgon kommer jag förstås att vara som ny igen. Då ska jag gå, gå, gå, släpa böcker och absolut inte glömma att ta med mig min stackars övergivna cykel hem. Om den ens är kvar. Och det måste den bara vara.