Jag fattar inte hur det gick till, men på något sätt hade jag än en gång lyckats sista-minuten-läsa precis rätt saker.
Och så hände en grej som inte är helt vanlig i tentasammanhang: jag kom på ett ord som jag egentligen inte borde behärska aktivt, eftersom jag bara översatt det lite i förbifarten så sent som idag. Jag plockade fram det bara så där och precis när jag ville ha det.
Det var inte vilket ord som helst heller. Utan ánægður.
Nöjd.
Då kan ju resten nästan kvitta. Nästan.
