fredag 30 maj 2008

Gå på konsert typ gratis: BWO

Eftersom jag nu har årskort på Liseberg och har sagt att jag ska ränna där stup i ett hela sommaren, så passar det ju bra att gå på lite konserter. Jag tänker inte vara så kräsen, för är det typ gratis blir ju de flesta artister bra. (Att jag säger "typ gratis" är för att idag var det den tredje gången jag var på Liseberg för året, så det är inte förrän efter den här gången som årskortet gör att det inte kostar mig något mer att gå in.) Dessutom är det ju roligt att komma ut på lite saker som känns speciella, även om man håller sig till lågbudgetnöjen.

Jag tänkte att jag skulle försöka blogga någorlunda konsekvent om mina små konsertupplevelser också. Eller i alla fall om att jag varit där. Eller vad det nu blir. Några recensioner blir det i alla fall inte tal om.

Kvällens konsert var alltså med BWO.

Min inställning till gruppen och musiken i förväg: Jag är inte på långa vägar någon fanatisk beundrare, men gillar många av hitsen (och typ alla deras låtar blir väl hits?). Faktum är att jag dessutom har sett dem uppträda två gånger tidigare, men då inom festivalarrangemang, så då har det bara rört sig om enstaka låtar.

Lite allmänt om kvällen: Fredagskväll, "Bardkläderväder" (kortbyxväder alltså), massor med folk i hela nöjesparken (klart mest av de tre gångerna jag hittills varit där - nu börjar turisterna strömma till också!). Jag kom fem minuter före konsertens början, men det var ändå inte minsta lilla kö vid entrén, vilket förstås var en trevlig början på kvällen. Fast för mig som har årskort (ja, jag säger det igen!) hade det i och för sig knappast varit kö ändå. Lagom fullt och samtidigt lagom gott om rum framför Stora scenen.

Publik: En ordentlig blandning av barnfamiljer, yngre och medelålders par och längst fram ett gäng tonårstjejer förstås. Ja, och så lite annat löst folk, som jag själv då. Fördelen är att det blir snäll och trevlig stämning. En nackdel med familjevänliga konserter är att i samma ögonblick som artisterna kommer in på scenen blir många framför en i publiken två och en halv meter långa (tricket som Snövits dvärgar kör, ni vet). Jag kan också tänka mig är att publiken inte är lika intresserad och med på noterna som en betalande publik fylld av fans, fast det kanske bara är välkommen och stimulerande omväxling för en del artister, vad vet jag?

Några tankar som dök upp under konserten:
  • När Martin Rolinski drar handen genom håret, sätter sig ner, ställer sig upp igen, flyttar sig över scenen eller gör något överhuvudtaget ger fjortistjejerna vid scenkanten ifrån sig ett ljud som faktiskt låter mycket likt det iiiiih-ljud som samtidigt hörs från många av åkattraktionerna i parken.
  • Alexander Bard är onekligen en intelligent hitmakare. Jag tror att han vet vad han gör. Dessutom gör sig BWO väldigt bra live, och sådant är ju alltid bra.
  • Att fortsätta att komma på ungefär tredje plats i melodifestivalen passar dem antagligen ganska bra. Om de vinner måste de ju plötsligt visa vad de går för i ESC, och riskerar att misslyckas som alla andra. Kan det kanske vara därför de, som så många andra något större artister, inte deltar med just de bästa av alla sina låtar?

BWO på stora scenen, Liseberg. Beundrade av bland andra en 2,5 m lång liten tjej.