söndag 17 augusti 2008

Kulturkalaset, dag 6

Jodå, det blev ännu en kulturkalasdag för min del. Jag fortsätter att pressa min kropp, men efter knappt tre timmars sömn med en tokvärkande rygg kände jag mig på förmiddagen ändå förvånansvärt pigg och positiv. Det kan ha att göra med att jag var uppe tidigare än jag varit på hela sommaren och kände att den här dagen skulle bli så lång att jag helt enkelt måste se till att göra mycket av och under den.

Det passade utmärkt med en extratidig söndagslunch (med lite uppiggande OS och ett Susanna Kallur-häcklopp till), eftersom det gjorde att jag sedan lagom hann knalla iväg till Stadsmuseet och ta del av en visning av Ostindiska huset. Vi var en ganska stor grupp intresserade som hittat dit, varav lite för många var pensionärer av den typ som tror att de vet bäst om allting och som nu dessutom gnällde orättvist över den ypperliga guiden, som var både intresseväckande, kunnig, rolig och välartikulerad. Jag fick under en timme lära mig en hel massa, inte bara om själva byggnaden, utan om Göteborgs historia i stort. Det var lite som en grundkurs i lokalhistoria för nya invånare. Och nu vet jag att väldigt mycket av sådant jag har tittat på här i stan sedan jag kom hit hade sin början i just det där huset.

På gott humör, och liksom så där behagligt mätt, gick jag därefter vidare något kvarter. I Kronhusparken tittade jag lite på utställningen Skulptur 2.0 innan jag fortsatte till Kronhuset. Där hölls diverse aktiviteter som hade med litteratur att göra, och det borde väl egentligen ha hört till det för min del mest intressanta under kulturkalaset, men just när jag var där verkade ingenting särskilt hända, så jag gick bara rätt igenom huset och var nöjd med att i alla fall ha varit inne i det. Jag bekantade mig också lite med Kronhusbodarna och tittade på den konsthantverksmarknad som pågick på Kronhusgården. Där fanns en del rätt fina saker, men förstås ingenting som man faktiskt behöver.

Efter att ha varit hemma en vända för att uppdatera mig om svenskarna i OS och vila lite kunde jag naturligtvis inte låta bli att ge mig ut igen för att få vara med om det spektakulära evenemanget med sportoperan på Götaplatsen. Jag förstår om ni tycker att det låter suspekt, och jag medger att jag var lite nervös att det mest skulle vara flamsigt, men det var riktigt roligt, till och med på plats där ljudet stundtals inte nådde ut till publiken, så då borde det ha kunnat vara det även på tv. Så om ni inte såg programmet har ni chansen igen vid reprisen den 24/8 kl. 17.00 i SVT1, fast dit är det ju förfärligt långt, så smartast är kanske att titta på nätet på SVT Play (ingen större idé att länka, men tills vidare hittas programmet till exempel under Kultur & Nöje).

Jag tyckte att det var dags att ha kameran med mig ut igen, och det beslutet var jag nöjd med.

Ungefär halvvägs in i programmet kom en badpojke och ställde sig på mina tår:


De var fem stycken, och efter en stund hoppade de i vattnet hos den gröna fiskmannen:


Badringarna bildade så småningom förstås OS-ringarna, men det framgår inte här och gjorde det kanske inte heller på tv.


Så har man sjungit opera i tv också. Det kom ju lite som en överraskning.