Jag upptäckte just att det bara är två veckor kvar till jul. Antagligen är det därför mina att-göra-listor börjar bli så långa och oöverskådliga.
Då är det ändå bara de tråkigare sakerna som är uppskrivna. Därutöver ska jag ju hinna träffa nästan alla jag känner och småfira julen i förskott med alla jag inte kommer att se på ett tag. Det är lite som om man skulle ut på rymdresa eller så. Man vet inte om man ses igen, och i så fall när. Fast i själva verket handlar det troligen inte om mer än några veckor, vilket är helt normalt under hela året i många av de aktuella relationerna.
Fast hur skulle det se ut om man inte fixade allt småplock, bockade av på listorna, träffade alla och var helt slutkörd före jul? Det hör väl i princip till traditionen. Dessutom, om jag känner efter riktigt noga, så är de här veckorna fortfarande nästan roligare än själva helgledigheten, trots att advent inte längre enbart betyder myspys och lite slappt assisterande vid andras julförberedelser. Jo, så är det nog faktiskt.
Och jag har varken jobbjulfester eller barn med tre miljarder julavslutningsaktiviteter att ta hänsyn till. För övrigt är jag visst den enda som inte har tentor före det så kallade jullovet heller. (Men efter! Jojo.)
Så i själva verket är det väl lugnt då. Jag riktigt ser framför mig hur adventsfriden sprider sig i kropp och själ, ner på gatorna och rakt genom galleriorna. Eller inte.
