Sedan stannade jag ändå inne och städade. (Fast jag inte absolut måste. Vad härligt det är att vara irrationell åt rätt håll!) Och lagade en vante. Och rensade ut julen. Halva i alla fall. När man får något så skojigt som en blinkande usb-gran i julklapp kan man ju inte bara packa ner den igen redan efter några veckor? Eller det kanske man visst kan förresten.
Anyway. Jag kom att tänka på det där om att jag håller mina löften till andra, och insåg att jag varit väldigt nära en lögn där. Det var nog minst två, tre år sedan jag lovade Nancy ett bad till exempel. Så det fanns nu ingen tid att förlora om jag skulle kunna rädda bilden av mig som pålitlig.
Nancy blev så överraskad att det var tur att hon inte andas och sådant där, för då hade hon fått en kallsup allra minst. Men hennes lilla mage blev plötsligt skär igen och den svarta garnnosen är inte längre luddig av damm.
Lasse och Joxe tittade avundsjukt på. Lasse skulle enligt en lapp han har i rumpan faktiskt också tåla ett bad, och han luktar till och med damm så det är inget tvivel om att han behöver ett, men vem vet vilken form han skulle få efteråt? Han kanske skulle bli en helt annan ras? Och skulle han alls bli torr igen? Nej, han fick nöja sig med att låna den blöta handduken efter Nancy, och lite skillnad måste det väl ha gjort. Det var nog i alla fall inte bara för att han kände sig orättvist behandlad som hans ögon med ens blev så svarta och blanka. Joxe bör nog inte heller ens fundera på att bada så länge han har batterier och kvitterdosa i magen, men verkade på det hela taget inte bry sig så värst mycket.Och jodå, nog blev det tid över för korsord och film under dagen, när nätuppkopplingen så hjälpsamt började streta emot igen. Så fint av den ändå, att liksom hålla sig tills jag blev ledig!
