Under mina nu ganska många år som student har jag fyllt otaliga kollegieblock med anteckningar, men nästan inte köpt en enda penna. Jag har haft samma blyertsstiftpenna sedan 1996 och köpte då också på mig så mycket billiga stift att det fortfarande finns kvar av dem. Bläckpennor har diverse företag och andra utställare på arbetsmarknadsdagar hållit mig med.
Men på sistone har jag börjat inse att den fina stiftpennan jag alltid skriver med i skolan nog har gjort sitt. I samma veva upptäckte jag att bläckpennorna började ta slut hemma. De håller inte länge innan de blir dåliga, bläcket har redan hunnit torka i vissa som legat på lager, andra får tekniska problem efter ett tag och så vidare. Och visst, reklampennor är sällan jättebra ändå, men jag tycker absolut att de duger för mig, och framför allt brukar det alltid finnas ett förråd av dem i någon låda i min bostad, vilket är deras stora fördel.
Jag är nämligen inte typen som köper en enda dyr bläckpenna som jag sedan bär med mig genom livet. Jag måste ha pennor överallt: i alla väskor, på skrivbordet, bredvid sängen, i hurtsar och jackfickor. För trots att jag skriver det mesta på datorn producerar jag också ofantliga mängder små lappar och handskrivna anteckningar av olika slag.
Det har alltså blivit något av en pennkris här. Så de senaste dagarna har jag spanat på pennor när jag har hamnat i affärer där sådana säljs. Men jag har inte vetat vad jag vill ha, för jag har nästan aldrig köpt en penna förut. Roliga färgpennor förstås, till roliga pyssliga saker, men inte pennor för vanligt vardagligt klotter och komihåg. För att hjälpligt stilla behovet köpte jag lite halvspontant ett par matchande pennor, en stiftpenna och en bläckpenna. Fast eftersom jag inte visste något om hur man gör blev det förstås varken riktigt bra eller ens någorlunda prisvärda pennor, och situationen är i stort sett oförändrad.
Pennor är förresten inte det enda som jag använder men aldrig köper själv. Vanliga strumpor är en annan sådan sak. De dyker lite magiskt upp av sig själva, oftast till jul. Sådant som bokmärken och värmeljusstakar skulle man förstås kunna leva utan, eller tillverka själv om det behövdes, men det är också saker som jag har hur många som helst av utan att ha köpt några alls. Och fram till den här trista (men fungerande) nätverkskabeln som jag var tvungen att införskaffa i fredags har jag nog aldrig köpt några datortillbehör själv heller. Men det var i alla fall klart mindre jobbigt än att skaffa sig en ny penna, det måste jag säga.
