Slå ihjäl mig, jag börjar bli normal

Förra veckan var jag en mycket duktig flicka och fixade och donade med allt tråkigt som kunde behöva göras inför terminsstarten. Tanken var att jag skulle bli helt ledig från sådant den här veckan. Den tanken var ganska korkad. Det dyker förstås alltid upp fler tråkiga sysslor som måste tas itu med. Idag fick jag till exempel ett akut ärende på stan. Blä, tänkte jag, jag har ju redan gått i affärer en gång den här veckan, och se hur det gick.

Men!

Ni som inte orkade läsa det jag skrev i förrgår: Det gör inget.

Ni som inte har hunnit läsa det jag skrev i förrgår än: Bra, det behövs inte ändå.

Jag tar nämligen tillbaka allt jag sa då. Eller förresten, nej, det gör jag väl inte. Inte allt. Men shoppa verkar jag ändå kunna nu, så kanske är jag både kvinna och oekonomisk student när allt kommer omkring? För övning tycks faktiskt ge färdighet ganska snabbt. Och dessutom ångest. Men så ska det väl vara när man har handlat så mycket att kassarna tar upp all plats på cykeln och man själv får gå bredvid på hemvägen?

Ni ska få en kort sammanfattning.

Konstigt:

• Jag gick in i samma skoaffär som jag senast stod och muttrade och gnällde i. Där provade jag ett par skor som stod på hyllan närmast dörren, tittade på dem i tio sekunder och köpte dem. Inte var de livsfarligt dyra heller. (Men vänta nu, var det här verkligen konstigt? Är det inte exakt så här jag brukar göra?)
  
• Om man är väldigt petig med definitionerna så har jag nu visst hela två (och en halv) dräkter. Jag som inte ens kommer i närheten av sammanhang där en sådan klädsel är motiverad.

Inte konstigt:

• Det första jag gjorde var att impulsköpa två stora pussel på rea. Inte särskilt oväntat av mig om man tänker på hur opraktiskt det är att sedan gå omkring och släpa på en jättekasse resten av eftermiddagen medan man försöker plocka med andra saker. Dessutom är det ju rätt onödigt att köpa pussel som man inte kommer att kunna lägga, då man bara har ett enda bord och det är belamrat med viktiga prylar som dator, ordböcker och ett blått skåp. Men det är ju sådant man gör ändå med jämna mellanrum.
  
• Det akuta ärendet jag egentligen gav mig ut för att uträtta är fortfarande ett bekymmer som jag inte ser ut att kunna bli av med i första taget. Naturligtvis. (Fast jag kan trösta mig lite med att ganska många andra punkter på min lista i alla fall blev strukna i och med denna shoppingorgie.)

Men hörni, kära vänner. Nu får ni sluta upp med att jobba, tentaplugga, flytta, resa bort, ägna er åt intressen, ha andra vänner eller vad det nu är ni håller på med, för ni ser ju hur det går när jag lämnas ensam med en massa ledighet! Jag sätter mig och gör upp ett schema här, så får ni turas om att sitta barnvakt sedan. Okej?