Det är onekligen en lång ledighet. Inte minst märks det på att jag börjar komma ner till bottenskrapet på min lista över saker som ska göras, bör göras och sådant som i alla fall kunde vara bra om det blev gjort någon gång.
Lyckligtvis är det i princip omöjligt för mig att bli uttråkad. Förr om åren har jag fördrivit överbliven tid med små spel och andra lata nöjen, men nu har jag nästan lika roligt åt att stöka undan hushållssysslor, reparera saker och uträtta ärenden.
Igår satt jag till exempel och fixade kläder som av olika anledningar inte var tillverkade på bästa sätt. Sådant brukar jag dra mig länge för att göra. Dessutom har jag på allvar börjat fundera på att repetera lite plugg inför kursstarterna, trots att jag inte ens har hunnit få reda på när de är. Visst, jag har en del olästa böcker kvar i hyllan också, men det beror inte så mycket på att jag har läst dåligt i sommar som på att det ständigt kommer till nya.
Jag tänkte försöka skylla allt på mina vänner. De verkar alla ha flytt Västkusten. Det begriper jag inte alls. Jag är ju här. Ledig. Full av energi och med ett enormt babbelbehov. Men det går nog över när min förvandling från människa till hushållsrobot är fullständig.
