Det är fortfarande mycket kvar som jag skulle vilja se och göra på kulturkalaset, men jag börjar så smått inse att allt inte kommer att kunna bli av. Ändå har jag den här veckan försakat en hel del spännande OS-sport. Idag lämnade jag till exempel både rafflande tennis (som jag ändå inte vågade se), fotboll (som jag var övertygad om skulle bli ospännande) och trestegskval (men det var ju längdhoppet som räknades i alla fall) för att komma iväg på åtminstone någonting litet den här eftermiddagen.
Jag hade bestämt mig för att leta upp Vasa Konsthall, och eftersom jag inte var helt säker på vilken som var den bästa vägen dit gick jag till fots. Det har jag nämligen lärt mig, att hittar man inte i Göteborg så går det enklare att leta promenerande än cyklande, liksom det går enklare att ta sig fram med cykel än med bil. Jag klättrade över bergen, en väg som visade sig vara kanske inte den smartaste men väldigt fin och trevlig, och det har ju också sin betydelse. Jag hittade i alla fall konsthallen utan problem och gick in och tittade på den gästande utställningen om det nya biblioteket i Alexandria.
Egentligen fattar jag inte varför man kör omkring en sådan där utställning världen runt, för allt som visades där kunde lika gärna finnas på en webbplats, och gör det antagligen också. Men efter att ha upptäckt att det var betydligt varmare ute än man kunnat ana, och dessvärre inte särskilt svalt inne heller, bestämde jag mig för att stå absolut stilla och titta på filmen som visades tills jag hade slutat svettas. Dessvärre kom en väldigt trevlig egyptier och ställde fram extra stolar till den lilla publiken och till slut var det bara jag som stod upp, så jag tittade demonstrativt på klockan och gick vidare. På vägen ut kastade jag en flyktig blick på lite konst som jag inte förstod mig på. Sedan tog jag en snabb och lätt väg hem och njöt av den svala vinden som fläktade genom mina luftiga kläder. Och när jag kom hem var varken tennis, fotboll eller tresteg slut. Ibland kan man visst få allt.
Visserligen inte på grund av kulturkalasande utan snarare beroende på alldeles för lite sömn på sistone, kände jag mig sedan inte alls sugen på att gå ut mer denna dag. Men då det riskerade att bli sista chansen att ta del av dessa gratisnöjen bestämde jag mig ändå för att omfördela mina energireserver så att jag skulle kunna pressa mig lite till. En gnutta mer envishet är bara bra för mig.
Framåt kvällen tog jag så en runda på stan igen och tittade förstrött på lite av varje som kom i min väg. Slutligen hamnade jag på en bänk på kajen utanför kasinot. Där satt jag och hade det mycket behagligt i kvällssolen med musik spelande i bakgrunden, men när jag insåg att jag började dåsa till fann jag det säkrast att gå hem.
