En solförmörkelse vid klart väder, så roligt! Tänkte vi. Men att täcka över 44 % av en gigantisk, strålande, brännande högsommarsol gör ingen större skillnad. Det kändes lika bländande ljust och lika stekande hett i alla fall.
När jag nu har promenadavstånd till observatoriet kunde jag ju förstås ha knallat dit, men bara tanken på alla trapporna upp på berget gör att det känns som rätt beslut att stanna hemma i skuggan.
Fast jag ska i alla fall sluta säga att det alltid är dåligt väder när det händer saker på himlen. I stället har jag kommit fram till att det är mig det är fel på. Det är jag som alltid är på fel ställe. Så, hur såg det ut hos er som befann er lite längre norrut?
