Kanske borde jag ha varit mer försiktig med att gå igenom mina ägodelar i alla fall.
Jag började nämligen med böckerna. Ungefär hälften av lådorna som står prydligt travade i källaren innehåller böcker. Mina underbara böcker.
Visserligen har jag klarat mig i nästan fyra månader utan dem nu, men jag har hela tiden levt med vissheten om att jag när som helst har kunnat gå ner i källaren och rota fram en viss bok som jag har längtat lite extra efter. Men nu när jag bara skulle välja ut ett litet fåtal som sällskap på vägen mot äventyret blev det väldigt svårt. Jag lyfte upp dem en och en, höll dem varsamt i famnen och suckade tungt vid tanken på att jag inte skulle få leva med dem på ett år eller till och med ännu längre.
Traven med utvalda favoriter och ännu olästa titlar växte bredvid mig, och jag ansträngde mig för att verkligen välja med omsorg. Till slut kände jag mig nöjd, städade upp omkring mig och gick upp till mitt rum igen.
Då insåg jag att jag ingenstans hade sett till en av mina allra mest givna följeslagare. Detta kunde bara betyda en av två saker: att jag inte varit tillräckligt noggrann i genomgången av lådorna eller att jag helt missat någon låda. Det var bara att gå ner och se efter. Och visst, där stod ju två stora kartonger till fulla med böcker. Jag hade bara gått igenom alla de små lådorna!
Det märkliga nu är att det, trots att jag plockat ut så många böcker och packat om för att fylla lådorna, inte har frigjorts några lådor att packa ner de böcker jag ska ha med mig i. Hur kan det komma sig?
