Göteborgarna envisas med att säga att det här är en liten stad, varje gång jag till exempel säger något om hur snabbt man ändå tar sig mellan ställen som på kartan ser ut att ligga rätt långt ifrån varandra (ja, åker man bil gör de ju förstås det också). Men jag har flera exempel på saker som finns här som för mig bara skriker storstad.
Idag går jag dock med på vad som helst som de försöker övertyga mig om. För bara på vägen ner genom trapphuset och över gården träffade jag flera okända personer som log mot mig och hälsade glatt. Och då är det ändå måndag! Visserligen skiner solen, men jag tror baske mig att de är så där trevliga här. Lite som på landet.
Och nu har jag hittat en mataffär jag gillar också. Lagom full med trevliga göteborgare, förstås.
Åh, jag är på så bra humör!
