Så var en introduktionsföreläsning avklarad. Och jag kände mig precis så erfaren och världsvan som jag ju faktiskt är inom just det lilla området. Fristående grundkurser är lite av min specialitet.
Nu var jag visserligen ny i lokalerna och på detta universitet (oj, vad sydsvenskt jag pratar nu då - "det här universitetet" skulle jag väl normalt säga), men ujejuj vad hemtamt det kändes. Jag knäckte omedelbart systemet med salsnumreringen när jag gluttade på planlösningen, jag såg också vilka andra som liksom jag var nya och på väg till samma sal, och när jag klev in i klassrummet satt folk som vanligt så långt från tavlan som möjligt. Jag kunde inte låta bli att flina för mig själv. Inget nytt och konstigt här inte.
Och jag har jobbat rätt bra på att så snabbt som möjligt fixa allt det där som jag ju vet att man behöver fixa: kåravgift, registreringar, lånekort, studentportaler, e-post och att kolla upp litteraturlistor i förväg. Dock vet jag av erfarenhet att det första schemat man får inte stämmer. Det är bara slöseri med tid att sitta och föra över det till kalendrar och sådant. Vänta på den andra versionen, säger jag. Eller den tredje.
Min andra kursintroduktion är inte förrän på torsdag, så med ovanstående insikt i bakhuvudet svarar jag mjaaaeöh om någon frågar om jag har tid att träffas de närmaste veckorna. Samtidigt hittar jag massor av spännande evenemang jag vill försöka hinna med. Det trodde jag knappast skulle hända mig, jag som alltid har så bra koll på tiden och så få saker inplanerade. Men det är troligen övergående, så det är bara att njuta av det så länge det händer saker!
Och ja, kursen verkar helt rätt. Dessutom fick man köpa all kurslitteratur där på en gång, så redan nu är ett annars ganska tråkigt moment avklarat. Då är det väl lika bra att bara börja läsa då, medan energinivån är hög.
