Jag har till och med tagit fram och börjat använda vinterjackan. Nere i södern har jag de flesta åren inte gjort det förrän framåt jul, när det har varit dags att åka norrut. Den förra vintern började visserligen inte förrän i januari, men annars har det varit mest på trots jag har vägrat vinterkläder in i det längsta.
Eftersom sydlänningarna där nere envisas med att tro att jag är från Norrland har jag bestämt mig för att ge dem vad de förväntar sig. Därför fnyser jag alltid föraktfullt åt tjocka halsdukar och dunjackor i oktober och november. Och så länge temperaturen håller sig över nollan har jag minsann ingen mössa på mig, oavsett månad.
Naturligtvis finns det undantag, men här handlar det ändå om principer. Kommer man från "nästan Norrland" så måste man ju visa att man tål en del.
Dessvärre är tre minusgrader i Linköping ungefär jämförbart med trettio dalaminusgrader. Men det kan inte hjälpas. Principer är principer.
Fast nu är jag hemma i Dalarna igen. Här kan man klä sig som man vill. Inte för att det kommer att behövas i det här klimatet, men kanske jag rent av tar fram tumvantarna innan november är slut.
