Hela familjen hängde hemma hos brorsan på eftermiddagen. Han själv lekte möbelfabrik tillsammans med pappa. Mamma tog tillfället i akt och dammsög hela lägenheten. Hon sade sig ha lite abstinens eftersom hon får städa så lite hemma nuförtiden. Själv insåg jag plötsligt att jag höll på att bli förkyld (för andra gången på drygt en månad, jag som nästan aldrig är sjuk annars, men så går det väl när man låter bli att akta sig för charmiga små snorungar som hostar en rakt i ansiktet), så jag satt mest och stirrade tomt ut i luften. Lite tittade jag på grannarna i huset mittemot också, för att försöka se vilka som hade köpt sina fönsterlampor på Ikea.
Vi tog en sväng till gigantostormarknaden. Jag hade aldrig varit på just den sortens affär tidigare, så det blev lite av ett äventyr. Eftersom vi inte skulle handla så mycket strosade vi mest i de kilometerlånga gångarna och tittade storögt på alla jättehyllorna med allt som fanns i storfamiljsförpackningar. Vi såg nog ut lite som turister faktiskt.
Vid leksakerna körde de andra iväg mig, då de skulle spana in en julklappsfilm till mig (som jag själv hade upptäckt bara skulle kosta hälften så mycket på detta ställe som på exempelvis vår vanliga stormarknad). I ungefär en evighet drev jag sedan runt och tittade på träns och grimskaft och fleecebandage och ridstövlar, och var enormt fascinerad av att det fanns hästprylar i en vanlig mataffär. Det har jag aldrig sett förut. När jag tyckte att de andra borde vara klara letade jag lite efter dem vid kassorna, men alla människor har ju likadana mörka kläder så här års, så jag såg ingen jag kände igen. Jag hittade sedan i alla fall brorsan vid jordnötssmöret, så allt ordnade sig så småningom till det bästa.
På kvällen fick pappa lust att se min julklappsfilm, så jag fick den i förskott eller som försenad någonting-annat-present eller vad det var. Då upptäckte vi att filmen var så lång att ingen av oss skulle orka se den just då i alla fall. Så mina föräldrar fick tillbaka den för gömning någonstans i ett skåp eller så, och jag instruerade mig själv att radera händelsen ur minnet för en månad framåt. (Verkligen intelligent att blogga om den då, kan man tycka.)
