Jag klarade det! Och överlevde. I alla fall länge nog för att berätta om det.
Fast det var inte lite jobbigt. Snön höll på att bli blöt och riktigt tung lagom tills jag satte igång med skottningen, och mina snorfyllda luftvägar snörpte ihop sig i protest när jag tog i tills jag nästan svimmade. Under tiden satt gubbarna i husen runt omkring och glodde intresserat och helt ogenerat på mig. De hade förstås redan skottat klart på sina små fjantuppfarter. På vår gård har vi en rejäl en. Vi snackar en väg motsvarande en tvärs genom Australien. Fast med ett decimetertjockt lager snö på. Eller nä! Inte nu längre.
Nu ska jag bara göra det andra jag har lovat också, så kan jag lägga mig och dö sedan.
