Just det, flytten. Jag har flyttat. Det har ingen missat, va? Okej. Bra. Och det var i lördags.
Den evighetslånga resan mellan Falun och Göteborg gick oväntat lätt och snabbt, och allt gick bra (förutom för kameran då, och några kartonger som föll offer för de ständiga attackerna från regnvattnet).
Man kunde se spridda snöhögar ända ner över gränsen till Götaland, vilket gladde mig lite extra.
Under färden över Västgötaslätten lade jag sedan märke till hur en massa saker tycktes förekomma i stora grupper. I ena stunden såg jag massor, massor, massor med bilar på ett och samma lilla ställe, i nästa var det husvagnar eller kanske båtar eller lyftkranar. För att inte tala om lera. Vid flera tillfällen for tanken "jag tror aldrig jag har sett så mycket lera på en gång" genom mitt huvud. Fast annars verkade det rätt likt Östgötaslätten. Lika trist.
Jag började misströsta och blundade en stund. När jag öppnade ögonen igen var vi i Partille. Där såg jag plötsligt både berg och bebyggelse som inte enbart utgjordes av industrilokaler. I jämförelse med vad jag sett de föregående timmarna tyckte jag att det var riktigt fint, och kände hoppet återvända.
Vi hann irra runt i Göteborgstrafiken åtskilliga gånger under eftermiddagen och kvällen, och jag blev stressad bara av att sitta bredvid och läsa kartan. Köra bil här tänker jag nog inte försöka mig på. Det var jobbigt redan i Linköping. Vägar ska inte ha mer än två körfält, och skyltar ska vara skrivna inte bara för folk som redan hittar. Tycker jag.
Jag har förresten haft en enorm tur med mitt boende! Det är så bra att jag säkert kommer att återkomma till det många gånger, så för tillfället får det räcka så.
