Halva bloggosfären har redan hörsammat Lottens uppmaning och om jag inte ska hamna alldeles vansinnigt på efterkälken får jag ta och snabba mig lite nu. Å andra sidan bör det gå ganska fort, för trots att jag har ett så fantastiskt minne har jag en känsla av att det inte verkar så den här gången. Den som lyckas klämma ur mig ett intressant större avslöjande utifrån någon av dessa punkter ska få ett bokmärke.
Första gången jag ...
1. ... åt tacos var garanterat hemma med familjen någon gång under min uppväxt. Men allvarligt talat, ingen kunde väl förvänta sig att ens Superminnet Flinn skulle komma ihåg ett sådant tillfälle? Antagligen hände inget mer uppseendeväckande än det vanliga, nämligen att alla spillde och blev kladdiga om händerna.
2. ... körde bil var jag 16 år och absolut inte alls mogen för det. Jag körde runt, runt på en parkering, var livrädd och tänkte hela tiden på hur absurt det var att lilla jag skulle antas ha kontroll över den stora jättebilen. Efteråt var jag totalt utmattad.
3. ... sov i tält kan jag nog ha varit fyra år, eller fem. Det var väl i alla fall med mamma och pappa i en skog någonstans. (Kan man få närmare besked av någon expertkommentator kanske?)
4. ... drack alkohol skulle jag bara kunna redogöra för om jag fick "drack" och "alkohol" definierade för mig först. Hur som helst var det inte mycket, inte spännande, inte hemskt och inte gott.
5. ... fick ett jobb var jag 16 år och blev ungdomspraktikant på kafé. Jag var nog i alla fall mer mogen för det än för bilkörningen den sommaren.
6. ... stod på en scen är svårt att säga. Vad kan vara det första som räknas tro? Klassens sångframträdande på första skolavslutningen? Jag avskydde för övrigt den sången, mer specifikt det evighetslånga å:et vi skulle hålla ut i "om våååååååååååååren". Att haka upp sig på bagateller är en bra hjälp för minnet i alla fall.
7. ... svimmade var när jag vid 13 års ålder hade vattkoppor för andra gången, hade hög feber, knappt kunde äta och absolut inte orkade vara uppe, men ändå var så äckligt präktig att jag trodde att man måste göra som vanligt och därför bad mamma om lunch. Väl vid matbordet insåg vi båda att det inte var någon bra idé och på väg tillbaka till mitt rum fick mamma fånga upp mig när jag gjorde en liten paus genom att säcka ihop på hallgolvet. (Den andra gången kunde ha kommit i somras, men gjorde det tack och lov inte. Att svimma är inget att sträva efter.)
8. ... svarade på en fånig enkät minns jag inte, eftersom de har varit så många. Fast här har vi en definitionsfråga igen. Enligt min mening kanske jag aldrig har gjort det.
Och nu uppmanar jag inte vidare, för det tycks mig onödigt.
