Det var evigheter sedan jag tränade på att häva en sladd, så det vet jag inte om jag skulle klara nu, men i gryningen igår lyckades jag i alla fall avbryta ett svimningsanfall.
Sedan tillbringade jag dagen i sängen, medan minuterna segade sig fram. Trots att jag knappt orkade hålla ögonen öppna under de stunder jag faktiskt var riktigt vaken var jag ganska uttråkad. Jag tänkte att när jag nu har tv på rummet skulle det ju vara ett perfekt sällskap när man ligger sjuk en vacker sommardag, men tv-programmen, i synnerhet de som går på dagtid, kan ju få en att må dåligt även när man är frisk, så jag stängde av igen. Och boken jag höll på att läsa ville jag inte röra, för den var alldeles för bra för att jag skulle vilja riskera att förknippa den med sjukdom.
Det fick bli en helt och hållet förlorad dag. Någon enstaka sådan när man ändå är ledig kan man väl acceptera, åtminstone när man nästa morgon vaknar pigg och hungrig, livet är tillbaka och allt tycks ha guldskimrande kanter.
