Mitt 2008

Jag tänkte på det där med årets-listor. Normalt brukar jag hålla mig borta från sådana, men det här var inget normalt år, så därför kände jag mig lite sugen, dock utan att riktigt veta vad jag skulle göra av det hela. Så jag tackar väl Ataharis för hjälpen och kör samma som hon:

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Massor! Och nästan varje dag någonting. Framför allt gjorde jag en massa saker helt på egen hand och upptäckte att det gick bra.

Höll du några av dina nyårslöften?
Som vanligt hade jag inga, men på något sätt känns det som om jag höll dem ändå. Jag skulle inte precis kalla det ett nyårslöfte, men jag försöker i alla fall att inte säga nej till saker som skulle kunna innebära möjligheter till positiva upplevelser, utveckling, nyttiga erfarenheter eller något sådant. Och det har jag varit duktig på hela året.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inte det här året, nej.

Vilka länder besökte du?
Hm. Småland. Halland. Fast allvarligt talat, att flytta till Göteborg var ju som att flytta utomlands för mig, så det var äventyr nog detta år.

Är det något du har saknat år 2008 som du vill ha år 2009?
Inte mycket, men jag får kanske säga jobb och lägenhet i alla fall.

Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Alltså, det där med "alltid" och "aldrig" aktar jag mig väldigt noga för. Och även bortsett från det tror jag att de dagar som har bränt sig fast inte är så starkt förknippade med datum. Fast topp tre är nog tre av de mest lyckade utflyktsdagarna.

Vad var din största framgång 2008?
Att mycket träffsäkert sparka mina fobier och dåliga tankemönster i skrevet och sedan helt enkelt göra det jag ville göra och njuta av det.

Största misstaget?
Att nästan lita på en människa jag inte kände. Det gör jag inte om i första taget.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
O ja! Och framför allt några. Som egentligen var ganska många, relativt sett.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Vet faktiskt inte. 2007 hade klart starkare låtkandidater kopplade till händelser, skeden, relationer och känslor. 2008 var inte så mycket musik alls på det sättet.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jämfört med de senaste två, tre, fyra åren så mycket gladare att jämförelsen nästan är löjlig.

Vad önskar du att du gjort mer?
Kunde jag ha gjort mer av något? Det finns inget jag går och ångrar att jag inte gjorde i alla fall. Precis som det ska vara.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Tänkt på vissa personer.

Hur tillbringade du julen?
Ungefär så här.

Blev du kär i år?
Nej, i alla fall inte om inte platser räknas, och det misstänker jag att de inte gör här.

Hur många one night stands?
Nog för att jag överraskar mig själv på alla möjliga områden, men säger jag noll här så ljuger jag faktiskt ändå inte.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag hatar inte. Däremot har det tillkommit minst två personer som gör ont.

Bästa boken du läste i år?
Det blir nog dött lopp mellan Jonas Hassen Khemiris Montecore och Carlos Ruiz Zafóns Vindens skugga. Fast de är fantastiska på olika sätt.

Största musikaliska upptäckten?
Som sagt, det var nog inget musikår för min del, men Mêlée då. Om jag inte helt enkelt ska säga Liseberg förstås.

Något du önskade dig och fick?
Jodå. Materiellt sett det mesta, eftersom jag som vanligt främst har önskat mig böcker och sådant. På andra plan kanske lite färre önskningar slog in.

Något du önskade dig men inte fick?
Det skulle jag inte tala om här i så fall.

Årets bästa film du sett?
Har knappt sett några alls. Eller minns inte just nu. Jag måste nog passa på den.

Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Gick på kvällskurs.

Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
En aaaning mindre tantig/töntig än tidigare. Både lite vuxnare och lite ungdomligare.

Vad fick dig att må bra?
Göteborg!

De bästa nya människorna du träffade?
Åh, nästan alla jag lärde känna i min nya stad! Lånefamilj, kurskamrater, jobbarkompisar, bloggare, vänners respektive, kompisars kompisar och inte minst världens trevligaste och sötaste islänningar.

En tågresa senare: Linköping

Så var jag på schlätta igen. Och fram kom jag helt utan förseningar eller någonting annat värt att klaga på. Det skulle vara alla medpassagerarnas konstanta snörvlande då. Återstår att se om det leder till något för min del.

Julledighetsslapphet

Dags att runda av och packa igen. Och trots allt jag inte gjorde under dagarna hemma var det så mycket annat som inte heller blev av. Som vanligt.

Jag misstänker att det som allra mest gör att det tar emot lite att ge sig av inte är avskedet av den sköna tillvaron här med helpension, perfekt vinterväder och allt det där, utan att jag snart faktiskt måste börja göra saker igen. Jag har inte ens lyckats läsa ut boken jag påbörjade på tåget på vägen upp, och naturligtvis ännu mindre pluggat. Inte för att jag på allvar trodde att jag skulle vara så värst duktig heller, men nog hade det varit trevligt att vara en positiv överraskning för sig själv.

Dock är jag nog inte den som ligger mest illa till framöver. Ikväll har jag nämligen presenterat min mamma för YouTube. Hur ska hon någonsin kunna förlåta mig?

Post

Hej!

Tiden går fort här i Falun, liksom nästan överallt där jag har varit, och jag har det fint. Vädret har varit perfekt hela veckan och vintern har nog aldrig varit skönare. Vi äter hemgjord kola och ser på brittiska tv-serier på kvällarna och igår var jag och Majsan på mellandagsrea. Vi hittade inget på rean men jag har nu en ny och dyr stickad tröja som ser ut som en variant av en medeltida munkkåpa med vikingadetaljer (jag fattar om du inte fattar, men du får väl se senare). Idag åt vi falukorv - förstås! Hoppas att allt är bra med dig också. Vi ses snart!

Flinn

Se på tv

Fast jag lätt fyller min lediga tid här med julklappsböcker, promenader i omgivningarna och sociala aktiviteter är det så här års faktiskt ganska svårt att undvika att se på tv. Lite skidåkning och Fredrik Lindström blir det väl som allra minst.

Och Svt:s miniserie Selma får jag förstås inte missa, för jag måste ju spana efter filmkostymer som jag har sett i verkligheten och inte minst eventuella glimtar av det där gathörnet hemma i Haga. Jag tippar på att det i så fall är med i del två och att jag måste titta väldigt noga. Men lite får man ju anstränga sig ibland.

Vintervärme

Annandagsbandy: Falu BS-UNIK 13-3.

Julmys vid datorn

I mitt gamla rum bor numera dvd-samlingen. Så skulle jag bli sittande i sängen med datorn i knät utan något särskilt att göra är det bara för mig att sträcka ut armen och plocka åt mig något roligt, våldsamt, djupt, konstnärligt, romantiskt, dramatiskt eller bara tidsödande.


Dessutom har jag fått en klämmig usb-gran som står och blinkar och är en liten miljöbov här intill mig. Men vad bra den kommer att passa i mitt rum i Göteborg! Den är ju både grön och ett träd på samma gång!

Kära lilla hemstad

Förr har jag aldrig velat gå med på att kalla Falun för en liten stad. Den är väl en vanlig, medelstor svensk stad, har jag tyckt. Och det är den ju. Fast det betyder inte att den inte är liten.

Och jag fattar nu varför jag jämför varje hemkomst med filmen Masjävlar. Visst, vi bor i stan och inte ens i närheten av Siljan, men nog tusan pratar folk dialekt så att det räcker till, och visst är det snö på gatorna och folk pimplar på sjön och åker skoter. Man ser nästan alltid någon man känner igen när man går på stormarknaden.

Ändå är det inte förrän nu jag verkligen börjar förstå hur litet det är. Nu när till exempel lillebror kommer och berättar om alla mina gamla bekanta och folk som gått i parallellklasser till mig och så, som nu han träffar här och var, jobbar och umgås med. För andra syskon är dylikt förstås ingenting märkvärdigt, men här är åldersskillnaden ändå så stor att vi aldrig har delat kompisar. Men nu när generationerna börjar flyta ihop märks det mer än någonsin hur varje gruppering av folk man hamnar i har minst någon koppling till alla ens andra sammanhang här.

Så jo, man får nya perspektiv av att bo på andra och lite större ställen, och jag gillar att upptäcka sådant här, även om det känns konstigt ibland. Jag tycker absolut att man ska ta chansen att bo åtminstone ett tag någon annanstans än i sin hembygd, hur rätt den än är för en. Möjligen blir också hemma till och med ännu mer hemma när man vet vad som är speciellt med det?

Något annorlunda

När jag lämnade vårvärmen i Göteborg hade jag knappt haft en tanke på vinter överhuvudtaget. Dock brukar jag säga att jag tycker att det är alldeles förträffligt med torra, ohala vägar där jag befinner mig till vardags och cyklar kors och tvärs genom stan, medan det helst ska vara snö, vintervackert och uppfriskande kallt när jag kommer hem till jul. För jag tycker fortfarande väldigt mycket om vintern när den är på riktigt.


Precis så är det här nu. Och jag tyckte också att julaftonssolen, som silade in mellan de nypudrade trädgrenarna på förmiddagen, var väldigt vacker. Jag har en moster som inte tycker att det ska vara sol på julafton, men det stör alltså inte mig det minsta. Mörkt blir det snart nog ändå.


Så långt allt gott. Men som jag antytt var det ingen här som riktigt var inställd på jul. Och det var på sätt och vis lika bra det, för nu blev det ännu mindre juligt än vi väntat oss.

Dagen började på ett sätt som påminde om den där julaftonen för tjugo år sedan. Ett telefonsamtal. Någon som var på väg in på sjukhus. Anhöriga i valet och kvalet. Blir det idag? En gång till? Vilka ska åka?

Det slutade med att en fjärdedel åkte och resten stannade hemma. Jag och brorsan gick på eftermiddagen ut i de mycket ödsliga kvarteren och skogsdungarna och fotade kraftledningar ett tag. Det är ett av våra gemensamma intressen, så hur ojuligt det än verkar som aktivitet var det åtminstone familjetrevligt.


Julmat blev det nu ändå, och till och med jul-tv, som jag själv annars inte har sett mycket av de senaste åren. Och nu ser det ut att ändå kunna bli en julkväll med samlad familj, julklappar och ett varmt och ljust vardagsrum. Kanhända blir det något slags jul ändå. Jag hoppas i alla fall mer nu än för ett dygn sedan.

Spanar efter tomten

Rapportera om resan kunde jag väl hoppa över, för den gick på det hela taget bra. Mina intryck att de flesta dels redan hade lämnat Göteborg under helgen och dels åkte bil verkade stämma, för på tågen på måndagen var det lugnt.

Däremot hade jag velat berätta lite om min första dag på jullovet i Falun, men det får nog bli en kortversion av det. Dagen bjöd på många av de viktigaste hemvändarfilmingredienserna: snö på marken, kyla i luften, framrotad fårskinnskappa, promenad i omgivningarna och inte minst betydelsefullt en social kväll hos barndomskompis (Pinglan), ett överraskande trevligt återseende och så lite nattprat med brorsan. Jag känner mig ung.

Och efter att för ovanlighetens skull ha sovit en rejält lång natt, på grund av brist på nätuppkoppling, har jag nu redan tagit igen det med råge, uppenbarligen. Nu är det visst julafton. Ingen verkar känna av det än, åtminstone är jag inte på långa vägar ensam om att inte hitta julkänslan, men det kan ju bli en fin helg för det.

God jul, allihop!

Namnlöst

Jahaja. Jag slog in paketen i söndags, men satte inte på några etiketter, eftersom jag hade planerat att kombinera dem med rimmen jag skulle skriva ut från datorn. Som jag inte hade skrivit in i datorn än, då jag inte hade skrivit dem alls.

Och nu ser alla paket väldigt likadana ut:


Äsch! Det finns säkert personer som skulle kunna göra något ogenomtänkt i den stilen, men själv nojar jag i själva verket i onödan. Det är klart att jag vet vad det är i vilket paket och vem som ska ha vad. (Tror jag.) Nu ska jag klämma dit de där etiketterna innan jag blir för säker på mig själv och börjar virra till det på riktigt.

Wherever I lay my ... eh ... laptop?

Jag höll ju nästan på att glömma det! Men det är klart att man måste ta vara på tillfället när man för ovanlighetens skull faktiskt åker

hem till Dalarna!

På tal om det förresten, nu börjar det bli så där förvirrande igen. Jag säger saker som "jag åker hem på måndag men jag har fortfarande inte bestämt när jag ska åka hem".

Resdagstankar

Jag är solo och student. Det är givet vart jag ska bege mig när det blir jullov. Det var dessutom nästan ett år sedan jag var i Falun senast, och alla jag känner i Göteborg har redan åkt hem var och en åt sitt håll och lämnat mig med en känsla av en ödsligt tom stad. Ändå längtar jag inte direkt hem. Jag längtar fortfarande inte till julen.

Kanske hittar jag rätt på tåget, när jag träffar alla andra med gamla välbekanta dialekter på väg norrut. Eller när jag kommer fram till julpynt och isknaggel. Det fixar sig säkert.

Packningen blev förresten alldeles perfekt, tackar som frågar! Fast någonstans i bakhuvudet hade jag väl en tanke om att det skulle vara lite luftigt i väskan ifall, jag säger om utifallatt, jag skulle råka ha mer saker att ta med mig tillbaka än jag har med mig bort. Men så kan man ju inte packa heller. Det ska vara kompakt packat och just precis fullt.

Usch, jag är nog lite nervös. Kommer jag att kunna läsa på tåget idag eller ska jag bara få sitta och stirra tomt i nära sju timmar? Kommer jag att komma fram som tänkt? Har jag valt rätt eller fel plats? Man vet ju aldrig. Det är lite som ett lotteri att resa.

Igår vände det ju

Ah, det känns som vår!

Åtminstone som januari. Den blå, blå himlen är tillbaka och måsarna cirklar över hustaken.

Fast det är klart varmare än januari.

Så okej, vår.

I mitt minne

Morfar dog på midsommardagen, mormor på julafton samma år. Det är 20 år sedan nu.

Det är en väldigt stor del av mitt liv som de inte har funnits. Och den delen blir bara större hela tiden. Men jag har i alla fall egna minnen, och det är det ju inte alla som har. Jag kommer till och med ihåg deras dofter och ljud. Det kunde ingen ha berättat för mig, och det går inte heller att dela med sig av. Och vad är andras minnen egentligen? Sådant där vill ju ingen lyssna på.

Men jag skulle kanske ändå berätta för lillebror någon gång om våra morföräldrar. Många andra kan förstås tala om för oss vilka människor de var, men bara jag minns dem som just mormor och morfar.

Jag skymtar dem förresten ibland i vilt främmande människor jag möter. Då ler jag för mig själv och plockar fram något minne av sådant de sagt och gjort. Sådana gånger är jag tacksam över mitt annars ofta plågsamt goda detaljminne.

Inte ända in i kaklet

Det här är ett litet misslyckande i min strävan efter att se så mycket som möjligt av allt göteborgskt som är gratis och så där ni vet. Jag har nämligen inte alls sett allt jag hade tänkt av decembervärlden i Göteborg. Till exempel blev det inte något tittande på julfilm på Götaplatsen, fast jag passerat där nästan varenda dag, och den sjungande julgranen såg jag bara från spårvagnen en kväll den här veckan. Det kan knappast räknas ens med god vilja.

Nej, det blir bakläxa. Jag får helt enkelt turista järnet ett år till. Som om jag inte redan hade tänkt det då!

Dessutom

Jag är förresten rätt bra på att slå in paket också. Det är ju liksom inte mitt fel att det är låg krullfaktor på paketsnöret.

Och innan ni får för er att klaga på hur skrytsam jag har blivit så vill jag till mitt försvar säga att jag behöver peppa mig lite, för det har faktiskt inte varit någon höjdardag idag.

Men snygga paket blire!

Mitt liv som pusselspel

Mina föräldrar är fenomenala på att packa, och det verkar vara något som har förts över till mig. Däremot har det hjälpt föga att de också är fantastiskt bra på att laga mat, bygga saker, odla, såga och hugga ved, fippla med vattenpumpar, baka chokladbiskvier och backa jättebilar med millimeterprecision. Men man får vara glad över det lilla man i alla fall har fått. Och jag försöker att ta vara på denna packningstalang så gott jag bara kan, och har på flera områden till och med lyckats vidareutveckla mina föräldrars redan goda packningstekniker.

Jag är till exempel en hejare på att packa matkassar. Får jag bara tillgång till tillräckligt många kassar, så att all mat får plats, så klarar jag oftast att uppfylla allehanda krav, som att kassarna ska vara någorlunda fyrkantiga (bra om man vill stoppa dem i kylväskor eller i alla fall packa in dem i ett bilbagage), kunna stå utan stöd, vara ungefär lika tunga och inte gå sönder av utstickande hörn på kantiga förpackningar. Dessutom sorterar jag torrvaror för sig, kylvaror ihop så att de håller sig kalla, lätta saker överst och förstås aldrig frukt och grönsaker ihop med frysta varor.

Även andra sorters packning, som kläder och prylar i väskor, väskor och annat i ett trångt bagageutrymme och hushåll i flyttkartonger är sådant jag behärskar. Och det behövs när man flyttar in i ett enda rum, har en enda garderob och förväntas få plats med alla sina torra matvaror plus eventuell egen köksutrustning i ett 30 cm brett köksskåp.

(Jag ser här klara samband med min fallenhet för pussel, Tetris och liknande skojigheter, även om det är oklart vilka erfarenheter som har hjälpt till att utveckla övriga färdigheter.)

Problemet är att det är så lätt att fylla all sin plats direkt. Det är ungefär som när man får en ny bokhylla. Då vill man ju så fort man bara kan fylla även den! Och mitt rum och min garderob fylldes lätt av alla mina saker när jag flyttade in. Inte en tanke ägnades åt alla de böcker och kläder som skulle tillkomma under vistelsetiden här. Men undan för undan har jag pusslat in det ena efter det andra i min lilla vrå av världen. Ibland slår det mig att jag börjar likna de där irriterande duktiga och påfrestande Ikea-tidningsreportagen om trångbodda människor som sover i bäddsoffa och har allting perfekt instoppat i små lådor precis överallt! Jag som inte trodde att man kunde vara sådan på riktigt. Men ibland är det alldeles nödvändigt. Till och med för någon som har slutat bry sig om prylar. Egentligen. Vissa saker tycker jag mig ju faktiskt ändå behöva.

Det är i alla fall verkligen fullt när två nyinköpta klädesplagg innebär att man måste flytta om nästan hälften av de övriga kläderna för att allt ska få plats. Det verkade omjöligt, som ett femtonspel utan den där luckan i den sextonde rutan, men till slut gick det. (Tack Tetris för den rutinen!)

För övrigt är det hög tid att börja packa nu.

Julträngsel med mys på nära håll

Jag har ju haft det så lugnt och inte behövt stressa upp mig över någonting inför julen, men idag blev det plötsligt lite panik i alla fall. Så jag fick ge mig ut bland alla andra julklappsjägare en sväng till. Men sådant behöver ändå inte bli något stort företag när man finner sig bo mitt i en enda stor julmarknad. Och mina ärenden var idag snabbt avklarade.

Dessutom var det riktigt trevligt att vara ute i trängseln på gatorna i Haga i skymningen, och än en gång tänkte jag att det var som i en saga. För de bilder jag ser här kan jag fortfarande i första hand bara associera med film, och kanske lite med bilder jag sett från en tid som var långt före min. I den värld jag har levt tidigare har alla köpt sina julgranar vid bensinmackar och stormarknader och kört hem dem på biltaken, men här får jag se folk komma kånkande på granarna på stadsgator mellan marknadsstånd och upplysta butiksfönster. Bara den idylliska snömodden saknas för att göra bilden komplett. Det är en perfekt blandning av storstad och gammaldags småstad, hur det nu går till.

Så det var jag förstås glad att jag fick se. Tur då alltså att jag inte tackade ja till det erbjudande jag fick om en plats i bil upp till Falun idag. I och för sig tycker jag nog att i stort sett allting är bättre med att åka bil än tåg (och igår ville tidningarna få mig ur balans genom att påminna mig om alla dödliga sjukdomar jag kommer att smittas av på tåget, i lagom tid för att jag ska hinna bli just dödligt sjuk till julafton), men nu hade jag ställt in mig på att få den här helgen i Göteborg, och det visade sig alltså att jag behövde den tiden.

Ljuschock

Sol! Sol! Jag ser solen!

Eller egentligen är det ju inte solen jag ser. Men jag ser husväggar som solen lyser på.

Hoppas att jag hinner ut och kolla på himlafenomenet innan det försvinner igen.