
Många, inte minst jag, brukar nuförtiden gå och oja sig lite inför midsommar och undra om det kommer att finnas några blommor kvar till dess. Själv börjar jag visserligen lära mig nu att det alltid gör det, även om det inte är midsommarblomster, hunkex, smörblommor och humleblomster. Fast med den extra tidiga våren och sommaren i år kunde man ju undra lite extra.
Därför blev jag naturligtvis ännu mer överväldigad än jag annars skulle ha blivit när jag kom hit och upptäckte att det blommar som aldrig förr i dikena och på ängarna. Lupinerna har visserligen redan i stort sett blommat över, men allt annat jag förknippar med midsommar finns i mängder. Framför allt vitmåra. Marken är inbäddad i enorma sjok av väldoftande vita moln.



Precis som förra året valde jag att binda in mycket, mycket vitmåra i min midsommarkrans. Mina kransar brukar bli snygga men töja ut sig och halka ner över öronen en bit in på eftermiddagen. Den här gången blev min krans dock helt perfekt i storlek, och höll sig fantastiskt bra. Jag hade den på mig från tvåtiden på eftermiddagen fram till tiotiden på kvällen, när delar av den torkat så mycket att den prasslade. Så jag hade lyckan att kunna gå och känna min favoritdoft överallt hela dagen.
Fast ändå, trots att blommorna inte är tidigare än vanligt, är smultronen redan mogna. Allt gott på samma gång!