Bäversjön

Vi åkte vidare på vår skogstur. På kartan hade vi spanat in en skogsväg som vi inte hade undersökt tidigare. Den visade sig i verkligheten leda till en stor vändplan som inte tycktes ligga nära någonting särskilt alls. Men eftersom vi ju hade karta visste vi att det i alla fall inte skulle vara långt till närmsta lilla sjö, så vi traskade tillbaka en bit längs skogsvägen och när vi hittade ett ställe där vegetationen verkade genomtränglig klev vi ner i diket och vidare nerför backen.

Helt oavsiktligt var det alltså som vi nådde sjön precis där det låg en bäverhydda!


Området omkring hyddan såg ut som det brukar göra där bävrarna bor. Fällda björkstammar låg här och var och stubbarna var prydligt vässade av gnagande tänder.


I det höga gräset gick ett flertal tydliga bävervägar en bra bit uppåt land.


I strandkanten låg vitnade avgnagda grenar och överallt på marken syntes små och stora bitar av näver.


När vi stod där och väsnades på stranden en bit ifrån hyddan hördes plötsligt ett ljudligt plask utifrån vattnet. I ögonvrån hann jag se att det var någonting ganska stort som stack upp över ytan för ett ögonblick. Det dröjde några sekunder innan jag associerade till något annat än fisk, men naturligtvis måste det ha varit ett bäverhuvud jag skymtade!

Det kändes fult att komma och störa på det där viset, men det var onekligen ett fint ställe bävrarna hade valt för denna bostad. Vi stannade en liten stund och njöt av vyn, men sedan smög vi därifrån och lät djuren få vara ifred i sin värld igen.