Idag har jag för första gången på två månader sett en samling träd som i alla fall nästan påminde om skog. Och så fick jag stå på en brygga och se ut över lugnt vatten som speglade den blå himlen, medan vårsolen värmde så mycket att jag fick lust att hoppa i.
Att det sedan är smockfullt med folk var man än är får man väl helt enkelt ta och vänja sig vid när man bor i en sådan här tätbefolkad del av världen. Lugnet och stillheten får jag väl hitta inomhus tills jag någon gång lyckas ta mig ut på landet.
Men träd och vatten (som inte är hav) räcker ändå hyfsat långt. Mmm, natur!
