Var över till brorsan en sväng för att kolla in hans nya skinnsoffa och hjälpa honom med paketinslagningen. Det är en närapå årligen återkommande tradition vi har, han och jag. Egentligen är han en utmärkt inslagare, han tycker bara att det är en aning tråkigt eller jobbigt eller något. Och jag tycker att det är ett ganska trevligt sätt att umgås på, alltså när jag slår in paket och han sitter bredvid och gör något annat. Eller när vi hjälps åt, som vi faktiskt gjorde den här gången (vi är ju så vuxna nu).
Dessutom får jag ju veta vad han ska ge folk. Jag fick nu visserligen inte slå in min egen julklapp, men jag har ändå mycket starka föraningar om vad det kan vara.
