Jag ska flytta. Igen.
Söderut. Igen.
Jag måste vara galen. Eller så är det bara det att jag insåg att Falun visst är så hemma det kan bli för mig, men att jag inte längre har något kvar att längta till. Det är faktiskt nästan ännu värre än att längta halvt ihjäl sig.
Så om en månad ger jag mig av. Men bara för ett tag. Det är i alla fall utgångspunkten. Ett år. Sedan tror jag nog att jag på nytt vänder hem till Dalarna. Fast egentligen vet man ju aldrig vad som kommer att hända.
Nu vet jag i alla fall var "hemma" är. Det är inte det enda jag har lärt mig den här hösten, men det hade inte varit illa även om så hade varit fallet. Kanske har jag ändå några klena små rottrådar som binder mig till berggrunden här.
