I Sala byttes en del av mina medpassagerare ut. Kring ett bord med fyra platser blev det en stund lite extra rörigt, sådär som det kan bli när en av de två personer som redan sitter där har bytt till en av de andra platserna, samtidigt som de två som kliver på ska försöka reda ut vem som egentligen sitter på vems plats.
En ytterligare fråga är tydligen vem som lämpligast ska sitta på vems plats, insåg jag när de två nypåstigna försökte komma fram till något.
Den ena, en man i 25-årsåldern, med farlig svart T-shirt och mössa på inomhus, men som sneglade snällt och inte alls skräckinjagande på mig under resten av den vidare färden, skulle bara till Uppsala. Den andra, en kvinna i 30-årsåldern, som såg klart normal och vettig ut, det vill säga som jag (dock alltså något äldre och dessutom gift - vilket i och för sig inte alls är någon garanti för vettighet), skulle till Stockholm. De andra kring bordet kom därför fram till att hon skulle sitta på fönsterplatsen och mannen vid gången. Hon protesterade dock högljutt.
- Men Stockholm kommer ju före Uppsala!
Folk tittade än en gång intresserat upp från sina tidningar och böcker. Någon upplyste kvinnan om att tåget visst skulle passera Uppsala på vägen till Stockholm. Hon slog då snabbt bort det hela:
- Jaha. Ja, det är inte så ofta jag åker norrut.
