Tågvärden var en tämligen stel och surmulen kvinna som inte verkade vilja prata mer än nödvändigt med resenärerna. Hon tog emot min biljett och klottrade de vanliga kråkorna på den (varför är det så ont om hålslag på tågen nuförtiden?). När hon lämnade tillbaka den sa hon helt kort:
- Stockholm.
Ingenting i betoningen eller intonationen avslöjade att uttalandet var något annat än ett sakligt konstaterande. Jag skulle till Stockholm, ja. Helt korrekt. Jag tog min biljett, stoppade den i fickan och skulle inte ha tänkt mer på saken om det inte hade varit för att kvinnan tittade liksom lite frågande på mig innan hon fortsatte vidare i vagnen.
Jag roade mig som vanligt med att titta på när alla mina medpassagerares biljetter gicks igenom. Efter några kontrollerade biljetter till insåg jag att det där "Stockholm" inte betydde "du ska till Stockholm, du", utan snarare var en fråga, antingen "och det är Stockholm som är din slutdestination?" eller vad hon väl egentligen ville veta "ska du byta till något annat tåg i Stockholm?". Hon ställde nämligen varianter av denna fråga till de flesta, men inte någon gång använde hon något av orden byta eller byte. Kanske hade hon någon personlig aversion mot just de orden. Lite besvärligt om man jobbar på tåg kanske, tänkte jag. Och det dröjde inte länge innan det uppstod en situation som gav exempel på detta.
Hon kom snart fram till ett par medelålders kvinnor som liksom många andra som åker till Stockholm över helgen verkade vara på ett glatt och lättsamt humör. Antagligen reste de iväg tillsammans för att roa sig, shoppa lite, kanske gå på musikal och sådant där som man gör en hösthelg i storstan.
Tågvärden tog deras biljetter, kontrollerade dem, klottrade lite, tittade för säkerhets skull en gång till och lämnade tillbaka dem. Fortfarande helt tonlöst sa hon:
- Det är inget vidare i Stockholm.
På klassiskt filmmanér blev det omedelbart knäpptyst bland passagerarna i vagnen. Allas blickar vändes intresserat mot tågvärden och de andra två kvinnorna. De senare stirrade oförstående på tågvärden, och innan denna hade hunnit uppfatta missförståndet svarade en av kvinnorna fundersamt:
- Nej, vi kanske borde ha stannat i Falun i alla fall.
