måndag 8 februari 2010

Underbara dagar och mindre underbara grannar

Det var en så bra dag, trots att det var måndag och jag var tvungen att gå upp tidigt, trött. Men kollektivtrafiken visade sig från sin snällaste sida och gjorde mina resor rekordsnabba, jag var på ett trevligt seminarium på förmiddagen, fick kunskaper och utmaningar i lagom doser, pratade med folk och kände mig stimulerad.

På eftermiddagen tog jag en promenad, fortfarande på utmärkt humör, full med idéer och filande på formuleringar. Jag passerade en man som höll på att packa ur hund och barn ur bilen och rakt ut i gatan, och som ilsket mumlade "men kör då" efter en kvinna som hänsynsfullt och försiktigt körde förbi på den trånga, moddiga vägen. Jag föreställde mig hur jag frågade honom om han skulle vara mindre irriterad på henne om hon körde snabbt och råkade mosa hans barn, hund eller honom själv i farten. Eller bara slet loss hans bildörr. Skulle inte tro det, tänkte jag och traskade muntert vidare och bestämde mig för att glömma det hela. (För bloggar man om sådant kastar man alltid sten i glashus.)

Så kom jag hem igen och fick för mig att gå ner i källaren och titta till mitt förråd. Jag önskar att jag inte hade gjort det just idag. Det såg nämligen inte ut som jag hade lämnat det.

Ni kanske minns att vi här i huset tvingas dela yttepytteförråd med en granne. Eftersom jag bor längst upp i hörnet av huset delar jag dessutom med en helt främmande person i grannhuset. Det här är en helt vansinnig lösning, tycker jag. Jag vet att jag nu generaliserar, men det tänker jag tillåta mig just nu. För jag är rätt säker på att jag inte är helt ute och cyklar när jag påstår att folk som har många grannar de inte känner är tämligen ovilliga att ta ansvar för gemensamma utrymmen och liknande. Och studenter är ännu värre. Skräp lämnas var som helst, eftersom ingen ju vet vems det är, och ingen bryr sig om att felanmäla saker, för det är väl någon annans problem och så vidare.

I gemensamma förråd kan man i enlighet med detta också lämna en otrolig massa skit utan att någon upptäcker det. Speciellt när det inte är uppenbart vilken del av det gemensamma förrådet som hör till vilken lägenhet. När jag flyttade in var det dock i stort sett tomt i den ena halvan, så jag drog den djärva slutsatsen att den var min. Därefter dök någon upp och började flytta över saker från sin del till min, men efter lite anonymt tjafsande fram och tillbaka ett tag blev det bra.

Sedan dess har det varit lugnt. Det jag hade i mitt förråd var den eländiga fulsängen som tillhör hyresvärden, en demonterad och inplastad tv-bänk och några flyttkartonger.

Idag var mina grejer överflyttade till den andra halvan av förrådet, den som jag är rätt säker på inte hör till min lägenhet. Där stod dessutom fortfarande kvar en massa möbeldelar som funnits där hela tiden och som definitivt inte hör till mig eller mitt. Däremot saknades nu fulsängens botten och troligen minst ett par av mina flyttlådor. I "min" halva stod ett par av hyresvärdens bokhyllor.

Det värsta är nog att jag nu får ännu mer grund för mina ofördelaktiga uttalanden om studenter som grannar. Dessutom är det ju jobbigt också. Att det står ett väldigt osvenskt namn på postfacket med samma nummer som på den andra halvan av det delade förrådet gör att jag inte ens tänker försöka prata direkt med denna förrådsgranne, men jag tror inte att jag hade gjort det annars heller. Det här måste givetvis hyresvärden fixa. Det är de som har hittat på att förråden ska delas och som dessutom inte tydligt har märkt ut vilken del av förrådet som är vems.

Jag vill då verkligen inte ställas till svars för att en massa möbler som det betalas hyra för försvinner och ännu mindre betala ersättning för världens fulaste säng. Men jag vill inte heller behöva ha ytterligare besvär för att någon idiot har förstört för mig. Åh, vad jag avskyr sådant här!

Ni får ursäkta att det här blev långt och tråkigt nu, men jag måste ju härja av mig någonstans innan jag kontaktar hyresvärden.

Suck. Det var ju en så bra dag.

Andas! Så, nu förtränger jag det där åtminstone till i morgon, för nu var det tänkt att jag skulle ha en toppenkväll också, och det ska inte någon hyresvärd eller egoistisk granne få ta ifrån mig. Ha!