Har stadsmänniskor blivit av med sin överlevnadsinstinkt? Man tror att den borde anpassas efter omgivning och förutsättningar, men jag undrar ofta när jag är ute och cyklar.
Folk kliver bara rakt ut på cykelbana eller gata, ofta med ryggen åt den närmaste trafiken och utan att vrida det allra minsta på huvudet, så att de verkligen inte har en möjlighet att se om det kommer någon cykel, eller varför inte något betydligt större och farligare, bakom dem. Och när de någon gång, givetvis i sista sekunden, ser sig om, signalerar hela deras kroppsspråk total överraskning. "Nämen, kommer det en cykel? På cykelbanan?!"
Litar de så fullkomligt på att jag inte kommer att köra på dem? Det skulle inte jag göra. Jag litar inte på någon i trafiken, allra minst mig själv. Men så har jag inte bott här så länge heller. Jag är en sådan där lantis som fortfarande betraktar framrusande fordon som en fara.
