torsdag 26 maj 2011

Ur flyttdagboken, del 3

Här finns del 1 och del 2.

Söndag 1 maj

Vi vaknade tidigt och blev bjudna på frukost av våra generösa värdar. Jag hade varit inställd på att kasta mig iväg och ta itu med allt direkt, men det här var så mycket bättre, inte minst som sedan mannen i familjen följde med Mario och mig tillbaka till vår lägenhet. Flyttbilen stod kvar orörd och vi kunde hjälpas åt att bära upp flyttlasset. Än en gång gick det snabbt och lätt med fin hjälp. Sedan kom resten av värdfamiljen med lite uppiggande förmiddagsfika innan vi var tvungna att ge oss av för att återlämna bilen i tid. Det gick helt utan problem, och därefter ägnade Mario och jag större delen av dagen åt att flyttstäda mitt studentrum (där jag hittade ytterligare flera saker som jag missat att ta med i flytten, så jag började förstå hur stressad jag var). Trots att det inte var överdrivet mycket att göra tog det en evinnerlig tid, tyckte jag, som hade väntat mig högst en halvdag där innan vi kunde åka hem för att fixa i den nya lägenheten. Det blev till att ha picknick i det tomma rummet, vilket faktiskt var oväntat mysigt.

När vi äntligen började bli klara var det så där stressigt igen, och vi var rädda att inte hinna fram innan portkoden slutade fungera, men eftersom det nu var allra sista kollen i rummet ville jag inte stressa iväg, utan tog den tid jag behövde. Så lämnade jag nycklarna i hyresvärdens postlåda och vi kunde till slut åka HEM. Vi kom in i huset utan problem, grävde fram det absolut mest nödvändiga och installerade oss sedan på vår nya lyxluftmadrass i köket. Det kändes helt okej.


Måndag 2 maj

Jag diskade och diskade (upptäckte, efter att händerna redan fallit i bitar, att det faktiskt finns diskhandskar som fungerar!), men varken orkade eller vågade packa upp så mycket annat än köksgrejer. Fortfarande inte ett ord från nya hyresvärden om någon golvslipning.


Tisdag 3 maj

Innan vi ens hunnit upp på morgonen ringde det på dörren och en golvsliparkille kom och meddelade att det var dags. När han fick veta att vi inte fått veta det han visste visade han stort medlidande med oss, och lät oss få tid att bära undan allt från de tre rum som skulle åtgärdas (det vill säga nästan hela lägenheten, men tack och lov hade vi ju knappt några möbler och fortfarande en hel del på fryshuset, så allt vi hade rymdes i kök, klädkammare och förråd). Medan Mario sedan var på jobbet blev golven som nya.

Dessutom felanmälde jag att vi inte fått några portnycklar. Fastighetsvärden ringde snart upp och förklarade att den nyckel vi skulle ha fått hade nu golvgubbarna (varför de nu skulle behöva komma in på sen kvällstid, kan man ju undra), och han bad om ursäkt för att han missat att informera om portkoden. Jag undrade om det verkligen var meningen att vi bara skulle få en portnyckel (som även går till cykelrummet) att dela på, men då visade det sig att vi visst kunde få en till, och den skulle han komma upp med direkt.

Jag kände inte för att klaga och vara negativ när han nu var snabb och rättade till felen, så jag var bara tacksam och glad. Men jag passade på att fråga honom om allt annat medan jag ändå hade honom på tråden, så tack vare det hade jag en timme senare fått en ny hatthylla uppsatt och ett par andra småsaker fixade. Kanske var det någon form av kompensation för hans tidigare blunder, men jag var minst sagt nöjd.


Onsdag 4 maj

Lyckades få en av sovrumsdörrarna att gå i baklås när jag skulle testa nycklar (med dörren stängd, dumt nog, antagligen delvis för att vi fortfarande inte hade börjat beträda det nylackade golvet).

Kom för första gången sedan flytten att tänka på möblerna som var kvar på fryshuset, och drabbades av den gamla vanliga rädslan för sängen. Även om jag skulle lita på att alla vägglöss och deras ägg dog i frysen så ville jag inte ha tillbaka en säng med vägglöss i -- döda eller ej. Ångrade att jag låtit mig övertalas.


Torsdag 5/5

Blev tvungen att göra en ny serviceanmälan på grund av den låsta dörren. Men även snickaren som kom den här gången var snabb och trevlig, så det var inte så farligt. Dessutom var ju rummet tomt och vi hade så många fler att det knappt märktes att ett saknades ett tag.


Fredag 6/5

Undersökte tvättstugan och blev nöjd. Möjlighet att tvätta upp till nio maskiner under ett tvättpass, stora och bra torkrum och trevliga och hjälpsamma grannar att fråga om saker gjorde att det verkade lovande. Började beta av från högen av säckar vi slängt in i den ena klädkammaren.


Lördag 7/5

Äntligen dags för besök på stora möbelvaruhuset! Det borde ha varit jätteroligt, när jag nu för första gången på ett par år faktiskt skulle få anledning att köpa saker, men en tilltagande och oförklarlig magkramp gjorde att jag blev tvungen att provsitta nästan varenda möbel i varuhuset och mot slutet inte längre orkade fatta några beslut. Men vi tog oss igenom alltihop, hämtade ut våra platta paket och beställde hemkörning, släpade oss hem och sedan låg jag och kved på luftmadrassen i ett antal timmar innan nattsömnen slutligen räddade mig.


Söndag 8/5

Mådde mycket bättre, vilket var tur, då vi mitt på dagen fick hem vår möbelleverans och på nytt fick bära en massa upp för trapporna. Sedan byggde vi bokhyllor i våra respektive arbetsrum.


Måndag 9/5

Hämtade ännu en hyrlastbil redan vid 6:30 på morgonen. Den här var dessutom större än de tidigare jag kört, då vi bokat sent och det inte fanns några mindre kvar. Men förutom lite felkörningar i morgonrusningen gick det finfint att åka till fryshuset och hämta våra saker. Vi slet som djur med att (utan frukost i magarna) bära upp sängarna och alla tunga boklådor (varav mer än hälften ju var tänkta att slängas, som ni minns) till lägenheten innan Mario kunde åka till jobbet. Sedan stod allt och doftade fryshuskryddor i vardagsrummet. Jag passade på att ställa ut några av möblerna att torka i solen på balkongen, men med tanke på den behandling de som skulle ha kasserats hade fått utstå kändes det i vissa fall inte som så mycket att rädda.


Och så vidare.

Jag har fortsatt diska, packa upp i mycket maklig takt, städa lite här och var och förvånats om och om igen över hur annorlunda den här flytten varit jämfört med andra. I vanliga fall brukar jag kunna vara så gott som helt i ordning med mitt nya hem efter ett par dagar, men här har jag efter en månad fortfarande inte packat upp allt. Trots det har jag nog ingenstans känt mig hemma så snabbt som jag gjorde här. Redan efter ett par dagar, medan vi hade allt i köket, inte ens hade städat det grisiga badrummet och inte hade tillgång till några personliga ägodelar alls, kände jag mig rätt nöjd och lycklig med känslan av hem.

Dock har jag gått långa omvägar runt grejerna från fryshuset innan jag klarat att ta hand om dem. Och vi sov kvar på luftmadrassen i köket ända till förra veckan. Då kom Mario en dag hem från jobbet, där han sade att de retade honom för att han sov i köket, och ville plötsligt få lite mer ordning, så då tvingades jag till sist ta itu med min avsky för den gamla lussängen. Vi dammsög den (jag hittade två döda vägglöss i den) och bar in den i sovrummet. Att gå och lägga sig den kvällen var inte lätt, kan jag säga. Men precis som jag anade tog det bara några nätter innan jag nästan helt har slutat tänka på vad som varit.

Det är fortfarande inte på långa vägar färdiguppackat och inrett i lägenheten, och vi har knappt några möbler som går att sitta på, vilket kan vara lite problematiskt, men det är ett fungerande hem och rummen börjar åtminstone ta form. Vi får se vad vi lyckas åstadkomma tills vi får en massa besök nästa vecka.