Av någon anledning är det höst jag tänker på om jag ska föreställa mig en typisk lördag. Främst tänker jag på gråa, ruggiga dagar när alla håller sig inomhus.
Den första bilden är från min barndom. Eller tonårstid. Jag inbillar mig i alla fall att lördagarna var sig lika under hela min uppväxt. Pappa står och stryker skjortor och lyssnar på Bruce Springsteen eller Leonard Cohen medan mamma är lite överallt i huset och gör saker som att duscha krukväxter (jag känner tydligt hur det doftar jord i badrummet). Var brorsan håller hus i denna bild vet jag inte. Kanske beror det på att han gick från att inte finnas alls till att vara en rastlös tonåring under den här bildens exponeringstid. Vad gjorde jag själv? Lekte med dockskåpsdockor? Ritade, skrev och pysslade ihop komplicerade historier med tillhörande kartor och släktträd? Pluggade franska och fysik? Förberedde veckans temakväll med kompisgänget?
Den andra bilden är från tiden när lördagar inte skilde sig mycket från vardagar. Jag har här kommit till insikt om att man bestämmer en massa saker själv när man är vuxen. Som när man ska gå och lägga sig. Då kan man ju vara uppe lika länge varje kväll. Eller inte. Men lördagarna präglas ändå av sen uppstigning, en tur till Ikea med Motor-Ola, snabbmatslunch och en eller ett par filmer som avrundning. Aldrig något jobbigt här heller. Men visst sjutton är det höst och grått ruskväder!
Kanske är det därför det känns som lördag redan på fredagen, nu när solen vägrar visa sig och jag inte har några ärenden utomhus, så att jag troligen kommer att stanna inne hela dagen. Men däremot är det absolut nog med slappande och dagdrömmerier för idag. Hoppas jag.
