Jag vet inte riktigt varför jag igår fick för mig att gå ut och leta rätt på hösten. Det var väl en tanke som slog mig att här inne bland alla hus och gatstenar ser jag inte mycket alls av årstidsväxlingarna. Mer än i allén på Vasagatan då. Där finns nu en massa löv på marken, även om träden fortfarande ser skapligt somriga ut.Tittar man efter så finns det ju faktiskt ganska mycket träd i Göteborg, även så här mitt inne i stan. Det gäller väl bara att lyfta blicken från asfalten då och då. Men som sagt vet jag inte riktigt varför jag skulle behöva leta efter hösten om jag nu inte märker av den som det är.
Arton grader varmt på eftermiddagen påminner inte direkt om höst, men sommar är det i alla fall inte längre. Jag insåg det en dag och kom på mig med att sakna den. Det tror jag aldrig att jag har gjort ordentligt förut. Alltså, jag har väl säkert saknat saker jag gjort under sommaren, platser jag varit på, ledighet och sådant, men jag brukar vara så uppfylld av höstglädje att jag nog bara inte reflekterat över detta tidigare. Förresten har jag nog inte värderat sommaren lika högt förr om åren heller. Då menar jag alltså själva årstiden, värmen eller förväntningarna på värme, inte aktiviteterna.
Jag ska förstås gilla hösten i år också, för jag tycker faktiskt om alla årstider. Fast kanske är det nu ändå främst aktiviteterna jag ser fram emot. Fullt på schemat, veckorutiner med nya vänner, en massa nytt att lära, cyklande i mörker och innesittande på kvällarna. Kan det bli så bakvänt? Och betyder det att jag inte kommer att få mina vanliga höstkänslor? Jag hoppas verkligen inte det.Att det är höstdagjämning idag behöver man ju förresten inte tänka på.
