Ösregn. Grått och mörkt. Konstant smällande utanför huset. Flyttlådekaos. Stress. För lite tid kvar att bara vara med Mario. En granne ovanpå som bestämmer sig för att "städa lite" på sin balkong och därmed spola ner all världens återstående duvskit på vår balkong, inklusive matta, väggar och fönster. ("Oj då.")
Himla nyår att sedan komma och störa mitt i allt, ta tid och orsaka ännu mer planering och arbete!
Men det är säkert bra att hinna bli riktigt lack på det gamla året precis så här på sluttampen, så känns kanske morgondagen och allt det nya desto roligare sedan?
Gott nytt år!
måndag 31 december 2012
söndag 30 december 2012
Flyttar för att leva längre?
Läser i tidningen någon underligt vinklad artikel om att den som flyttar långt lever längre. (De hade i alla fall fått med den troliga kopplingen till högre utbildning -> högre inkomst -> genomsnittligt längre liv, så ja, kanske det då.)
Jag har förresten tänkt på det här. Hur det hela tiden absolut inte blir som jag tror att jag ska göra med mitt liv. Och hur jag ständigt flyttar allt längre söderut, trots att det går tvärt emot vad jag sagt och tänkt och tyckt. Hur jag, när de flesta andra i min generation återvänder till sina hemtrakter eller åtminstone funderar på det, bara drar vidare allt längre hemifrån.
Är det måhända därför livet förlängs av långflyttar? Det kanske bara ger en mer tid och fler chanser till att slutligen flytta hem igen?
I vilket fall som helst är jag övertygad om att det är bra att se något mer än bara sin hembygd under sitt liv.
Jag har förresten tänkt på det här. Hur det hela tiden absolut inte blir som jag tror att jag ska göra med mitt liv. Och hur jag ständigt flyttar allt längre söderut, trots att det går tvärt emot vad jag sagt och tänkt och tyckt. Hur jag, när de flesta andra i min generation återvänder till sina hemtrakter eller åtminstone funderar på det, bara drar vidare allt längre hemifrån.
Är det måhända därför livet förlängs av långflyttar? Det kanske bara ger en mer tid och fler chanser till att slutligen flytta hem igen?
I vilket fall som helst är jag övertygad om att det är bra att se något mer än bara sin hembygd under sitt liv.
fredag 28 december 2012
Året 2012
Jag dansade dansmatta, klippte av det långa håret, såg på Star Trek i alla upptänkliga varianter, hade duvor på balkongen, drev upp en ny avokadokompis, minskade drastiskt köttintaget, konstruerade korsord, köpte inte en enda glass ute, tittade på OS, blev anställd, slutade vara företagare, började veckopendla, bytte relationsstatus, ändrade dygnsrytm, turistade i Lund, träffade många roliga nya människor, började borsta håret igen, fick lägenhetskontrakt, tog ut mina första semesterdagar, återuppväckte än en gång bloggen och tog en mycket lång virkpaus.
Kort utbrott i förbifarten
Men! Ge tusan i att skjuta (fyrverkerier) (mellan husen) (hela tiden)!
Jag blir galen (och döv).
Jag blir galen (och döv).
torsdag 27 december 2012
Urg
Fy tusan.
Nej, jag tänkte inte skriva ett långt och dravligt gnällinlägg, men det beror enbart på att jag inte tror att jag orkar.
För efter sömnlös natt och tidig uppstigning tillbringade jag halva dagen med att försöka sova mitt bland snoriga och febergriniga småbarnsfamiljer (okej, det kanske bara var barnen som gnällde, men föräldrarna stod ändå för en del av snorandet), och när jag väl kom hem var det verkligen inte min dag med tekniken. Allt som bara kan strula med denna ändlösa administration i samband med flytt och annat gör just det.
Allt! Nätverksanslutningar, e-legitimation, webbplatser fyllda med omöjliga formulär och error, error, error, en internetbank som ligger nere precis som det för en gångs skull är absolut toppenbråttom, en telefon som inte ens försöker koppla samtalen ... Ingenting får tydligen gå så enkelt som det i teorin borde göra. I kombination med hundra tusen helgdagar, då all support är långt borta, är det en dålig tid att försöka vara så här duktig och få en massa gjort (men jag är ju också ledig och vill förstås passa på att fixa det som bör gå att uträtta på distans!).
Inte heller njutningen i att komma hem från trängseln i trafiken till en underbart stor och folktom lägenhet varade särskilt länge, för det var lika tomt i kylskåp och skafferi, så det var bara att ge sig ut i mellandagsgalenskapen igen. Och på vägen kryssa mellan ligistungarna på gården, som väl kommer att ägna den kommande veckan åt att sporadiskt skrämma ihjäl folk med sina raketattacker.
Men, under över alla under, att handla mat och betala med kort gick helt problemfritt! Så det finns väl ingen anledning att vara gnällig. Och nu kan jag dessutom kura ihop i min håla och vara introvert och alldeles tyst resten av kvällen. Härligt!
Nej, jag tänkte inte skriva ett långt och dravligt gnällinlägg, men det beror enbart på att jag inte tror att jag orkar.
För efter sömnlös natt och tidig uppstigning tillbringade jag halva dagen med att försöka sova mitt bland snoriga och febergriniga småbarnsfamiljer (okej, det kanske bara var barnen som gnällde, men föräldrarna stod ändå för en del av snorandet), och när jag väl kom hem var det verkligen inte min dag med tekniken. Allt som bara kan strula med denna ändlösa administration i samband med flytt och annat gör just det.
Allt! Nätverksanslutningar, e-legitimation, webbplatser fyllda med omöjliga formulär och error, error, error, en internetbank som ligger nere precis som det för en gångs skull är absolut toppenbråttom, en telefon som inte ens försöker koppla samtalen ... Ingenting får tydligen gå så enkelt som det i teorin borde göra. I kombination med hundra tusen helgdagar, då all support är långt borta, är det en dålig tid att försöka vara så här duktig och få en massa gjort (men jag är ju också ledig och vill förstås passa på att fixa det som bör gå att uträtta på distans!).
Inte heller njutningen i att komma hem från trängseln i trafiken till en underbart stor och folktom lägenhet varade särskilt länge, för det var lika tomt i kylskåp och skafferi, så det var bara att ge sig ut i mellandagsgalenskapen igen. Och på vägen kryssa mellan ligistungarna på gården, som väl kommer att ägna den kommande veckan åt att sporadiskt skrämma ihjäl folk med sina raketattacker.
Men, under över alla under, att handla mat och betala med kort gick helt problemfritt! Så det finns väl ingen anledning att vara gnällig. Och nu kan jag dessutom kura ihop i min håla och vara introvert och alldeles tyst resten av kvällen. Härligt!
onsdag 26 december 2012
Hemvändare united
Och så, trots att det nu blev fler dagar än vanligt för julslappande här, blir det ändå liksom lite stressigt vid tanken på att det nästan är dags att återvända till allt packande och grejande. Men eftersom jag känner mig bättre än jag gör själv (joho, det är visst möjligt och jag har inte skrivit fel) fick det ändå bli lite mer av social aktivitet idag, med folk som var så gamla bekanta att jag egentligen inte kände dem ens på den tiden då det begav sig. Det struntade vi nu i och hade det trevligt och bowlade och hade oss. Bra gick det också, bowlandet, även om allt ju är relativt.
tisdag 25 december 2012
Normal hurtighet i form av juldagspromenad
Ingen vistelse i Falun känns riktigt komplett om jag inte får se sjön (det vill säga Runn, för ska en vara noga finns det ju flera stycken att beskåda här), och tack och lov blev det av även denna gång. Jag fick dessutom trevligt långpromenadsällskap av Pinglan, och vi travade runt i områdena där vi lekt, cyklat, haft skolutflykter och promenerat tillsammans med olika hög frekvens sedan 80-talet.
Vi gav oss ut bland skridsko- och skidåkare på isen och hann just kommentera att Falun är en rätt sportig stad, när vi mötte vår gamla (fast ändå inte så gamla) fritidspedagog, som råkar vara en av de personer som stans befolkning har att tacka för många av möjligheterna till just detta fritidssportande i vår vackra natur.
Och medan vi pratade med honom påmindes vi om att detta ju är det bästa med att vara här, att här har vi väl ändå allt: den lilla trygga stan där det alltid finns någon bekant kvar att springa på, samtidigt en viss framåtanda och lagom upplyftande förändringar här och var, de välkända kvarteren och gatorna, den varierade naturen, aktiviteterna, minnena ...
Bra promenad, mycket bra.
Vi gav oss ut bland skridsko- och skidåkare på isen och hann just kommentera att Falun är en rätt sportig stad, när vi mötte vår gamla (fast ändå inte så gamla) fritidspedagog, som råkar vara en av de personer som stans befolkning har att tacka för många av möjligheterna till just detta fritidssportande i vår vackra natur.
Och medan vi pratade med honom påmindes vi om att detta ju är det bästa med att vara här, att här har vi väl ändå allt: den lilla trygga stan där det alltid finns någon bekant kvar att springa på, samtidigt en viss framåtanda och lagom upplyftande förändringar här och var, de välkända kvarteren och gatorna, den varierade naturen, aktiviteterna, minnena ...
Bra promenad, mycket bra.
 |
| Till synes högklassig långfärdsskridskois. |
måndag 24 december 2012
söndag 23 december 2012
Några ord på vägen
Så här dagen före den stora högtiden för utdelandet av onödiga prylar passar det ju bra att jag tömde kameran och hittade en bild tagen under veckans utrensningar.
 |
| Gissa en gång vad jag gjorde med denna lilla klämmiga presentbok! |
Sitter och sitter
Att vakna sist i familjen påminner starkt om att sitta på ett rejält försenat tåg, eftersom en får vänta på sin tur och låta andra gå före med både det ena och det andra så att en bara halkar allt längre efter tidtabellen tills det antingen står mellan att ge upp eller acceptera att mest sitta och vänta ut jordens gång ...
Å andra sidan är alternativet att tvinga sig upp flera timmar tidigare (och ta dagens första avgång?) för att vara först på spåret, och vilken människa med förnuftet i behåll gör det på semestern?
Och inte har julhelgen ens börjat idag heller, trots att det redan skulle kunna vara juldagen. Så allt sammantaget är det som gjort för att bara vara extremt ledig, flyta med strömmen och inte göra något utöver vad som råkar komma i ens väg.
Å andra sidan är alternativet att tvinga sig upp flera timmar tidigare (och ta dagens första avgång?) för att vara först på spåret, och vilken människa med förnuftet i behåll gör det på semestern?
Och inte har julhelgen ens börjat idag heller, trots att det redan skulle kunna vara juldagen. Så allt sammantaget är det som gjort för att bara vara extremt ledig, flyta med strömmen och inte göra något utöver vad som råkar komma i ens väg.
lördag 22 december 2012
fredag 21 december 2012
Adventsmys nu då?
Gjorde som så många andra på jobbet (det gäller ju att smälta in) och såg till att få håret klippt före jul. Sedan fixade jag det sista fixandet som behövde fixas och plötsligt har jag inga måsten eller tider att passa på flera dagar!
Det slår mig då att jag har goda förutsättningar för att hinna skriva julklappsrim och ägna mig åt andra kreativa pysslor, men egentligen, så vansinnigt skönt att ha två hela lediga dagar av familjehelg redan före julens början!
Är det nu det är dags för det där adventsmyset jag har laddat för så länge?
Det slår mig då att jag har goda förutsättningar för att hinna skriva julklappsrim och ägna mig åt andra kreativa pysslor, men egentligen, så vansinnigt skönt att ha två hela lediga dagar av familjehelg redan före julens början!
Är det nu det är dags för det där adventsmyset jag har laddat för så länge?
torsdag 20 december 2012
Nästa hemma
Det är så mycket på gång just nu att det kändes helt overkligt att plötsligt kliva av tåget i Falun. Om det nu egentligen är så plötsligt när en suttit på samma plats hela eftermiddagen och bara väntat på att vara framme.
Men jag måste bara passa på att säga, så länge det varar, hur underbart det kan vara att resa med Tågab! Bara det att se destinationen "Falun" direkt när en kommer till Centralen i Göteborg är ju något att fälla en lyckotår över. Inga försenade tåg från Stockholm att oroas över, inga iskalla timmar i väntrum i Örebro eller Hallsberg och jag vet inte om det har med tågbolaget att göra, men idag fanns det inte ens några medresenärer att störas av på tåget. När vi tagit oss igenom Västergötland klev det inte ens på fler, utan alla satt bara tysta resten av resan. I timmar!
Och jag var fortfarande glatt nostalgisk över 1900-talskänslan i vagnen. Visst fick jag träsmak efter alla dessa timmar i samma stol, men i ett modernare tågsäte hade det nog faktiskt varit ännu värre.
Fast det var hur som helst enormt skönt att komma fram och få sträcka på benen och dessutom njuta av den friska, kalla luften ute. Och som naturen hade julpyntat sig inför min ankomst! Tjock, glittrande snö på mark och tak, dekorativa istappar i långa rader och frostklädda träd. Som gjort för jul!
Så nu inleds fas två av julsemestern. Nu ska jag också försöka njuta av ledighet om jag bara får för alla omständigheter. Jag har förresten redan börjat. Sen kvällspromenad i snöig sagovärld och lätt snöfall tillsammans med mamma blev det, och så tyst, tryggt och fantastiskt välbehövligt det var på alla sätt!
Men jag måste bara passa på att säga, så länge det varar, hur underbart det kan vara att resa med Tågab! Bara det att se destinationen "Falun" direkt när en kommer till Centralen i Göteborg är ju något att fälla en lyckotår över. Inga försenade tåg från Stockholm att oroas över, inga iskalla timmar i väntrum i Örebro eller Hallsberg och jag vet inte om det har med tågbolaget att göra, men idag fanns det inte ens några medresenärer att störas av på tåget. När vi tagit oss igenom Västergötland klev det inte ens på fler, utan alla satt bara tysta resten av resan. I timmar!
Och jag var fortfarande glatt nostalgisk över 1900-talskänslan i vagnen. Visst fick jag träsmak efter alla dessa timmar i samma stol, men i ett modernare tågsäte hade det nog faktiskt varit ännu värre.
Fast det var hur som helst enormt skönt att komma fram och få sträcka på benen och dessutom njuta av den friska, kalla luften ute. Och som naturen hade julpyntat sig inför min ankomst! Tjock, glittrande snö på mark och tak, dekorativa istappar i långa rader och frostklädda träd. Som gjort för jul!
Så nu inleds fas två av julsemestern. Nu ska jag också försöka njuta av ledighet om jag bara får för alla omständigheter. Jag har förresten redan börjat. Sen kvällspromenad i snöig sagovärld och lätt snöfall tillsammans med mamma blev det, och så tyst, tryggt och fantastiskt välbehövligt det var på alla sätt!
Partir, c'est mourir un peu
Jag börjar visserligen vänja mig nu, jag som så länge
avskytt att resa, och nu går det rätt snabbt att sno ihop ett nätt och
lätt bagage. Och att det bara är olika varianter av "hemma" jag åker
mellan underlättar förstås också. Men det känns onekligen helt förvrängt
att aldrig vara mer än några dagar på samma ställe.
Så vansinnigt rastlös och rotlös är jag faktiskt inte. Det kommer att kännas extra hårt att flytta till ett nytt (förhoppningsvis) "hemma" när jag bara veckorna dessförinnan måste åka ifrån tre stycken "hemma", där jag har människor omkring mig som jag nog inte kommer att hinna tröttna tillräckligt på under denna kringflackande julsemester.
Men sedan ska jag vara stilla. Och ensam. Det är ju det jag alltid längtat efter tidigare, eller?
Så vansinnigt rastlös och rotlös är jag faktiskt inte. Det kommer att kännas extra hårt att flytta till ett nytt (förhoppningsvis) "hemma" när jag bara veckorna dessförinnan måste åka ifrån tre stycken "hemma", där jag har människor omkring mig som jag nog inte kommer att hinna tröttna tillräckligt på under denna kringflackande julsemester.
Men sedan ska jag vara stilla. Och ensam. Det är ju det jag alltid längtat efter tidigare, eller?
onsdag 19 december 2012
Packningsgalenskap
Jag tänker att det är lika bra att packa på så mycket jag bara kan, eftersom jag vet att saker och ting alltid tar längre tid än jag räknat med åtminstone i någon fas, i synnerhet på slutet när allt är kaos och bråttombråttom.
Sedan tänker jag att jaja, det är ju inte mycket att packa, så det kommer nog att vara lugnt. Men det gör väl inget om jag får vara ledig men utan det mesta de sista dagarna hemma eftersom jag nästan aldrig har tillgång till några av mina grejer ändå numera. Och i så fall får vi tid att ta igen myskvällarna vi missade nu. (Mitt i ett lådkaos, ja. Suck.)
Sedan får jag panik över att en hel kväll och en halv förmiddag går åt till helt "oplanerad" administration (det vill säga jag har ju räknat med att klara av den, bara inte tagit med den i tidsplanen).
Sedan packar jag järnet ett par timmar igen och känner mig duktig. "Jag har ju redan fått undan säkert hälften, och sedan har jag dubbelt så mycket tid den sista veckan här som jag hade nu."
Sedan blir jag galen på att det kan vara så mycket böcker och pärmar kvar ändå! (Sanningen är väl egentligen att dessa lådor utgör en stor andel av mitt flyttlass fortfarande, men i absolut mängd är det nog inte värre än för de flesta med akademiskt förflutet. Fast eftersom lådor med böcker, pärmar och porslin är de jobbigaste att flytta, och jag främst äger böcker, pärmar och porslin är det lätt att inse att de märks rätt bra under bärandet. Och att det är svårt att blanda ut med annat i de tyngsta lådorna.)
Sedan ... går jag nog och lägger mig och hoppas att min överarbetade hjärna har lust att ta lite semester med mig.
Sedan tänker jag att jaja, det är ju inte mycket att packa, så det kommer nog att vara lugnt. Men det gör väl inget om jag får vara ledig men utan det mesta de sista dagarna hemma eftersom jag nästan aldrig har tillgång till några av mina grejer ändå numera. Och i så fall får vi tid att ta igen myskvällarna vi missade nu. (Mitt i ett lådkaos, ja. Suck.)
Sedan får jag panik över att en hel kväll och en halv förmiddag går åt till helt "oplanerad" administration (det vill säga jag har ju räknat med att klara av den, bara inte tagit med den i tidsplanen).
Sedan packar jag järnet ett par timmar igen och känner mig duktig. "Jag har ju redan fått undan säkert hälften, och sedan har jag dubbelt så mycket tid den sista veckan här som jag hade nu."
Sedan blir jag galen på att det kan vara så mycket böcker och pärmar kvar ändå! (Sanningen är väl egentligen att dessa lådor utgör en stor andel av mitt flyttlass fortfarande, men i absolut mängd är det nog inte värre än för de flesta med akademiskt förflutet. Fast eftersom lådor med böcker, pärmar och porslin är de jobbigaste att flytta, och jag främst äger böcker, pärmar och porslin är det lätt att inse att de märks rätt bra under bärandet. Och att det är svårt att blanda ut med annat i de tyngsta lådorna.)
Sedan ... går jag nog och lägger mig och hoppas att min överarbetade hjärna har lust att ta lite semester med mig.
Köphysteri?
December och januari blir dyra månader. Då syftar jag inte på julklappar, resor och nötter, även om det väl blir en del av sådant också.
Nej, nej, jag satsar i stället på tredubbel hyra, diverse nytecknade avtal och en del andra extrautgifter i samband med flytt. I den nya bostaden ska jag väl sedan fylla på med livsmedel (inklusive alla basvaror) och förbrukningsvaror, städgrejer och kanske till och med en och annan möbel och lampa, bara för att känna att det var någon nytta med alla dessa timmar som gått åt till att välja elleverantör, hemförsäkring och allt vad det nu är som ska väljas och administreras i dessa tider.
Sedan finns det ändå folk som fortfarande tycker att jag ska unna mig något till jul! Tja, idag köpte jag handkräm, pakettejp och två rullar sopsäckar. (Kände mig lite lagom skum ett tag där.) Det ni!
Nej, nej, jag satsar i stället på tredubbel hyra, diverse nytecknade avtal och en del andra extrautgifter i samband med flytt. I den nya bostaden ska jag väl sedan fylla på med livsmedel (inklusive alla basvaror) och förbrukningsvaror, städgrejer och kanske till och med en och annan möbel och lampa, bara för att känna att det var någon nytta med alla dessa timmar som gått åt till att välja elleverantör, hemförsäkring och allt vad det nu är som ska väljas och administreras i dessa tider.
Sedan finns det ändå folk som fortfarande tycker att jag ska unna mig något till jul! Tja, idag köpte jag handkräm, pakettejp och två rullar sopsäckar. (Kände mig lite lagom skum ett tag där.) Det ni!
måndag 17 december 2012
Jamen, varsågod så väldigt mycket!
Jag förstår mig inte på företag som på sin hemsida skriver saker som "ring dit och dit då och då eller mejla", och som när en mejlar (en allmänt formulerad fråga) får enbart "ring dit och dit då och då" till svar. Vad sjutton!
Och när en sedan ringer svarar någon som låter som om en helst skulle ha låtit bli att höra av sig med sitt ärende över huvud taget.
Handlar det dessutom om organisationer som är beroende av folks välvilja blir det extra obegripligt att de låter någon surkart svara i telefon. Det går heller inte att förklara med eventuellt frivilligarbete, för varför jobba ideellt med något en inte är intresserad av?
Bah.
Men nu är hämtning i alla fall inbokad. Skulle de sedan ändå inte vilja ta emot mina fina saker när de kommer sammanfaller tillfället faktiskt med den månatliga containerdagen på vår gård. Så atte ...
Och när en sedan ringer svarar någon som låter som om en helst skulle ha låtit bli att höra av sig med sitt ärende över huvud taget.
Handlar det dessutom om organisationer som är beroende av folks välvilja blir det extra obegripligt att de låter någon surkart svara i telefon. Det går heller inte att förklara med eventuellt frivilligarbete, för varför jobba ideellt med något en inte är intresserad av?
Bah.
Men nu är hämtning i alla fall inbokad. Skulle de sedan ändå inte vilja ta emot mina fina saker när de kommer sammanfaller tillfället faktiskt med den månatliga containerdagen på vår gård. Så atte ...
Ordning på torpet: göra av med saker
Ursprungstanken med den här semestern var, redan innan jag fick en lägenhet att flytta till, att få tillfälle att röja och förbereda inför flytt, men den här hastigt uppkomna flytten gör också att utrensningsarbetet måste intensifieras.
Jag är nu inne i fasen då jag känner för att göra mig av med hälften av mina ägodelar (trots att jag så nyss har gått igenom denna procedur, ja). Uppenbarligen har jag haft en bra massa prylar som jag verkligen inte alls behöver.
Problemet blir då att hitta bästa sättet att bli av med det som egentligen inte skulle behöva slängas, för mycket av det jag inte vill ha är saker närmast i nyskick, och det bär mig absolut emot att bara kasta användbara grejer. Sedan förra flytten har det stått ett antal lådor med utgallrade böcker, prydnadssaker och annat krafs i förrådet i väntan på bortforsling. En tanke var att låta besökande välja ur lådorna och ta med sig vad de ville ha. Att lista allt och lägga ut på nätet var en idé som höll i ungefär fjorton sekunder, för det skulle vara alldeles för tidskrävande och förmodligen inte ens ge något tillfredsställande resultat.
Och nu börjar det bli bråttom. Jag har inte tid att sälja saker separat, fast somligt antagligen skulle kunna inbringa några slantar, och att bära iväg tunga kassar och lådor till insamlingsställen orkar jag bara inte. Nej, nu sätter jag mitt hopp till second hand-säljande organisationer som kan komma och hämta. Tidigare har problemet med denna lösning varit att jag ju aldrig är hemma och kan ta emot dem, men nu har jag i alla fall enstaka vardagar som kanske kan passa.
Mina enda finglas, som är så opraktiska och som jag nästan aldrig använt för att jag inte vågar hantera dem, har jag dock lyckats övertala Göteborgskusinen att ta. Hon samlade nämligen samma sorts glas en gång i tiden, men har vid det här laget hunnit slå sönder nästan allihop. Jag tänker att jag hellre ser att hon slår sönder mina också än att de ska stå oanvända i mitt skåp (och packas inför vareviga flytt) och ge mig olustkänslor.
Sedan skadar det ju inte att känna att jag kan ge bort saker med åtminstone något ekonomiskt värde och som kan komma någon till nytta, särskilt så här i juletider. Så nu ska jag boka tid för hämtning av grejer så att jag får lite press på mig att bli klar med utrensningsdelen av de här flyttförberedelserna.
Jag är nu inne i fasen då jag känner för att göra mig av med hälften av mina ägodelar (trots att jag så nyss har gått igenom denna procedur, ja). Uppenbarligen har jag haft en bra massa prylar som jag verkligen inte alls behöver.
Problemet blir då att hitta bästa sättet att bli av med det som egentligen inte skulle behöva slängas, för mycket av det jag inte vill ha är saker närmast i nyskick, och det bär mig absolut emot att bara kasta användbara grejer. Sedan förra flytten har det stått ett antal lådor med utgallrade böcker, prydnadssaker och annat krafs i förrådet i väntan på bortforsling. En tanke var att låta besökande välja ur lådorna och ta med sig vad de ville ha. Att lista allt och lägga ut på nätet var en idé som höll i ungefär fjorton sekunder, för det skulle vara alldeles för tidskrävande och förmodligen inte ens ge något tillfredsställande resultat.
Och nu börjar det bli bråttom. Jag har inte tid att sälja saker separat, fast somligt antagligen skulle kunna inbringa några slantar, och att bära iväg tunga kassar och lådor till insamlingsställen orkar jag bara inte. Nej, nu sätter jag mitt hopp till second hand-säljande organisationer som kan komma och hämta. Tidigare har problemet med denna lösning varit att jag ju aldrig är hemma och kan ta emot dem, men nu har jag i alla fall enstaka vardagar som kanske kan passa.
Mina enda finglas, som är så opraktiska och som jag nästan aldrig använt för att jag inte vågar hantera dem, har jag dock lyckats övertala Göteborgskusinen att ta. Hon samlade nämligen samma sorts glas en gång i tiden, men har vid det här laget hunnit slå sönder nästan allihop. Jag tänker att jag hellre ser att hon slår sönder mina också än att de ska stå oanvända i mitt skåp (och packas inför vareviga flytt) och ge mig olustkänslor.
Sedan skadar det ju inte att känna att jag kan ge bort saker med åtminstone något ekonomiskt värde och som kan komma någon till nytta, särskilt så här i juletider. Så nu ska jag boka tid för hämtning av grejer så att jag får lite press på mig att bli klar med utrensningsdelen av de här flyttförberedelserna.
söndag 16 december 2012
Uppdatering
Jag inser att om allt jag kommer att skriva här den närmaste tiden ska bli åtminstone någorlunda begripligt borde jag nog nämna något om vad som faktiskt är i görningen. I och för sig har jag en känsla av att de flesta som läser bloggen redan känner till det mesta, men sådant ska jag väl inte utgå ifrån.
Så.
Läget är ungefär som följer:
När saker händer i mitt liv kommer de slag i slag, antingen som följd av varandra eller beroende på någon outgrundlig logik som gör att mitt liv ständigt går i intervaller. Så vart tredje till femte år är det tydligen omstart.
Eller så är det på grund av hurdan jag själv är. Kanske är jag bara så här. Jag kör på så långt vägen räcker med något och sedan lämnar jag eller byter ut allt: sysselsättning, bostad, stad, bohag, vänner, partner ...
Jag vill inte att det ska vara det sistnämnda som är sant. För fem år sedan, i samband med starten på denna blogg, lovade jag nämligen mig själv att inte göra om vissa specifika "misstag" som jag tyckte mig ha gjort, och då läget på många punkter nu är synnerligen likt hösten 2007 skulle någon säkert kunna hävda att jag trots allt gått i fällan och låtit historien upprepa sig. Men så mycket är ändå helt annorlunda nu. Till exempel är det inte i första hand bort från något jag nu är på väg, för jag vill faktiskt egentligen inte direkt lämna vare sig Göteborg eller Mario och vårt fina hem. Nej, mest är jag nu på väg till något, helt enkelt för att det är oundvikligt.
Jobbet med stort J, det enda tänkbara, finns ju i Lund. Med det kommer också nya människor, platser, äventyr och erfarenheter, så det finns naturligtvis inget annat än att följa med och se vart livet tar mig denna gång. Och för stunden leder äventyret vidare mot ett nytt hem i Malmö.
Jag vet förstås ingenting om vad som kommer att hända. Ännu mer än vanligt känns det så just för att allt går så fort och jag inte vet nästan någonting om vart det är jag är på väg att flytta, men det händer i alla fall, och hur det händer är ju precis det som kommer att uppenbara sig efter hand.
Så.
Läget är ungefär som följer:
När saker händer i mitt liv kommer de slag i slag, antingen som följd av varandra eller beroende på någon outgrundlig logik som gör att mitt liv ständigt går i intervaller. Så vart tredje till femte år är det tydligen omstart.
Eller så är det på grund av hurdan jag själv är. Kanske är jag bara så här. Jag kör på så långt vägen räcker med något och sedan lämnar jag eller byter ut allt: sysselsättning, bostad, stad, bohag, vänner, partner ...
Jag vill inte att det ska vara det sistnämnda som är sant. För fem år sedan, i samband med starten på denna blogg, lovade jag nämligen mig själv att inte göra om vissa specifika "misstag" som jag tyckte mig ha gjort, och då läget på många punkter nu är synnerligen likt hösten 2007 skulle någon säkert kunna hävda att jag trots allt gått i fällan och låtit historien upprepa sig. Men så mycket är ändå helt annorlunda nu. Till exempel är det inte i första hand bort från något jag nu är på väg, för jag vill faktiskt egentligen inte direkt lämna vare sig Göteborg eller Mario och vårt fina hem. Nej, mest är jag nu på väg till något, helt enkelt för att det är oundvikligt.
Jobbet med stort J, det enda tänkbara, finns ju i Lund. Med det kommer också nya människor, platser, äventyr och erfarenheter, så det finns naturligtvis inget annat än att följa med och se vart livet tar mig denna gång. Och för stunden leder äventyret vidare mot ett nytt hem i Malmö.
Jag vet förstås ingenting om vad som kommer att hända. Ännu mer än vanligt känns det så just för att allt går så fort och jag inte vet nästan någonting om vart det är jag är på väg att flytta, men det händer i alla fall, och hur det händer är ju precis det som kommer att uppenbara sig efter hand.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)