Normal hurtighet i form av juldagspromenad

Ingen vistelse i Falun känns riktigt komplett om jag inte får se sjön (det vill säga Runn, för ska en vara noga finns det ju flera stycken att beskåda här), och tack och lov blev det av även denna gång. Jag fick dessutom trevligt långpromenadsällskap av Pinglan, och vi travade runt i områdena där vi lekt, cyklat, haft skolutflykter och promenerat tillsammans med olika hög frekvens sedan 80-talet.

Vi gav oss ut bland skridsko- och skidåkare på isen och hann just kommentera att Falun är en rätt sportig stad, när vi mötte vår gamla (fast ändå inte så gamla) fritidspedagog, som råkar vara en av de personer som stans befolkning har att tacka för många av möjligheterna till just detta fritidssportande i vår vackra natur.

Och medan vi pratade med honom påmindes vi om att detta ju är det bästa med att vara här, att här har vi väl ändå allt: den lilla trygga stan där det alltid finns någon bekant kvar att springa på, samtidigt en viss framåtanda och lagom upplyftande förändringar här och var, de välkända kvarteren och gatorna, den varierade naturen, aktiviteterna, minnena ...

Bra promenad, mycket bra.

Till synes högklassig långfärdsskridskois.